fredag 30 december 2011

Önskar alla ett gott slut och...




Ett riktigt Gott Nytt År!! Kommer att skriva mer efter helgen.. men just nu är jag inte det minsta taggad för det...

Kram på er alla underbara!

söndag 25 december 2011

Nu är det som snart över för detta år!

Juldagen. De flesta far ut på respektive hemort, dvs det kryllar (oftast) av s.k hemvändare, sådana som kommer hem enbart för att träffa gamla vänner och bekanta. Ute på krogen. Kan ju vara trevligt... Nån gång. Har vart på havsbadet en gång i mitt liv och sedan har jag aldrig vart ut på juldagen överhuvudtaget. Ärligt talat tycker jag inte det är skoj alls. Men det är jag det!
Själv har jag då jobbat dag idag och det blir samma lika imorgon. Hoppas på lite mera energi imorgon för idag har det gått trögt... väldans trögt. Som att jag knallat runt i seg lera.

Och efter morgondagen är julen slut. Anser jag. Så imorgon åker allt "juligt" ner i källaren igen. Haha! Snacka om att bli less fort va? Inte snabbare än en vän som snörde ut granen igår. På julafton. Så där ja! Då var det klart. Jag är ju en av dem som inte kan ha kvar julsakerna efter nyår. Har aldrig förstått det dära. När vi går över från 2011 till 2012, då är det ju meningen att det ska vara nytt. Och så är julen slut. För länge sen.
Har funderingar på att måla väggarna i köket i turkost. Hur snyggt skulle inte det bli?? Vill så gärna... Ska se hur "mycket" pengar vi får över den här månaden. Bekymret är att det är så många som fyller år i januari.. räknade ut att åtminstone 6 stycken uppvaktar vi. Så just december och januari brukar vara lite snåla.

Nu blir det att slöa lite, ta sig en lååång och varm dusch, mysa med tända ljus och sen krypa ner i sängen. Eller förresten... före allt det här blir det en promenad med Smokisen. Älskade jycke!

fredag 23 december 2011

Dan före dopparedan! Och en riktigt God Jul!

8 dagar kvar till nyår och jag jobbar helgen. Ledig idag men sen så spenderas hela julhelgen på jobbet. Inte så där jättekul, men jag misstänker att tiden kommer gå fort och varför inte eg? Att ta hand om sjuka människor under julhelgen kan ju å andra sidan ses som väldigt fint! Dessutom så SKA jag vara ledig nästa års julhelg för då tänker jag fira den med min dotter, mina syskon, deras respektive och barn. Så nu vet ni det syrror och brorsan! Hahaha! Ni har inget att säga till om ;-)

Nä, men den här gången känns det inte lika bittert eftersom jag vet vad vi planerat till nyår. Och som jag längtar! Tänk att äntligen få fira den med min familj!! Så glad jag är!!
Håll alla tummar och tår ni har för att vi alla få vara friska... Nådastöten vore ju om vi inte är det...

Jaja. Inga negativa tankar nu inte! Jag kommer inte att skriva nåt mer förrän kanske efter julhelgen. Då ska jag även ge en liten uppdatering kring mina tillskott jag äter och mitt mående.

Så härmed önskar jag er alla en riktigt GOD JUL!


tisdag 20 december 2011

Speedy gonzales har taggat ner

Har haft otroligt mycket energi de senaste dagarna, eller åtminstone för att vara jag. Har hållt igång så pass att jag funderar på när jag kommer "trilla" in och slå huvudet i väggen... Men nu är allt så gott som klart inför julen! Har två klappar kvar, en till lillan och en till Adde som ska fixas. Jo, och så Niclas julklapp då. Va less jag blir! Hade jag sett ut värsta julklappen åt Niclas, och så finns den inte att få tag på?? Fan.
Jaja. Bara fundera ut nåt annat då. Har mina funderingar, men får se vad som blir av det. Ska gå å kika runt lite i morgon då jag är ledig och hoppas och hålla tummarna för att jag hittar det jag vill hitta!

Men nu har jag taggat ner. Har hunnit en massa de här två dagarna jag vart ledig. Så pass att Niclas tyckte att han skulle hämta silvertejpen och använda den på mig igår kväll... Hehe... Och då inte för att jag göra nåt snuskigt.
Sitter i soffan med morgonrock, lurviga mysiga tofflor, datorn i knät och tv:n på morgonnyheterna.. Har hett, gott kaffe i koppen och så nån bulla till då. Det är mys på hög nivå! Så här tänker jag ha det minst en timma till. Sen tänker jag, om det inte är svinhalt, gå en promenad med jycken.

En underbar dan före dan före dan före dopparedan! Missade jag en dag? Haha..
Kram på er!

måndag 19 december 2011

En vecka med kosttillskotten

Kan väl inte riktigt utvärdera nåt än då det lika gärna kan vara slumpen. Men igår ökade jag dosen med magnesium till det dubbla. Tror dock att jag kan behöva ta en på morgon och en på kvällen då jag har så känslig mage *hm* Får se hur jag gör.
Har haft några nätter som jag sovit riktigt bra med djupsömn och allt! Är riktigt glad över det! Har typ två mornar känt mig riktigt utvilad och pigg. Inte illa! Vet ni hur länge sen det var jag kände mig så? Det är garanterat över två år sedan. Värken i kroppen har inte gett med sig... Har mycket värk fortfarande och jag tror jag kommer att få dras med den ett längre tag. Huvudvärk har jag på kvällen, men mindre under dagen. Tror det är en dag jag har haft huvudvärk. Synrubbningarna, dimsynen och mage/tarm har vart lika som tidigare. (Magen värre, men det beror på magnesiumet)
Sen har jag fått ryckningar i ögat/ögona. Och massvis! Det är flera gånger per dag och ganska länge åt gången. Nu på morgonen har jag hunnit ha ryckningar i höger öga i snart en timma. Läste att det kan bero på stress, spända muskler runt ögonen och för mycket koffein, samt kolsyrade drycker. Ska försöka göra nåt åt det.
I övrigt mår jag hyfsat. Känner mig något piggare under dagarna, inte så där lamslaget trött som jag känt mig i stort sett hela hösten och vintern. Känns underbart! 

Jag har till och med haft energi att göra både det ena och det andra. Igår till exempel blev det en fullspäckad dag med städ, en jäkla massa tvätt, bakning och göra det mysigt. Var riktigt stolt över mig själv! Enda tråkiga är att ryggen inte är i bästa skick, men det får jag väl ta kanske. (ryggen hör inte till fibron)
Så idag blir det att fara å handla klart inför julen, resten av klapparna och så hälsa på pappa och hans fru. De far ju ner till Göteborg nu i veckan så man ska väl passa på!

Dax för frukost!
Må väl alla underbara!

söndag 18 december 2011

Fjärde advent och 6 dagar kvar

Har ni gjort allt klart inför jul/julafton? Inte jag... Har kvar ett par julklappar och så all julmat då förståss. Fast i år har vi tur! Vi behöver inte handla så mycket och förhoppningen är att Niclas syskon inte heller handlar för mycket... ids verkligen inte ha lika mycket mat kvar som vi hade förra året. Det var visserligen mycket trevligt att bjuda nära vänner på julmat, men seriöst? Hur kul är det att äta samma sak i flera dagar? En del säger att det är ok för det är sådan variation på maten. Men hallå?? Det är ju samma mat? Alla gånger.

Jaja. Imorgon ska jag köpa klart klapparna och tanken är väl att vi handlar inför julen också så det är klart. Jobbar sen tisdag och torsdag. Och så klart julhelgen då med start julaftonskvällen.
Längtar så mycket efter nyår! Bara hålla tummarna att alla är friska så vi kan fara!

Hur jag mår idag? Jo, tack. Si så där. Hade det inte vart för att jag vill att lillgumsan ska upp någorlunda i tid, hade jag sovit fortfarande.


(Bild lånad från Google)




lördag 17 december 2011

Helgen är kommen...

...och jag är mycket glad! Kan säga att det har vart mycket på jobbet det här senaste dagarna. Men vad gör det då man trivs och har världens bästa arbetskollegor! Är lyckligt lottad över att ha ett jobb jag tycker så mycket om, att jag trivs som fisken i vattnet och har underbart rara arbetskompisar.Inte många som kan skriva/säga så!

Magen är i uppror. Nä. Det är INTE magsjuka och INTE magkatarr. Men förmodligen en liten "reaktion" på magnesiumet. Tydligen kan man bli lite taskig i kistan. Det visste jag iofs redan om, så jag vet vad jag gett mig in på. Tycker att det kan jag ta, för att prova om det är nåt som kan hjälpa mig.
Har sovit bra inatt, fastän jag blev störd av att Niclas kom hem från jobbet som ordningsvakt. Blir alltid störd, vaknar alltid, men den här gången lyckades jag somna om väldigt fort och jag märkte knappt av han. Ovanligt! Vet ej om det är kosttillskotten, eller om det var en slump. Ofantligt trött är och har jag vart hela dagen... Min teori är att sömnen har vart bra vid nåt enstaka tillfälle i veckan och jag inte är van. Därmed min trötthet. Eller kanske är det kroppens längtan efter mer? Ni vet, mycket vill ha mer.
Idag har jag ont. Massor ont. Det smärtar i stort sett hela kroppen och på det så är ryggen i illa skick. Är trött och slut i ryggen, nästan så att det känns som att jag inte har nån emellanåt... Ont på ett sätt jag inte brukar ha. Kan bero på mitt jobb det hära. Vad säger man? Eg. är det bara le och vara glad för jag vet att så småningom  blir det bra igen!

Lördag kväll och lillan har en kompis här, jag sitter och glor i soffan, det knapras på pringles, dricks julmust och det känns rätt ok ändå. Inatt är det lan här med massa tonåringar. Vilken fantastiskt snäll bonusmorsa jag är! Eller hur?
Nu är det dax att städa upp lite och så ska jag tvätta lite till. Då slipper jag göra så mycket imorgon och kan njuta mer eller mindre av en ledig dag.

Lev och må alla underbara!

torsdag 15 december 2011

Dag två och tre

Det blir bara en uppdatering om hur jag har haft det de här två dagarna, gällande mina nya kosttillskott. Igår natt sov jag inte bra. Alls. Ville knappt somna, vaknade flera gånger och sov oroligt... Kan ju hända att det var på grund av att Niclas inte var hemma. Förmodligen. Dagen vart ju tung igår med tanke på sömnbristen, så att säga. Men ändå, var jag vaken länge, hade besök av två nära vänner. Vi surrade, skrattade och var allvarliga lite om vartannat. Inatt sov jag hyfsat tror jag.. Däckade rätt rejält igår!
Och dagen idag har bjudit på stress, trötthet, men samtidigt en pigg känsla och en positiv känsla av nåt slag. Svårt att förklara. Har även de här två dagarna haft massor av spasmer/ryckningar i ögona. Japp, ni läste rätt. Båda! Inte skoj alls. Och det håller på mest hela tiden *suck* .
Nåja.
Summan av kardemumman är att än så länge verkar det väl inte bli nån märkbar skillnad, men måste väl erkänna att jag känner mig något piggare än tidigare.

Så där ja. Klart och betalt!

Sköt om er alla underbara!

tisdag 13 december 2011

Har en liten idé... är ni med?

Om ni läste gårdagens inlägg så vet ni att jag från och med igår har börjat äta kosttillskott i form av magnesium, zink, b-vitaminer och d-vitamin. Detta i min kamp mot fibron. Jag är skeptisk, det ska inte stickas under stol med, men jag anser att det här är väl värt att prova, eftersom det just är kosttillskott och inget farligt (som många läkemedel i längden kan vara).

Min tanke är att skriva en form av dagbok för att se hur mitt mående är dag för dag och hur jag sovit. Detta för att se om och/eller hur det förändras. Idén är att skriva den här, på bloggen. Kanske inte det roligaste att läsa, men jag skriver nog inte varje dag,utan lite då och då. Så får ni följa med mig på resan. Eller? Givetvis fortsätter jag att ibland skriva mina vanliga inlägg också.

Detta är lite länkar jag hittat om magnesiumbrist:

http://www.vitaminer.nu/pub_docs/documents/VN10.htm
http://www.halsosidorna.se/Magnesium.htm
http://www.nyttigt.eu/magnesiumbrist-symptom/
http://www.efven.com/magnesiumbrist/

Så efter första dosen: Vet ej om det är på grund av vitaminerna, men jag har för första gången på mycket länge (kommer faktiskt inte ihåg sist det var så här) sovit rätt ok. Har inte vaknat nåt, somnade utan några större bekymmer. Sov dock länge. Mycket länge! Haha... Då jag väl vaknade och steg upp var jag givetvis trött, men inte så där bedrövligt trött som jag brukar. Värk har jag och har haft hela dagen. Ont i större delen av kroppen.

Så. Första rapporten avklarad.

Kram till er alla underbara!

måndag 12 december 2011

Tänk om det blir bättre?? Då ska jag ta mig tusan börja forska! :-D

Tror ni på ödet? Tror ni på att ibland så "är det meningen" att vissa saker händer och sker? Jag har från och med idag börjat tro på det.
Niclas har sedan flera år tillbaka försökt hitta en "vipp-bräda" till ryggen för att kunna sträcka på den och "dra ut" kotorna. Många gånger har har surrat om en, men dem har vart dyra! Jisses. Och så finns det lite olika varianter på dessa. De mer enkla konstruerade och billigare klarar knappt hans tyngd och de bättre som klarar hans tyngd, är mycket dyra!
Så fick han genom tips se en annons på blocket om en sådan här som kostar ny, väldigt många pengar, till ett bra pris. Vi for helt sonika dit för att se på den.
Hon som säljer denna "vipp-maskin" för ryggen frågar Niclas lite om var han har ont och vad det är som gör ont. Så efter ett tag kom hon in på sin egen problematik och berättade hur hon kommit att lösa det, för hennes del. En lång historia kort: vi pratade massor! Och hon var supertrevlig! Så berättar hon att hon läst mycket och forskat lite i varför man har ont, kramper i muskler och så vidare. Berättade att hon läst om forskning gjord bland annat i USA. Där har man sett att brist på magnesium ofta orsakar muskelkramper, värk och dyligt. Därför så använder man just magnesium för att häva kramper av olika de slag, bland annat hjärtrusning, till havandeskapförgiftning och spasmer i muskler.
Så hon har läst på en hel del och "experimenterar" på sig själv nu. Äter kosttillskott av magnesium, zink, B6 och D-vitamin. Och blivit mycket bättre! Nu är det svårt för mig att förklara detta närmare och det är mycket, även för mig, att ta in. Så jag kommer läsa på och kolla runt, "uppdatera" kunskaperna. Hon hade så många bra tankar. Logiska och absolut så förstår jag sambandet med allt.

Så nu har jag köpt dessa kosttillskott och jag tänker äta dem. Varje dag. Om det blir en skillnad, om jag känner att det blir bättre, då ska jag forska på detta. För vi som lever med smärtproblematik av olika de slag, vi behöver nåt som verkligen hjälper. Visst, man kan ta värktabletter men hur kul är det att nästan ständigt känna sig påverkad? Inte alls.
Visserligen tar det ett tag innan jag fyllt depåerna, men jag ska ge detta en ärlig chans. Kanske har jag äntligen funnit, med hjälp, något som underlättar för mig!
Tänk, ibland har man tur. Eller var det ödet som förde mig till denna kvinna? Var det meningen att våra vägar skulle korsas? Återstår att se :-)

Kram på er alla underbara!

söndag 11 december 2011

NU är det klart i vardagsrummet... för i år!

Nu har jag pyntat klart i vardagsrummet för denna gång! Det är lite justeringar kvar till nästa år för jag har inte råd i år. Men nöjd är jag. Var så fint här i går kväll då ljusen brann, granen var tänd.... Härliga jul! :-) Niclas sa igår att det är så stor skillnad på mig. Förut har jag varit rätt mycket emot julen... Tyckt det vart jobbigt och trist. Men dessa år med honom och våran familj har "omvänt mig". Tycker det är jättemysigt! Och jag njuter varje dag av det ljusa och "juliga" vi har. Känner att jag behöver glädje och kärlek för att orka med...


Lite bilder då!






Som ni ser har jag inte tagit på andra fönstret.. haha.. men det fönstret har likadana gardiner (ej fransgardiner) och en likadan stjärna. Har för mycket ovikt tvätt som ligger på massagebänken... Och vill gärna inte visa det. Av nån förunderlig anledning! ;-)
Nästa år blir det annat i fönstrena.. Eftersom vi har mycket vitt, rött och silver, funderar jag på vita, stora stjärnor i fönstret istället. Vad tror ni om det? Dessa passar inte riktigt... Men dem är fina och ger ett underbart sken. Så dem får sitta uppe i år!

Kram på er alla underbara!

torsdag 8 december 2011

SNÖ!!!

Som sagt är snön inte min favorit, men så fint det är ute nu! Vitt, ljust och riktigt underbart! Lagom kallt, så där en 5-6 minusgrader och snön den dalar ner. Så ikväll då vi vart på friidrotten ska jag ta mig en promenad med hunden. Det är det bästa som finns för min onda kropp. Låter kanske lustigt, men det får mig avslappnad och på bra humör. 
Jag har då friskskrivit mig på jobbet och jobbar i helgen; fredag kväll, lördag dag och söndag kväll. Håll tummarna för att det går bra! Risken finns ju att mitt mående kommer vara värre, men då har jag provat iaf. I övrigt så knatar det på här hemma. Väntar bara på julgardiner och kuddar till vardagsummet, sen är det pyntat klart för i år. Tror jag.. Har hittat lite fint som jag skulle vilja köpa, men får se om det blir i år. Kommer ju fler år vettja! 
Just det ja, julklappar är kvar. Men det får jag ta nån dag då jag är ledig och så gör man bort allt på en gång. Lika bra det. Inte mitt största nöje att handla så här precis före jul. Ärligt talat avskyr jag det. Och vet ni vad? Det är samma sak varje år. Men suck! Att man aldrig lär sig... 


tisdag 6 december 2011

Granen är i alla fall klädd

I lördags började jag känna av lite i halsen... en klump, lim, slem, ont.. ja, det går att beskriva lite hur som haver. Söndag då kände jag desto mer. På kvällen var jag i valet och kvalet, ska jag sjukanmäla mig eller inte? Niclas tyckte det. Förmodligen för att jag inte såg så fräsh ut. Så det jag gjorde och det blev så även idag. För var dag som gått har jag blivit sämre. Men min vilja av stål ska få mig på fötter igen! Hemskt gärna innan helgen. Har inte råd att vara sjuk mer än så. Min plan är att ta mig ut en liten stund nu mitt på dagen innan lillan hämtas. Behöver friskluft och behöver det lilla dagsljus som är.
Märker att jag har blivit betydligt sämre i kroppen också... det värker som aldrig förr. Har fått nå konstiga skakningar i händerna och ibland i benen/fötterna. Det kommer ibland... Vet ej varför. Inte så att jag skakar, som när man fryser, utan det ser ut som att handen "vaggar" och jag kan inte kontrollera det. Det bara kommer. Min misstanke är att det har att göra med att kroppen är knäckt, slut och trött.

Jag är då ändå rätt glad ändå! För nu är granen på plats, klädd och klar!Titta:


söndag 4 december 2011

Andra advent

Den här hösten har vart värst hittills. Trött och eländig. Värk i massor! En del säger att det kan vara vädret då de flesta med reumatisk värk känner av det. Kanske är det så? Kanske är det så att min kropp väntar på att det ska vräka ner en massa vitt från himmelen?
Nu för tiden är jag inte förtjust i vinter och snö... Tycker det är hemskt jobbigt att skotta, skrapa rutor, det dras in och det blir blött. Men å andra sidan: det blir ljusare, det blir vackrare och jag kan med garanti säga att de flesta barnen, även min dotter, längtar i massor efter snö. Och vad är en jul utan snö? Nä, fy tvi vale så trist!

Jag är snuvig. Lite snorig och "konstig" i halsen... typ lite slemmig, lite rosslig, lite, raspig, lite ont. Och så huvudvärk förståss. Tänk om det bara kunde bryta ut ordentligt? Det är bättre det. Att bli ordentligt förkyld/sjuk och rensa kroppen på all skit. Så här har jag haft till och från i 2 månader. Något less man blir!
Annars mår jag nog rätt bra ändå. Känner mig på relativt bra humör och skrattet är nära till hands. Skönt att inte vara nedstämd också...

Andra advent är det idag och julen närmar sig med stormsteg! Vi har kvar att handla julklappar. Som vanligt. Tänk att jag aldrig kan vara i tid?? Förstår inte vad problemet är. Tänk att det ska vara så svårt att vara ute i god tid. MEN, jag vet vad som ska köpas och var det ska köpas. I helgen har lillans kusin Emelie fått vara här. Eller rättare sagt, hon är här nu. Från igår. Det har gått förvånansvärt bra och dem leker som aldrig förr! Har knappt tid att äta och inte sova heller för den delen. De fick mysa igår kväll på varsin bäddad madrass på golvet i lillans rum och se på film. För att varva ner. Tror ni dem gjorde det? Euhm.. nä. Filmen var klar strax efter 22 och de somnade vid 23.45. Suck. Gissa när dem vakna? I min lilla värld tänkte jag att de åtminstone kunde sova till typ 9. Men inte det! Strax efter 7 klev dem upp. Nåja. Tur det är söndag och ikväll blir det tidigt för min lilla madam. När vi satt och åt frukost såg jag att båda flickorna har svarta ringar under ögonen och båda fastnade med blicken ut i tomma intet lite titt som tätt. Kan ju tro de är lite smått trötta.
De leker väldigt bra med varandra och jag tycker inte det gör nåt. Själv är jag nästan medvetslös av trötthet. Sovit urdåligt de stackars timmarna som det blev. Tur man är gjord av segt virke! Hehe...

Nä. Nu har jag uppdaterat för denna gången. Mer intressant än så här blir det inte!


tisdag 29 november 2011

Livets tvära vändningar

När jag vaknade nu på morgonen möttes  jag av riktigt tråkiga nyheter. En ung kvinna har gått bort. Denna kvinna heter Lindha och var till mig en gammal bekant. Vi umgicks då vi var små, men tyvärr har jag inte många minnen av det... Träffade henne igen som vuxen för en ca 5 år sedan. Då var hon nära vän till Niclas. Jag ser på min sambos axlar att detta tynger honom. Mycket. Sorgen lyser i hans ögon.
Och det finns så många fler, så många till, som idag tänder ett ljus och sörjer en ung kvinnas bortgång.

Tänk, bara tänk, om en liten del av det stora hela kunde ha varit annorlunda? Det krävdes så lite, men blev så mycket. Sist jag hörde något om henne, sist jag fick veta något verkade hon lycklig. Men skenet kan bedra. Vad vet jag om vad som försigick?

Tänker på er alla! Vila i frid Lindha. <3

tisdag 22 november 2011

Nä, men inte var det min tur inte. Och bra är väl det!

Oj så länge sen jag uppdatera nu... Men så kan det vara ibland. Har ju faktiskt inte lovat att jag ska uppdatera varje dag ...
Sist jag skrev berättade jag om helgen, våran utekväll och att jag trodde jag skulle åka dit. Inte för nåt brott nu, men i den hemska förkylningen/viruset som i stort sett alla runt om mig haft. Både en och två gånger. Jag är lika frisk som tidgare och är inte förkyld, inte sjuk. Nä. Utan jag jobbar och står i. Däremot känner jag att det är det nåt som ligger där och gror till sig. Lite småsnuvig, ont i huvudet och bara allmänt lite extra hängig... Ni vet vad jag pratar om.

Har haft det jättebra senaste dagarna. Är ledig fram till torsdag e.m och jag njuter! Fixar lite här hemma... städar lite, lagar mat, går promenader med hunden och bara är. Och så tar jag ju hand om min älskade familj förståss! Igår fick jag världens överrraskning. Min älskade vän ringde och sa att hon hittat ett jättefint hörnskåp (tänkt till köket) på reprisen. Har sett det på blocket tidigare... Bad henne boka, men då var hon tvungen att betala. Klar jag skulle ha det! Sa till Niclas att vi skulle hämta det sen. 5 minuter senare knackar det på dörren och in kommer hon med skåpet. Bär det själv. Haha! Underbart! Så här blev det:


Hörnskåpet:


Det är målat i typ en gräddvit färg och sedan hårdlackat, kanske båtlack?


Nedre skåpet


Övre skåpet




Det är inte delbart, utan sitter ihop. Den där klockan tänker jag ta bort. Tyvärr blir det ju ett hål där, men jag får helt enkelt hitta nåt annat att sätta där. Synd att skåpet är förstört för det är riktigt gammalt! Lagom nött, kantstött och alldeles sött! Älskar det!

Ni som då vet hur våran hörna sett ut... Tja... Vad tycker ni?



Min tanke är att den där blåa möbeln ska bort och istället blir det två hyllor på väggen där som man kan ställa saker som man använder ofta. Nu är det även tomt ovanför överskåpen i köket. Där har det vart allt möjligt! Förvaringsbunkar, bakformar, tårtfat...o.s.v Allt det är undanstoppat i skåpet. Så nöjd jag är! En bra bit på väg till en förändring i köket.

Ser ni förresten vad som står där?



Den snyggaste kapselmaskinen på planeten! Haha! Nä skoja bara.. Men det är en sån. Från Dolce Gusto. Det är samma som Tassimo, men dem här har kapslarna från Zoega och Nestlé. Många mer smaker dessutom. Det här är då min julklapp från Niclas och pojkarna! Så glad jag är!

måndag 14 november 2011

Undrar om det är min tur nu

Haft en superbra helg! Lördag var vi och åt köttsoppa hos svärpärona och det var ju då så himla gott! For till syrran och grattade henne, fikade och surrade lite. For hem och funderade på vad kvällen skulle erbjuda. Beslutet blev att fara till syrran (igen), dricka lite alkohol, surra och ha trevligt med utgång på puben som avslutning. Hade väl inga speciella förväntningar på kvällen då Niclas var trött, jag hade/har ont i kroppen och att gå ut på puben är inte åt vi brukar göra. Händer väl en gång per år eller nåt.
Men kvällen blev så rolig! Full blev jag, dansade i mängder gjorde jag, vi åt döner kebab och åkte taxi hem. Träffade goa och roliga människor, skrattade, drack, surrade och trivdes. Bättre kväll/natt går inte att önska!

Sov till strax efter 8, vaknade, drack en resorb + drygt en liten vatten. Somnade och vaknade igår vid 13.40. Jisses. Har aldrig sovit så länge då jag vart onykter. Dagen igår bjöd på mat på Max, fika hos Niclas syrra vars karl har fyllt år. Hem en sväng och sen till pappsen för att gratta på fars dag med en flaska gott rödvin. Hem och bara flyta ut i soffan. Slappa, se film och mysa med karl´n. Vi gick å la oss vid 23, jag somnade, sov några timmar och sen var natten förstörd. Har vaknat x jättemånga gånger, drömt konstiga drömmar och har haft ont i hela kroppen.
Och idag är jag då snuvig och har ont i huvudet. Är det min tur att bli sjuk nu då? Jag vill inte vara sjuk, men samtidigt är jag less på att känna mig hängig utan att vara förkyld/sjuk och då är det bättre att det bryter ut ordentligt. Då får man göra bort det!

Nä. Lite mer kaffe, göra mig klar och sen fara på första passet denna vecka. Jobbar kväll, dag, kväll, dag, dag. Sedan ledig i fem dagar! Så skönt det ska bli!

Kram på er!

onsdag 9 november 2011

Jävla flugor! Så less jag är!

Alltså vi har inte skitigt. Men likförbannat så blir vi aldrig av med dessa irriterande (minst sagt!) bananflugor, som jag numer kallar för avloppsflugor. Det är därifrån dem kommer... från avloppet. Och så kommer dem i perioder. Skulle tro att dem är borta under perioden dem har lagt ägg tills dem kläcks för vi får bort dem rätt snabbt.
Men fan så less jag är! Nu kryllar det av dessa äckliga små skitflugor *ryser* Tur vi har mirakelmedel som tar dö på dem. Utan det skulle jag bryta ihop. Har funderingar på om vi ska ta och byta ut alla avloppsrör, ni vet dem som finns i köket och i badrummet. Kanske får man bukt med detta elände då.

Jaja. Nu ska jag då städa och rengöra typ allt! Är så fruktansvärt äcklad!

Tur jag ska hämta upp lillans kusin idag så dem får leka. Då behöver jag inte tänka på att roa henne medan jag städar. Har blivit en vana det här. Att en gång i veckan hämta hem henne också. Men det är bra! Båda tycker ju om det och varför inte? Då jag likes är ledig så går det ju utmärkt.

lördag 5 november 2011

En glimt från förr

Satt och funderade lite så här på morgonen. Kom ihåg då jag själv var i lillans ålder, 7-8 år. Minnen är få. En del är mindre roliga, en del superroliga och speciellt ett minne är helt underbart... Men jag vet inte. Kanske var jag äldre. Mycket möjligt, men ändå ett barndomsminne.

Det är vinter ute. Kallt, mörkt och det tjocka snötäcket ligger tungt, men fluffigt över hela min värld. Sakta vaknar jag till liv i min säng, i mitt rum som säkerligen delas med något syskon. Kommer inte riktigt ihåg. Kylan i rummet gör sig påmint då mina händer och armar letar sig utanför täcket. Under täcket är det varmt. Har förmodligen även en filt av något slag över täcket för att ge en frusen lite kropp varm.
Ute är det becksvart. Solen har inte stigit upp än och jag vet att ljuset bara varar i nån timma, mitt på dagen. Men varför vet jag inte.
Blinkar lite för att försöka vänja ögonen vid mörkret. Tittar mig omkring och jo, rummet är som det var då jag gick till sängs. De välbekanta tapeterna, bordet, stolarna, bokhyllan, sängen och gardinerna. Allt som det ska. Bordet är ett gammalt bord, ett tung och stort pelarbord som man kunde förstora med iläggsskiva. Jag tror man även kunde höja och sänka det. Undrar vart det tog vägen..? Idag hade jag velat ha det här. Ett vackert bord ändå.

Beslutar mig till slut för att stiga upp. Måste gå på toaletten. Sätter ner mina fötter på golvet, huttrar till för det är kallt. Har ett nattlinne på mig, i ren bomull. Har nog ingen morgonrock, utan drar på mig nå sockar för att gå ner till nedervåningen. Går ut ur rummet, går genom en liten halldel, förbi pappas sovrum, dörren är stängd. Men jag vet att pappa är vaken. Jag doftar mig till det...Går ner för trappan. Den är smal och har två "hörn".  I den här trappan har vi lekt, tyvärr. Både det ena och det andra har hänt där. På övre delen går det ett staket i svart smide. Där brukar vi klättra, hänga knäveck och busa för fullt. Min bror fastnade med huvudet där. Stackarn! Det gjorde jätteont!. Eller var det jag...? Hm.. minnet är lite suddigt.
Väl ner kommer jag direkt till hallen. Där är det jättekallt. Trots en innerdörr drar det kallt från springorna i ytterdörren.
Det lyser i köket. Kökslampan är en kryddlampa i furu som lyser med ett behagligt ljus. Doften blir starkare, mer tydlig. Jag skyndar mig förbi köksingången och in på toaletten. Är ju kissnödig! Sätter mig på toaletten och kväver ett skrik. Toalettringen är gjord av porslin... isande!
Går in i köket. Min pappa sitter där. Doften är ljuvlig och i köket är det varmare. Jag sätter mig i kökssoffan och lutar mig fram över bordet. Vet att pappa har gjort köksbordet. Stort och i gedigen furu. Han har kvar det än idag, men det är slipat och omlackat på grund av oss barn som hackat och karvat i det fina bordet.
Pappa sneglar upp från morgontidningen, det är den gamla vanliga piteåtidningen, säger god morgon och fortsätter läsa. Jag frågar om jag får läsa serierna sen. Började läsa i tidig ålder och serierna var det bästa, på den tiden i alla fall.
Radion låter lite svagt i bakgrunden. Det är lördag. Har för mig att på radion idag kommer musikkrysset som pappa förmodligen skulle klara galant. Att lösa korsord, kryssa och veta en massa, det är min pappa det.
Jag tittar på honom och leendet smyger sig fram på mina läppar. Där sitter han. Som vanligt med sin limpmacka (den limpan saknar jag!) med herrgårdsost på och så en kopp med kaffe. Det är den doften som följt med mig från övervåningen och ner. Nykokt kaffe i panna på spisen. Underbart!
Värmen sprider sig i kroppen och dagen har börjat.


fredag 4 november 2011

A walk along the memory lane...

... eller så bara en promenad i becksvart höstmörker. Duger det med. Har fått till vana att gå promenader med jycken och det tycker jag är en tummen upp! Inte att jag går promenader, utan att det har blivit till en vana. Oavsett väder och vind. Stora pluset idag är att Niclas följde med. Mycket trevligare att ha sällskap.

Jobbar i helgen så jag lär inte gå så mycket mer förrän måndag kväll. Möjligen söndag kväll. Anledningen är ju den att det är en barnhelg också. Känns som att den lediga tid jag har vill jag spendera med familjen och vet ni? Dem är inte sugna på promenader så jag blir nog nedröstad på ett sånt förslag...
Tittade igenom mitt schema för nästkommande period och gissa vad? Jag har lyckats lägga så att jag är ledig varje barnhelg. Är superglad för det! Under barnhelgerna känns det alltid mer stressigt att jobba...av nån anledning. Och lillan blev också hon väldans glad över det! Kommentaren var: "världens bästa överraskning, mamma!" Gullebarnet mitt. Hon vill verkligen inte att jag ska jobba helgerna... Kan jag gott förstå, men det är ju ett måste med det yrket jag har.

Nä. Nu är det slutsurrat för denna gången. Och inte vart det nå minne här inte. Usch och fy vad jag luras med rubriken.

torsdag 3 november 2011

Jo jag vet.. det här blir ett gnällinlägg :-/

Det är inte ofta jag gnäller, men nu gör jag det. Har haft, sedan ett bra tag tillbaka, ett ordentligt skov i fibron. Denna gången med mer värk än vanligt. Eg. är det inte så farligt så, men det ger ju som lite "biverkningarn". Svårare att somna, svårare att sova och sängen känns inte så skön då det "spränger" i armarna, värker i ryggen, är stelt i nacken, huvudvärk deluxe,  "spritter" i benen och domnar i fötterna. Skönt. Eller så inte. Vanligtvis brukar jag "rida på värkvågen" så att säga. Alltså, svårt att förklara, men jag vaggar mig själv till sömns med hjälp av värken. Den "dunkar" ju på ett underligt vis.
Låter ju inte så hoppfullt intelligent det här, men jag tror ni förstår vad jag menar. Nu går inte det där lika bra. Störningar är värre än tidigare och nu är det ofta tårarna kommer innan jag somnar... Värst av allt är att "lätta" värktabletter är som sockerpiller och "tyngre" värktabletter gör mig mer sjuk och på det så tål jag inte NSAID preparat, ni vet, de piller som är antiinflammatoriska. Suck, pust och stön. Ibland önskar jag att jag inte skulle vara så biverkningskänslig, eller kanske ska man säga "verkningskänslig"? Förr i tiden, som den tiden då jag var yngre, brukade jag säga att jag inte "tålde" vanliga smärtlindringspiller. Skrattade och skämtade om att "jag blir påverkade, nästan onykter, av en alvedon". Redan då var jag "verkningskänslig" och tyvärr är det sju resor värre nu, då det även gäller biverkningar...

Så vad jag gör jag åt det här? Självklart försöker jag ta hand om mig själv. Ut på promenader för frisk luft och lättare motion (hunden älskar det!), ligger på spikmattan ibland och så har jag en underbar värmefilt som jag fått av Niclas. Den är super då jag ska sova! Varmt och skönt! Försöker även att slappna av då jag är ledig. Den biten är ju desto svårare då det kliar i kroppen av rastlöshet och vilja att göra nåt. Men orken tryter. Givetvis. Och så klistrar jag på ett leende och gläds åt det jag har. Ett måste för att överhuvudtaget vilja fortsätta vägen framåt.

Jag vet att det är många som tror att fibro inte existerar. Som tror man hittar på. Kan säga så här: jag önskar att det var ett påhitt. Ibland har jag hoppats på att det skulle vara nåt  psykiskt fel på mig, att jag inbillar mig och att det inte alls existerar... Men det gör det. Sorgligt nog. Ibland försöker jag intala mig själv att det är påhitt, att jag överdriver... Har inte funkat så bra. Tänk om jag bara kunde få ha en gnutta extra energi? Tänk om jag bara kunde få min sömn och sova bra? Då skulle det vara en gnutta lättare.

Nåja. Jag har tur. Det finns de som har det så illa att de inte kan jobba, de kan i stort sett inte göra nåt alls utan att det smärtar fruktansvärt i deras kropp. Jag är inte dödligt sjuk och det här går att leva med. Samtidigt kan jag tycka att det är ibland väldigt tungt att hela tiden måsta vara så jävla positiv! Kan ni förstå va energi det tar? Men det är ju så det ser ut i samhället idag. Ett måste att vara positiv, vara glad och full av energi. Ett måste att vara en perfekt mamma, partner, vän och arbetskollega. Kanske inte ett måste, men en förväntan. Och kanske är det värre?

torsdag 27 oktober 2011

Tur jag är ledig nån gång också

Har börjat med att "tvinga" mig själv att vara lite ledig då jag är det. Typ vara en karl och bara ligga i soffan och se på film eller nåt. Men det går inte. Jag blir enormt rastlös efter ett tag och bara måste göra nåt. Typ städa lite, laga mat eller gå en promenad. Fixar det inte...
Så idag är det ett fullspäckat schema med en massa inhandling, läxläsning, städning, ev. baka nåt till jobbet och så fara å se på när de har friidtrotts träning. Lillan har uttryckt en lite önskan om att få se då hon (för en gångs skull) verkar vara lite intresserad av det.

Det är verkligen tur att jag tar mig tid till vila då jag har en ledig dag. Visst är det? Haha... Jobbhelg väntar. Dessutom en lång en. D.v.s fredag kväll, lördag dag och söndag kväll. Jajamen. Tror det blir bra det. Har en jobbhelg nästa helg också. Ska jag vara ärlig så har jag gjort schemat rätt tungt i nån vecka nu. Men vet ni vad? I slutet av november har jag en femdagars ledighet! Yeeey! Det bästa med det hela är att vi har barnen då. Känns mycket bra. Då kan det finnas tid till lite aktivering med familjen. Kanske hitta på nåt. Blir bra det.

Nu tänker jag fortsätta dricka mitt kaffe. För vet ni vad? Klockan är inte mycket... God morgon på er och jag hoppas ni alla får en riktigt bra dag!

måndag 24 oktober 2011

Vem lägger man skulden på? Föräldern, dagiset, eller politikern?

Såg ett litet inslag av ett program för en diskussion och granskning av "hur säkert är ditt barn på dagis". Det har visat sig att barn skadar sig på dagis och även att dödsfall inträffat. Funderade lite på det här eftersom det bara är två år sedan min egen flicka gick på dagis.
Hur fungerade säkerheten? Vad fanns det för leksaker? Hur såg det ut på innergården för utevistelsen? Vem ansvarar för vad? Vem lägger man skulden på om något händer ens barn?

Första spontan tanken: om något händer mitt barn så skyller jag på personalen om det hänt på dagiset. Men. Det kommer ofta ett "men" då jag tänker, diskuterar eller berättar vad jag tycker. Om man ser lite större på det hela så är det så här: personalen ska ha ett visst antal barn per grupp och per personal. Det är typ 3,8 barn per tjänst, eller nåt sådant. Detta överskrids ibland eftersom folk i samhället på vissa ställen skriker efter en plats och det är personalbrist. Eller brist på sunt förnuft hos "de som bestämmer". Så de tar inte in en till för då blir det bara en 25%-ig tjänst som ingen vill ha. För det är ju bara ett barn till. Som är hela dagen. Hur tänker dem här?

Så min andra tanke blir: jag skyller återigen på personalen som inte kan "stå upp för det hela" ,strejka, protestera eller vad man nu kan göra för att påtala bristerna i barnomsorgen. Varför gör de inte så? Men. Där kommer det... Jag vet att dem protesterar. Jag förstår mycket väl att personalen på dagiset faktiskt säger vad de tycker och tänker och att de dessutom är emot de strikta reglerna om antalet barn/personal. Självfallet är de också människor och som amen i kyrkan har de garanterat (eller väldigt ofta iaf) själva barn på dagis och tänker samma tankar. Så min andra tanke försvinner lika fort som den kom....

En tredje tanke då: bristande uppsyn från personalen? Ingen utbildning? Brist på ansvarstagande och brist på sunt förnuft? Nä. Det är en, enligt mig, dum tanke. Om jag precis pratat om antalet barn/personal, personalbrist och för stora barngrupper, hur tänker jag då här? Klart att det brister i arbetet då de inte hinner, inte har möjlighet att se efter ALLA barn samtidigt. Men visst är det lätt att skylla på? Visst är det lätt att skylla direkt på personalen? Oavsett tanken bakom...

Givetvis har jag en fjärde tanke: dig själv. Kan det vara så enkelt att det är vi föräldrar som måste göra nåt åt detta? Är det vårat fel att politikerna inte kan öppna upp ögonen för hur det ser ut, ser till att det är personalbrist, så att personalen brister i sitt arbete med barnen, så att ditt barn skadas på dagis. Är det kanske så att vi föräldrar kanske ska göra nåt åt det? Det är mitt/våra barn som är på dagis. Kanske ligger ansvaret mycket på oss?

Men i grund och botten så är det politiska beslut som skadar ditt barn på dagis. Det är där beslutsfattare av olika grad sitter och bestämmer hur det ska organiseras inom barnomsorgen. Det är inte du, det är inte jag, det är inte personalen på dagis. Vi och framförallt barnen är bara brickor i ett politiskt spel. Ett farligt spel... Hur tänker du?

(Detta är givetvis inte det sätt jag tänker på. Jag bara dryftar tankar till höger och vänster för att plocka fram delar i hur man kan tänka. Jag anser att detta ligger på ett politiskt plan där vi alla kan bidra med tycke och tankar)

söndag 23 oktober 2011

Min planer har ändrats en gnutta

Jag kom ju på det bästa! Ibland är ju nästan smart. Har tänkt, och tyvärr bara tänkt, att storstäda källaren. Skrubba väggar, trapp, städa maskinerna, golvbrunnar och golv. Rensa, kasta och fixa ytor för förvaring där det inte är för fuktigt. Byta ut kartongerna till plastbackar, gärna med lock, för bästa förvaringen. Ni vet. Bara lite städjobb så att säga. Men den där källaren skrämmer mig lite... Tycker inte om att det är så lågt i tak, eller att det mer eller mindre kryllar av spindlar... Så jag har dragit mig för att städa. Skjutit upp det och tänkt "imorgon ska jag..." Så min plan: leja bort det till pojkarna. Perfekt! Och så får dem en slant för "besväret". Bra va? Givetvis så hjälps vi åt lite för jag vill ju som ha rensningen och ompaketeringen på mitt sätt. Givetvis.

Bra va? Så förhoppningsvis blir det klart i kväll, eller påbörjat iaf. Och så när lönen kommer far jag å köper alla dessa plastbackar och paketerar om allt där nere så vi får nån ordning på "skiten". Då kanske jag får lust att göra nåt åt förrådet/städskrubben här uppe. Kan behövas en uppfräshning det med.

lördag 22 oktober 2011

Ja men hoppsan då!

Skriver inte mycket nu för tiden va? Mmm... jag vet. Tråkigt. Vad har hänt sen sist alla ni som läser? Kanske inte är så många, men ni kan väl berätta? Berätta för mig vad ni har gjort så lägger jag ut det på ett inlägg, utan namn förståss. Kanske blir det en liten berättelse... hm... prova vettja!

Jag knatar på med min lilla "träning" som då är raska långpromenader. Har även lagt till lätta övningar för rygg och mage för att försöka stärka den här korsetten vi alla har. Förhoppningen är den att jag blir starkare och får en bättre hållning. Eller rättare sagt, klarar av att hålla kvar min hållning.
Härom dagen satte jag på kinectet. Hade bara tänkt en liten stund, men jag dansade och tränade med zen-övningar (typ tai chi) i över en timma (!!) ooops... Men jag var inte så mör som jag trodde jag skulle vara. Däremot var det så skönt! Ska försöka få in en sådan träning 1-2 gånger i veckan, men givetvis blir det mest efter ork.

Har även fått en drös av idéer på vad man kan göra här hemma för att göra om lite. Kostar inte många pengar och jag kan göra det själv! Sånt tycker jag om. Skulle vilja piffa till köket, fixa till lite i vardagsrummet, sätta lister där set saknas.... men har det saknas i tre år kan det saknas ett tag till. Jag vill fixa till hallen och måla om trappen. Göra om lillans rum, men det kostar. Likaså allrummet där uppe. Tankarna är många. Idéerna desto fler. Men vi får se vad som händer!

Nu blir det då mer kaffe och kanske nåt att äta till lillan. Hon är säkert lite hungrig. God morgon då, eller god förmiddag kanske.

lördag 15 oktober 2011

Jahapp då var man 23 då! igen....

Då var det dax för min födelsedag då. Igen. Och igen fyller jag bara 23! Bra va? Har haft besök av Katarina och Stefan, Daniel och Anna och Annelie och Emelie. Mysigt med kaffe, fika och en massa surr. Synd bara att jag inte hade hunnit städa och duscha innan de kom... Fy så här såg ut! Men nu är det städat och jag rengjord. Nu skulle jag bara vilja festa till lite också... men det verkar som att de runtomkring mig redan har planer, eller så är jag helt enkelt för tråkig. Men det är bara å acceptera!

Får då hoppas att alla har en riktigt rolig kväll! Själv blir det att sitta här och ha tråkigt. Kanske far jag iväg en sväng för att slippa lida alltför mycket av tristessen.

Kram och tack för alla gratulationer på fb, sms, tele och här hemma idag! Tack!

lördag 8 oktober 2011

Jobbhelg...igen...

När vi lägger schemat brukar jag till största delen försöka lägga så att jag jobbar två helger på raken och sedan ledig nån helg. Nu är det andra helgen, sedan är jag ledig två, jobbar två och ledig tre. Inte illa!
Idag kvällspass, imorgon dagpass och efter det här ledig två dagar. Känns riktigt bra.
Och så tackar jag min lyckliga stjärna för att jag inte fått denna förkylning/influensa som var och varannan människa fått. Den verkar långdragen och tung. Vill inte ha. Men det är väl bara en tidsfråga med tanke på vilket yrke jag har.

Såg en arbetskollega som hade en sådan där liten grej som man sätter fast på "foppaskon" (vad heter dem?), på tal om bananer... I form av Betty Boop som sjuksköterska. Där tror jag att jag har min nästa tatuering. Typ så här:



Fast utan plattan därunder förståss ;-) Finns massor av bilder på Betty Boop som sjuksköterska. Skulle jag vilja ha! Hon gör mig glad!
Men vi får se. Kanske nån gång i framtiden.

fredag 7 oktober 2011

"Barnen" i Idol kanske ska gå skola klart först?

Det här är ju inte klokt nånstans. Den äldsta deltagaren i IDOL 2011 är 20 år. 20 år??? Resterande är 16, 17 år gamla. Vad är det här?  Är det inte bättre med en grundutbildning först, sen Idol?

Jo, jag vet. Det är många som slagit igenom som "barn", eller väldigt unga vuxna. Det kryllar av dem där ute. Men i ärlighetens namn: alla i denna säsong låter likadana. Ingen skillnad. Oskolade och omogna röster. Pojkarna, de flesta, låter som om de knappt nått målbrottet och så skär det sig. Ibland. Tjejerna? Jo, det finns två som faktiskt är ok. Men där stannar det.

I år blir det tyvärr bojkott av Idol. Tycker "det var bättre förr" med en blandad kompott av åldrar och personligheter, röster och färdigheter. Kan det vara Barda som förstört? Hans röster och hans tycke har ju som slagit igenom rätt mycket. Klart att alla ska låta som han vill... suck, suck och dubbelsuck. Han är ju då inte ens bra på en skala.
Jaja.Ska sluta klaga nu och hoppas att det inte är alltför många av dessa "barn" som åker därifrån med krossat självförtroende och en skev självbild.

torsdag 6 oktober 2011

Nu kommer de utlovade bilderna

Altanen är klar där uppe. Eller inte helt, golvet iaf. Kvar är ett staket runtomkring, men det tar vi till våren. Hade tänkt att göra det mesta klart under hösten, men vi resonerade som så att vi kan ta det lite lugnt och njuta av det vi åstadkommit under sommaren. Givetvis med hjälp av nära och kära! Ett stort tack riktar jag till dem!




Å lite smått stort är det också. Vi lär ju rymmas bra på denna altan nästa sommar.

Lev och må!

Nu är det dax att göra lite saker och ting klart här inne. Så som lilla toan där uppe.

söndag 2 oktober 2011

Blivit än mer peppad!

Läste just min brors fru blogg (ni hittar den här) och blev jättepeppad! Visst, om man läser ordagrant är det väl inte "pepp" hela vägen, men ändå. Här lever en kvinna med sin sjukdom som med mycket vilja och jävlaranamma kommer att fixa det! Hon kommer bli bättre!

Min tanke blir: varför inte jag också? Jag kan också bli bättre! Kommer dock inte att gå upp i tid på ett tag då känner att det är alldeles för mycket redan på 80%. Men, jag kanske kan börja träna? Min tanke är att fortsätta med promenaderna som jag gör. Det blir väl en siså där 5 gånger i veckan. Promenaderna varierar från 25 min till en och en  halv timma. Sen har jag tänkt föra in att varje dag, med start i morgon, träna rygg och mage. D,v,s korsetten. För att få en bättre hållning och känna mig starkare i kroppen. Sen givetvis ska jag även föra in mer träning, men det blir framöver.

Tack Anna för ditt pepptalk! <3

fredag 30 september 2011

Sätta tydliga regler är viktigt

På föräldramötet fick vi sätta oss i grupper och diskutera var som är viktigt att det finns på ett bra fritids. Allt möjligt kom upp: variation av aktiviteter, trygghet, "bara vara", lugn, trivsel... Ja ni förstår.
Och allt bottnar ju i regler och rutiner. Lika regler för alla så att säga, för att det skall fungera. För att alla ska veta vad som gäller, ex. att ljudnivån inte bör vara alltför hög, inget spring inomhus och att man plockar undan efter sig.
Regler är bra. Regler är, i mitt tycke, nödvändigt för att skola ska fungera, men även samhälle, hemmalivet och arbetet. Regler är en trygghet, något att luta sig tillbaka mot då något vill sig mindre bra, strular och ställer till jävulskap.
Håller ni med mig? Samtidigt är det ju viktigt att reglerna inte går till överstyr också, givetvis. Och att dessa bestäms för att passa större delen av gruppen.

Ni hänger med mig nu va? Regler är bra, regler är trygghet, regler är... ja. Poängen är etablerad.

Likaså är det ett måste för hundar. Snygg övergång va? Nu blev ni allt bara impade! Hehe. Men så är det: regler är jätteviktigt att ha då man har hund.
Ska hunden få ligga i möblerna? Ha en egen plats? Ska den få ha mat ståendes dygnet runt? Ska den få skälla då den är ensam? Då det kommer någon? Ska den få hoppa in i bilen utan ett varsågod och lika då den hoppar ur? Frågor man kan och kanske till och med bör ställa sig då man valt att skaffa hund.
Regler är A och O då hunden kommer in i sitt nya hem. Det svåra är att hålla dem, att vara konsekvent och inte "rucka" på dem.
Med en människa kan det gå. Man kan ändra reglerna, man kan ta bort vissa och lägga till andra genom att diskutera med dem det berör. Detta går inte med en hund. Inte alls. Då blir den något förvirrad och har man otur kommer den i obalans och stressar sönder sig. Vilket i sin tur leder till olater och dumheter som man som ägare vackert får ta. Men inte alltid gör. Utan istället tycker ägaren att hunden är "dum i huvudet", "förstår inte bättre" och "bortförklaringarna" haglar till varför man väljer att omplacera hunden... Eller avliva den.

Det finns många exemplar där ute som har fått vara med om "förändringar i reglerna". Men, det är ingen som har sagt att det är lätt att vara hundägare. Istället är det svårt, det innebär jobb, det innebär att själv vara balanserad och sända ut en bra energi, det innebär att ha tålamod, energi, ork. Det innebär så mycket att ibland funderar jag på varför jag valde att bli hundägare. Svaret är lätt: i slutändan ger det mig mer än vad det tar.

tisdag 27 september 2011

Vintern kan komma om den så gärna vill det

Längtar till sommaren. Jajamen det gör jag! Tycker inte det minsta om vintern... massor av snö som ska skottas, sopas av bron, av bilar och så ska det skrapas rutor. Det är kallt, det är jobbigt att klä på sig en massa. Golvet i hallen blir ständigt sjöblött av all snö som följer med in. Köra i snöstorm, på kvällen och med nån dm på vägarna, innan eller samtidigt som det plogas är ett rent helvete. Halt är det också.
Näää. Det finns inte mycket positiv i vintern.

Ok då. Det positiva är: .... hm.... pimpla på sen solig och lite mindre kall dag? Gärna utan stormiga vindar också. Julen är ju lite mysig ändå. Att tända ljus i hela huset så det blir så där myspysigt. Köra skoter... men det lär jag väl inte få göra än på några år.... har ju ingen och nu börjar det vara läääängesen jag körde. Åka pulka/madrass/svart sopsäck är ju rätt skoj. Grilla. .... Haha. Nu tog det stop.

Men vi har då städat upp här ute. Klippt gräset och städat upp lite till. Nu ska bara allt skräp på soptippen. Sen är vi klara för vintern. Jajamen. Lillan blev så besviken över att vi redan tagit ner studsmattan. Måste hålla med henne här för än dröjer det innan snön lägger sig. Stackarn kommer ju längta ihjäl sig fram till sommaren!

Nu är det dax för att städa upp inomhus. Göra vinter. Göra det fint. Och DET är skitmycket!

lördag 24 september 2011

Har en dotter som ätit i snart 40 minuter

Jajamen. Hon har suttit och ätit en bra stund nu. Plättar med jordgubbssylt. Funderar på om hon inte är mätt snart... ?
Tänker fara å handla och så förbi Jessica en sväng. Kanske lillan vill leka en stund och få av sig lite leksam energi. Själv har jag det mycket bättre i axeln och funderar på ett storstäd nere i källaren. Men då får jag nog smäll på fingrarna då Niclas kommer hem. Har som lovat att inte överanstränga mig, eller rättare sagt min axel. Men tvätta SKA jag göra. Ett måste då mitt sockförråd har sinat kraftigt.
Blir intressant att kliva upp i morgon. Kl 6.00. Har sovit förbaskat länge under den här veckan och sällan vart vaken och uppstigen innan 10. Mitt eget fel. Jag vet. Gjorde ett tappert försök att kliva upp 9 igår, men det gick tydligen inte. Vaknade 10.41. Hahaha... Jaja. Bra jobbat dära! Idag så klev jag faktiskt upp 9.30, men har stor lust att gå å lägga mig igen. Tröttheten är enorm och ett faktum. Åter igen.

Nä men se där! Lillan är mätt och har ätit klart. Dax att klä sig och fara iväg en stund då.

fredag 23 september 2011

Lyckliga mig! Jag tror det funkar!

Ska inte ta ut nåt i förskott, men jag tror kortisoninjektionerna jag fick igår funkar. Och med tanke på hur jävla ont det tog då doktorn gav dem, så väntar jag mig inget annat!
Nu idag, på morgonen och mitt på dagen hade jag lika ont som tidigare, riktigt förbannat ont. Ringde ändå och friskskrev mig hos chefen så att jag far å jobbar på söndag. For och hämtade lillan, vi storhandlade och jag märkte väl att axeln var väl inte riktigt så nöjd med det...
For till gulligaste Jessica som bjöd på middag, ungarna lekte och hade skojigt, vi surrade. Inget ovanligt. Men så när vi sitter i soffan märker jag att jag kan skjuta bak axeln utan att det slår blixtrar upp i huvudet. Yey! Liksom. Ont har jag, men definitivt inte lika som tidigare.

Nu tänker jag då inte vara dum och belasta axeln fullt ut på en gång. Har jag nu kanske fått bort det här tänker jag då inte få tillbaka det på en gång! Vad är det man säger? Lära sig av sina misstag va?

Så nu tänker jag njuta av att det kanske går att somna och sova utan att vakna var 10:e minut av att det smärtar vid rörelse. Hoppas iaf.

torsdag 22 september 2011

Kritisk, less, uttråkad och ...ja, vad ska man säga?

Som de flesta vet var jag duktig i somras. Och förmodligen så duktig att jag skadade min högra axel. Som det kan gå va? Men duktig var jag!
För ca 3 veckor sedan började det att göra ont, igen. Tänkte väl att "det går över, igen" Som det gjort tidigare. Det här gången blev det inte riktigt så. Duktiga jag har vart å jobbat som vanligt, fixat med hushållet som vanligt, gått långpromenader med vovven och ja, ni vet. Vardagsgörat. I helgen som var var jag ännu mera duktig och tog på mig två extrapass för att den ordinarie som skulle jobbat, var sjuk. Resultatet? Jag har vart hemma igår och idag från jobbet. Varför? Vid vissa rörelser svartnar det för ögonen.
Vaknade igår, slängde benen graciöst över sängkanten (man kan ju låtsas nån gång om sänder), ställde mig upp och...ramlade tillbaka i sängen. Benen vet sig. Satte mig på sängkanten och såg väl mer eller mindre ut som ett stort frågetecken. Nån stund senare ställde jag mig på darriga ben och gick till toan.
Det där gick ju över. Om nån hann bli orolig.

Försöker jag ställa mig med raka axlar, så blixtrar det upp i huvudet och det svartnar. Försöker jag bara räta på ryggen, likadant. Vid vissa rörelser som inkluderar att höja axlarna lite, likadant. Nåt är fel va?

Så igår blidde jag hemma. Sa till chefen att hon gott och väl kunde ringa mig om hon inte hitta nån annan som kan jobba istället för mig. Hon gjorde aldrig det.Hon sa nåt i stil med: "Du är för sjuk för att jobba. Det löser sig! Bli nu bättre så hörs vi. Hej då!" Och la på. Skulle nästan kunna tro att inte blev övertygad av mitt "Men OM du inte hittar nån, så KAN jag faktiskt jobba. Lovar! Det gör inget. Det blir bättre det här..."

Sen kom kvällen. Och det gjorde mer ont. För första gången på mycket länge har hushållsgörat fått vänta och dammsugaren har stått tyst. Knatade över till sängen efter midnatt. La mig ner, läste lite i veckotidningar som inte är lästa klart och så börjar stickningarna.
Känns som väldigt kraftig sockerdricka i fötterna och det sprider sig upp efter benen. Men det är kraftigare än när foten har somnat och vaknar. Det känns. Rejält. Får likadant i händerna. Det kommer och går. Måste vara ärlig och säga att vid det här tillfället var jag lite nervös för att somna. En rädsla av att vakna utan att känna mina ben spred sig som en löpeld i kroppen. Därför tog det ett tag innan jag somnade.
Men. Det gick över. Nu sitter jag här med stickningar i händerna, till och från, i höger fot och titt som tätt känns det som domningar i armarna.

Jag hoppas verkligen att jag får nån typ av hjälp hos läkaren idag. Har aldrig fått ordentlig hjälp gällande min rygg tidigare. Vet ju vad dem säger... Varje gång.

Så nu tänker jag ta det lugnt resten av dagen, fara till läkaren och vara där 16.00. Sen återstår det att se vad dem hittar på den här gången.

fredag 16 september 2011

Extrajobb, skoljoggen och en massa annat

Tog på mig extrajobb i helgen. Dagpass imorgon och kvällspass på söndag. Varför vet jag eg. inte då jag är i dåligt skick för jobb. Har fortfarande mycket ont i axeln och förmodligen (med min sedvanliga tur) verkar det ha spridit sig över till andra sidan och typ hela nacken. Ryggen mår ju inte bra av det heller...
Meeen, det ger en extra slant! Och så känner jag att jag vill ställa upp för mina kollegor. Snäll som jag är.

Idag var det skoljoggen för lillan. De flesta vet vad det är, men för dig som inte vet: skolor i sverige har en dag då alla skolbarnen deltar i en jogging/springrunda. Samtidigt samlas det in pengar till barncancerfonden och så givetvis går en slant till detta också för att kunna financiera det hela.
Mycket bra!
Så det gjorde hon idag. Hela rundan.
Igår förklarade jag med enkla ordalag vad barncancefonden är. Det visade sig att jag blev tvungen att förklara cancer också...Mindre skoj. Men det gick för jag är så duktig på att förklara. Eller nåt sånt.

Tyvärr blir det ingen bild på mammas lilla snygging för usb:n till telefonen vill inte fungera idag. Den väljer ju själv lite hur som helst om jag ska få nytta av den eller inte. Kanske i morgon då.

Så nu tänker jag avsluta för denna gången. Har städat, tänt ljus och nu ska jag massera Kattas nacke lite. Hon har ont. Det har jag med. Tur jag kan hjälpa till lite iaf. Det blir inge rygg idag, för i ärlighetens namn klarar jag inte det med min egna onda kropp.

Kram och hej svejs!

onsdag 14 september 2011

Sminkparty

Fast jag var trött och totalt slutkörd for jag på ett litet sminkparty igår. Produkten var då Mary Kay, som de flesta är bekanta med. Utom jag. Tydligen är jag totalt "nollad" vad gäller hudvårds- och sminkprodukter. Men å andra sidan betyder det också att jag inte "slösar pengar" på smink och inte heller sätter en massa produkter på mig. 
Men. Det kommer här ett "men". Eg. kan det ju vara bra att åtminstone ta hand om huden. Rengöra den väl, återfukta och skydda den. En rätt bra idé va? Det får dock vänta för just nu behövs pengarna på annat håll.


Så vad gjorde vi? Först fick vi rengöra huden med diverse produkter. Även prova på en make-upp remover med silikon. Gjort för ögonen. DEN vill jag ha så småningom! Sval och skön att sätta mot ögonen och väldigt bra givetvis. Efter det gav vi fukt till huden, "prima" ögonen, foundation och sådant. Det är ju då grunden för att börja måla den kala duken, så att säga. Tydligen är ögonbrynen mycket viktiga då man sminkar sig. Det är linjer till höger och vänster, samt en i mitten man skall följa. Putsa till dem med lite färg och sedan var det då dax för resterande. Ögonskugga med tre nyanser, kajal (en mjuk en som jag INTE är van att använda) och avsluta med mascara. Sedan vidare till läpparna där det först skulle "primas", på med lipliner och så läppstift/lipgloss. 

Jo. Nåt som också var mycket bra var en sorts skugga, eller nåt som man kunde använda att borsta över hela sminkningen. Det jämnade ut alla linjer av skuggorna och det kunde även användas efter rouget. Jajamen. Det hade jag också. Allt hade jag och inget utelämnades. Mycket ovanligt. Mycket skoj!

Skulle nog sminka mig oftare och ta hand om min hud bättre om jag hade bra och lättanvända produkter. Kommer absolut att titta närmare på dessa. 
Hur jag blev? Så här:




Framifrån. Tyvärr har jag ju endast mobilkameran. 


En "ta-daaa" bild! Lite smått tillgjord. Men här syns att huden blir väldans jämn och fin. Och då ska ni veta att jag knappt använde nåt! Typ en liten ärta ( i mängd) av foundation. Inte illa! Med så lite har man ju smink för flera år om man köper en, vettja! 


Närbild på ögonen. Är lite trött, därav det röda och glansiga i ögonen. Haha. Mmm...Och så har ögonbrynets hårstrån börjat leva sitt eget liv och står kors och tvärs. Men det är mindre detaljer man inte behöver bry sig om!


Och så här blev resultatet då. För att vara sminkat av mig själv och dessutom i färgen lila, vilket jag aldrig har använt, blev det ju rätt ok.
På tal om bananer då... Visst ser ni att håret har växt mycket? Det har växt enormt sen i våras! Typ en si så där 5-6 cm. Har faktiskt håret uppsatt i en liten svans. 

Jag är då nöjd och glad över att jag struntade i min extrema trötthet.

Tack Jessica för att jag fick komma!

tisdag 13 september 2011

Längtar...














Bilderna talar för sig själv... Längtar till sommar, sol, fiske, promenader, grillat. Allt som inte har med nederbörd, gråa toner, fukt och kyla att göra.

söndag 11 september 2011

En busy helg!

Nu när jag gått ner i tid kan man ju tänka sig att passa på å vila lite, ta det lugnt och återhämta lite krafter. Men näää... Det är ju inte skoj! Alls. Så därför har jag knogat på med städning, tvättning, mera städning och matlagning och ja. En massa till.

Lite roligt har jag också vart med om. Som igår till exempel då lilla underbara Kevin var här. 1 och 1/2 år gammla. Full i bus och glada upptåg. Helt positivt med de glada upptågen vet jag ju inte om det var, men många goa skratt fick jag mig. Det gick över förväntan och inte ett ljud om mamma eller pappa. Inte en endaste skvätt med gråt. Han åt, han sprang, han klättrade, han lekte, han skrattade, han pillade, han undersökte, han åt lite till, han ... ja ni förstår! Fullt ös var det ända tills jag slog på hans favvofilm "Bilar". Då klättrade han upp i våran fåtölj med pyjamasen på, full av förväntan och så givetvis en flaska med välling. 


Där valde han att sitta och mysa. Bytte sen ut kudden mot en "vanlig" kudde och där satt han, såg på filmen alldeles knäpptyst. Förutom vid en sekvens då han skrattade så han kiknade! Gullungen!
Lät filmen rulla ända mot slutet så i eftertexten somnade han ovaggad till sömns, strax före 21.00. Förmodligen helt knäckt! Men som man kan börja längta efter smått... eller hur? *pekar nedåt*



Så där låg han, bytte bara sida en gång, fram till 01 då mamma och pappa hans hämtade honom. De själva var på  bröllop.

Idag har det också vart roligt. Vi for på bio lillan och jag tillsammans med syrran och lillkusin Emelie. Såg "Smurfarna" i 3D. Faktiskt helt ok film och mycket skratt blev det!


Coola bruden!


Å så hela coola gänget! Utom jag förståss då. Hehe...


Så där ja. Nu har ni fått er en uppdatering. Är ledig imorgon och på tisdag är jag ledig. Förresten. Jag jobbar endast två dagar denna vecka. Skönt ska det bli! Onsdag kväll och torsdag dag. Lovar att inte njuta....Hehe.

torsdag 8 september 2011

Skratta eller gråta?

I somras skottade jag ut 1,5 ton stenmjöl. Japp ni läste rätt: 1,5 TON. Det vart många spadtag kan jag ärligt och uppriktigt erkänna. Men jag gjorde det!
För ni som inte hängt med då, så var det till våran plattsättning. Vår nya uteplats.
Det gick nån dag efter det där, hade lite träningsvärk och den gick över. Men så en dag så känner jag hur det värker väldigt mycket in hö axel. Speciellt då jag "drar tillbaka" axeln i "rätt position". Det vill säga : jag står rakt. Men det gick inget bra och axeln tillsammans med vänster sida, ville gärna luta lite framåt. Med andra ord: jag stod inte rakt. Värst var det då jag skulle sova. Förmodligen för att då skulle axeln på ett eller annat sätt ligga rakt. Gjorde svinigt ont.
Dagarna gick, jag sov skitdåligt, ont i axeln och så var det dax att börja om att jobba. Funderade mycket på hur det skulle gå. Det visade sig gå alldeles utmärkt då värken i stort sett försvann. Jippi!

Men så under sommaren och fram till dax dato har värken kommit och gått. Det har gjort ont någon dag och det har vart bättre en annan. Ni vet. Så där lite mysko. Kan berätta att det känns som att jag skulle vilja "haka av" mig armen, som på en barbiedocka. Där inne, i mitten, hela axelpartiet, gör det skitont! Det strålar upp i nacken och vidare upp över bakhuvudet. Vilket givetvis skapar en mindre angenäm huvudvärk.
Den här gången har värken i axeln inte gett med sig. Har haft ont i några dagar nu. Det värsta är att jag vet att det troligen är en inflammation som blossar upp emellanåt.Och än värre är: jag tål inte att äta NSAID preparat, d.v.s sådana som tar ner inflammationen.... *suck*

Jag bestämde mig nyligen för att skratta istället för att gråta. Det går faktiskt att se det komiska i det hela. Om man anstränger sig. Som en vän tyckte: vad hjälper det att gråta? Just nu, för mig? Inget.

tisdag 6 september 2011

"Jag drömmer om ett.... "

Det är så mycket jag vill göra med vårat hem. Känns som att jag har tusentals idéer och det "enda" som sätter upp hinder är bristen på pengar. Tänk, bara tänk, om man skulle vinna pengar? Hur skoj vore inte det? Få göra klart det som skall göras klart och fixa till det som behövs. Vore underbart!
Just nu drömmer jag om ett nytt och fräsht kök. Jajamen. Har fastnat lite i den s.k "köksfällan". Eg. handlar det inte om så mycket och i ärlighetens namn tror jag inte det skulle kosta så mycket. Tanken är att fixa till det lite och att det skall planeras lite bättre. Men ingen flytt av avlopp, el eller nåt sånt. Drömma kostar inget. Än.

Sen skulle jag vilja fräsha till i vardagsrummet. Byta golv,byta ut typ alla möbler och göra precis som jag ville från början. Jag vill göra om allrummet på övervåningen, lillans rum, lilla toan där uppe, göra klart badrummet nere och fixa till källaren. Fy tusan va billigt det är att drömma!

måndag 5 september 2011

Gå ner i tid på jobbet

Läser lite i vårdfackets tidning där det är ett litet reportage från Västerbotten, Umeå och en avdelningen på sjukhuset där. Det har visat sig enligt statistik att många unga och många nyutexaminerade väljer att gå ner i tid, till 80-85 procent. För de orkar inte. En mindre del har angett småbarn och mycket sjukdomar som anledning att gå ner i tid. Men större andelen av de som gått ner i tid har inte barn under 8 år (vilket anses då vara den magiska gränsen till småbarn och större barn), eller några barn alls.
En ung sköterska, 27 år gammal och inga barn har valt att gå ner till 85 procent. Hon orkar helt enkelt inte. Sedan så har de ju givetvis "den andra sidans åsikter" också. Där en sjuksköterska som jobbat i 30 år säger att vårdyrket inte alls är tyngre än nåt annat. Men om man inte vet nåt annat så är det ju inte tyngre.

Jag har valt att gå ner i tid. Nu kommer jag jobba 80 procent ett tag framöver för jag orkar helt enkelt inte. Jag anser att jag inte kan ge den vård, det stöd och vara den där braiga sjuksköterskan och arbetskollegan till 100 procent. Och det är ju det jag vill! Men orken finns inte.
För min del är det inte konstigt då jag har en sjukdom som innebär att orken sinar, energin fort tar slut och tröttheten är ett faktum. Dygnet runt. Men i ärlighetens namn trodde jag väl aldrig att det skulle hindra mig från att jobba heltid...

Då jag nu läser denna artikel förstår jag att det inte bara är min sjukdom som "tvingar" mig till detta beslut, utan det är väldigt tungt att jobba inom vården. Eller enligt den sjuksköterska som jobbat i 30 år är det inte så. Mina yrken genom de år jag vart yrkesverksam är: servetris, kallskänka inom restaurang, restaurangansvarig, bartender, affärsbiträde, vikarierande lärare årskurs 1-9, städerska, inom callcenter (olika arbetsroller), skötare inom psykiatrin. Med andra ord har jag jobbat inom många yrken. Och ärligt? Sjuksköterska är det tyngsta hittills för det innebär så mycket ansvar, mycket press på vad man ska kunna, förväntningar, samt ha ett ständigt lugn med mycket tålamod och svar på alla de möjliga frågor (och omöjliga)... Ja i all oändlighet kan jag fortsätta beskriva det yrke jag har valt. Nu låter detta väldigt negativt, men det är det absolut inte! Jag älskar mitt yrke och vill inte byta bort det, men jag orkar inte en vanligt heltid. Och när unga, friska personer inte heller orkar... Ja då kanske det är förståeligt att inte jag orkar...

Vad vill jag ha sagt med detta då? Låter mest som att jag försöker försvara mig. Och det gör jag. Det här är förklaringar och ett försvarstal till varför jag gått ner i tid. Sedan hoppas jag på förståelse, sympatier och acceptans.

söndag 28 augusti 2011

Vill bara tokfnittra, storgråta, vara arg och glad

En kollega till mig berättade om hur hon spelade ut hela sitt register här för några dagar sedan efter en jobbnatt: tokskratt så tårarna sprutade, ilska och för att sedan bryta ihop och skråla ( så ännu mera tårar sprutade) på parkeringen. Då är man trött.

Min jobbhelg är snart över. Efter i morgon kl 16.00 är jag ledig en och en halv dag. Kan behöva det och eg. vore det bra om jag inte alls jobbar imorgon.
För mig är det så här just nu: mina huvudrörelser, min syn och hörsel, min kropp och min hjärna är totalt osynkade och långt ifrån nån form av samspel. Därför har detta inlägg tagit mig 5 minuter att skriva. Än så länge. Måste läsa om å om å om igen för att se att det vart någorlunda rätt. Tvivlar starkt på att det blir det i alla fall.

Jag tänker då nu försöka hejda mig själv så jag inte "flippar" i nån form av attack av tokfnitteri, gråt, ilska och total salighet av lycka. Allt samtidigt förståss. Känner mig inte ok för fem öre.


lördag 27 augusti 2011

Fasar lite inför helgens jobb

Jobbar den här helgen.. idag kväll och imorgon ett dagpass. Som vanligt tycker jag det är skrämmande att jobba helg. Kvällarna ser ju likadana ut, men ett dagpass på en helg innebär hälften av personalen. Alltså 4 st istället för 8... Dessutom har det varit tungt på avdelningen ett tag nu och som det ser ut håller det i sig.
Jag tycker väldigt mycket om mitt jobb som sjuksköterska. Jag trivs superbra med mina arbetskollegor och avdelningen i sig. Men det är tungt.

Så nu ska jag sporra mig själv för denna arbetshelg med lunch, en dusch och kramar från mitt lillhjärta!

En härlig helg önskar jag er alla!

fredag 26 augusti 2011

Allt som det ska vara nu då

Vet att jag vart kass på att uppdatera och vet att det är så ".....aktigt" att skriva så här också. Typiskt att alltid hamna i samma spår hela tiden. Sådan är vi människor: spårfanatiker och rutinberoende.
Nåja. Varför inte? Per automatik blir det ju lättare att läsa det här då man redan vet vad som följer. Så bara därför tänker jag uppdatera lite:

Jag har jobbat.
Och jag har jobbat.
Vart hemma.
Vart enormt trött och seg.
Städat lite och lagat lite mat.
Enda roliga eg. den här veckan är väl att jag satt i ett par timmar och surrade med en nära vän, vilket vi inte gjort på mycket länge! Tummen upp för det! Är väl mest imponerad över att jag orkade för min sociala sida har legat i träda ett tag då jag inte orkat. (vilket tjat och gnat om denna ork... men suck!)

Nä då. Det var inte alls det enda roliga, för vet ni vad? Idag kom barnen hem. Jag har varit ledig idag (enda dagen denna vecka, jobbar helgen+ måndag) och städat. Inte ett dugg ovanligt.
Torrmoppat golvet, dammtorkat i vardagsrummet (ordentligt!), diskat x flera, vattnat blommorna, storhandlat, hämtat lillan på skolan. Och så en sak till som vart skoj och det var att Jessica med barnen kom och åt middag med oss idag. Supermysigt! Det var länge sedan vi sågs. Har inte blivit så mycket på sistone.

Så nu då? Tja. Det är lugnt och stilla. För tillfället så klart. Jag har ju hunnit vara enormt snäll och lovat äldsta pojken att han få lana här med sina vänner ikväll/natt. Kan ju gå bra då jag går e.m/kväll imorgon. Världens bästa "bonusmamma"! Så nu är allt som det ska vara.

lördag 20 augusti 2011

"Anna, du har ett udda sätt att sätta på fläsket..."

Har en underbar lördagkväll! Eller hela dagen har vart bra. Började med att sova ut, sen sitta i morgonrocken, dricka kaffe och så ta en lång dusch. Fick besök av brorsan och svärfar, surrade och drack kaffe. Sen bar det av till stan en snabbis där vi handlade lite och käkade må Max. Väl hemma funderade vi vad vi skulle hitta på... Efter lite velande och lite mera funderande (ett under att inte brandvarnaren slog igång...) så bestämde vi oss för att fara å fiska lite, tända en liten brasa och grilla. Mys på hög nivå!



Utsikten från grillplatsen. Lugnt och fridfullt var det.

Niclas provar kasta lite... Mycket liten aktivitet i vattnet. Tror inte det är så många firrar kvar i tjärnen och definitivt inte så många som är på "hugget", så att säga.. Hehe.. var nästan lite vitsig dära! 



Min stövel. I brist på annat.


Smoke hittade en hink med regnvatten i. Mycket gott tyckte han med tanke på att han drack flera gånger. Hoppas vid gudarna att det inte var nåt annat där i!

Jycke på upptäcksfärd.

Vacker!


En bild säger mer än tusen ord!



Snyggaste skogsmullen ever! 

Dax att låta fläsket brinna!



Mmmm...



 En till som tycker det verkar "mmmm"... haha! Stirrade länge och väl fläsket....



Försöker med att stirra på husse istället... "Det brukar funka..."


 Så mycket gotta...



"Sitter fint och stirrar lite till. DET brukar verkligen funka!"



"Nä häpp... lägger mig ner då. Och stirrar jag riktigt intensivt på fläsket så kanske det hoppar in i munnen på mig..."


"Aaahaa! Se där! Va vad de jag sa?"


Till sist vill jag fråga om det är någon som vill gissa på vad detta är? Och pekar på bilden nedanför....
Svar kommer sen.