Som de flesta vet var jag duktig i somras. Och förmodligen så duktig att jag skadade min högra axel. Som det kan gå va? Men duktig var jag!
För ca 3 veckor sedan började det att göra ont, igen. Tänkte väl att "det går över, igen" Som det gjort tidigare. Det här gången blev det inte riktigt så. Duktiga jag har vart å jobbat som vanligt, fixat med hushållet som vanligt, gått långpromenader med vovven och ja, ni vet. Vardagsgörat. I helgen som var var jag ännu mera duktig och tog på mig två extrapass för att den ordinarie som skulle jobbat, var sjuk. Resultatet? Jag har vart hemma igår och idag från jobbet. Varför? Vid vissa rörelser svartnar det för ögonen.
Vaknade igår, slängde benen graciöst över sängkanten (man kan ju låtsas nån gång om sänder), ställde mig upp och...ramlade tillbaka i sängen. Benen vet sig. Satte mig på sängkanten och såg väl mer eller mindre ut som ett stort frågetecken. Nån stund senare ställde jag mig på darriga ben och gick till toan.
Det där gick ju över. Om nån hann bli orolig.
Försöker jag ställa mig med raka axlar, så blixtrar det upp i huvudet och det svartnar. Försöker jag bara räta på ryggen, likadant. Vid vissa rörelser som inkluderar att höja axlarna lite, likadant. Nåt är fel va?
Så igår blidde jag hemma. Sa till chefen att hon gott och väl kunde ringa mig om hon inte hitta nån annan som kan jobba istället för mig. Hon gjorde aldrig det.Hon sa nåt i stil med: "Du är för sjuk för att jobba. Det löser sig! Bli nu bättre så hörs vi. Hej då!" Och la på. Skulle nästan kunna tro att inte blev övertygad av mitt "Men OM du inte hittar nån, så KAN jag faktiskt jobba. Lovar! Det gör inget. Det blir bättre det här..."
Sen kom kvällen. Och det gjorde mer ont. För första gången på mycket länge har hushållsgörat fått vänta och dammsugaren har stått tyst. Knatade över till sängen efter midnatt. La mig ner, läste lite i veckotidningar som inte är lästa klart och så börjar stickningarna.
Känns som väldigt kraftig sockerdricka i fötterna och det sprider sig upp efter benen. Men det är kraftigare än när foten har somnat och vaknar. Det känns. Rejält. Får likadant i händerna. Det kommer och går. Måste vara ärlig och säga att vid det här tillfället var jag lite nervös för att somna. En rädsla av att vakna utan att känna mina ben spred sig som en löpeld i kroppen. Därför tog det ett tag innan jag somnade.
Men. Det gick över. Nu sitter jag här med stickningar i händerna, till och från, i höger fot och titt som tätt känns det som domningar i armarna.
Jag hoppas verkligen att jag får nån typ av hjälp hos läkaren idag. Har aldrig fått ordentlig hjälp gällande min rygg tidigare. Vet ju vad dem säger... Varje gång.
Så nu tänker jag ta det lugnt resten av dagen, fara till läkaren och vara där 16.00. Sen återstår det att se vad dem hittar på den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar