I somras skottade jag ut 1,5 ton stenmjöl. Japp ni läste rätt: 1,5 TON. Det vart många spadtag kan jag ärligt och uppriktigt erkänna. Men jag gjorde det!
För ni som inte hängt med då, så var det till våran plattsättning. Vår nya uteplats.
Det gick nån dag efter det där, hade lite träningsvärk och den gick över. Men så en dag så känner jag hur det värker väldigt mycket in hö axel. Speciellt då jag "drar tillbaka" axeln i "rätt position". Det vill säga : jag står rakt. Men det gick inget bra och axeln tillsammans med vänster sida, ville gärna luta lite framåt. Med andra ord: jag stod inte rakt. Värst var det då jag skulle sova. Förmodligen för att då skulle axeln på ett eller annat sätt ligga rakt. Gjorde svinigt ont.
Dagarna gick, jag sov skitdåligt, ont i axeln och så var det dax att börja om att jobba. Funderade mycket på hur det skulle gå. Det visade sig gå alldeles utmärkt då värken i stort sett försvann. Jippi!
Men så under sommaren och fram till dax dato har värken kommit och gått. Det har gjort ont någon dag och det har vart bättre en annan. Ni vet. Så där lite mysko. Kan berätta att det känns som att jag skulle vilja "haka av" mig armen, som på en barbiedocka. Där inne, i mitten, hela axelpartiet, gör det skitont! Det strålar upp i nacken och vidare upp över bakhuvudet. Vilket givetvis skapar en mindre angenäm huvudvärk.
Den här gången har värken i axeln inte gett med sig. Har haft ont i några dagar nu. Det värsta är att jag vet att det troligen är en inflammation som blossar upp emellanåt.Och än värre är: jag tål inte att äta NSAID preparat, d.v.s sådana som tar ner inflammationen.... *suck*
Jag bestämde mig nyligen för att skratta istället för att gråta. Det går faktiskt att se det komiska i det hela. Om man anstränger sig. Som en vän tyckte: vad hjälper det att gråta? Just nu, för mig? Inget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar