... eller så bara en promenad i becksvart höstmörker. Duger det med. Har fått till vana att gå promenader med jycken och det tycker jag är en tummen upp! Inte att jag går promenader, utan att det har blivit till en vana. Oavsett väder och vind. Stora pluset idag är att Niclas följde med. Mycket trevligare att ha sällskap.
Jobbar i helgen så jag lär inte gå så mycket mer förrän måndag kväll. Möjligen söndag kväll. Anledningen är ju den att det är en barnhelg också. Känns som att den lediga tid jag har vill jag spendera med familjen och vet ni? Dem är inte sugna på promenader så jag blir nog nedröstad på ett sånt förslag...
Tittade igenom mitt schema för nästkommande period och gissa vad? Jag har lyckats lägga så att jag är ledig varje barnhelg. Är superglad för det! Under barnhelgerna känns det alltid mer stressigt att jobba...av nån anledning. Och lillan blev också hon väldans glad över det! Kommentaren var: "världens bästa överraskning, mamma!" Gullebarnet mitt. Hon vill verkligen inte att jag ska jobba helgerna... Kan jag gott förstå, men det är ju ett måste med det yrket jag har.
Nä. Nu är det slutsurrat för denna gången. Och inte vart det nå minne här inte. Usch och fy vad jag luras med rubriken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar