Såg ett litet inslag av ett program för en diskussion och granskning av "hur säkert är ditt barn på dagis". Det har visat sig att barn skadar sig på dagis och även att dödsfall inträffat. Funderade lite på det här eftersom det bara är två år sedan min egen flicka gick på dagis.
Hur fungerade säkerheten? Vad fanns det för leksaker? Hur såg det ut på innergården för utevistelsen? Vem ansvarar för vad? Vem lägger man skulden på om något händer ens barn?
Första spontan tanken: om något händer mitt barn så skyller jag på personalen om det hänt på dagiset. Men. Det kommer ofta ett "men" då jag tänker, diskuterar eller berättar vad jag tycker. Om man ser lite större på det hela så är det så här: personalen ska ha ett visst antal barn per grupp och per personal. Det är typ 3,8 barn per tjänst, eller nåt sådant. Detta överskrids ibland eftersom folk i samhället på vissa ställen skriker efter en plats och det är personalbrist. Eller brist på sunt förnuft hos "de som bestämmer". Så de tar inte in en till för då blir det bara en 25%-ig tjänst som ingen vill ha. För det är ju bara ett barn till. Som är hela dagen. Hur tänker dem här?
Så min andra tanke blir: jag skyller återigen på personalen som inte kan "stå upp för det hela" ,strejka, protestera eller vad man nu kan göra för att påtala bristerna i barnomsorgen. Varför gör de inte så? Men. Där kommer det... Jag vet att dem protesterar. Jag förstår mycket väl att personalen på dagiset faktiskt säger vad de tycker och tänker och att de dessutom är emot de strikta reglerna om antalet barn/personal. Självfallet är de också människor och som amen i kyrkan har de garanterat (eller väldigt ofta iaf) själva barn på dagis och tänker samma tankar. Så min andra tanke försvinner lika fort som den kom....
En tredje tanke då: bristande uppsyn från personalen? Ingen utbildning? Brist på ansvarstagande och brist på sunt förnuft? Nä. Det är en, enligt mig, dum tanke. Om jag precis pratat om antalet barn/personal, personalbrist och för stora barngrupper, hur tänker jag då här? Klart att det brister i arbetet då de inte hinner, inte har möjlighet att se efter ALLA barn samtidigt. Men visst är det lätt att skylla på? Visst är det lätt att skylla direkt på personalen? Oavsett tanken bakom...
Givetvis har jag en fjärde tanke: dig själv. Kan det vara så enkelt att det är vi föräldrar som måste göra nåt åt detta? Är det vårat fel att politikerna inte kan öppna upp ögonen för hur det ser ut, ser till att det är personalbrist, så att personalen brister i sitt arbete med barnen, så att ditt barn skadas på dagis. Är det kanske så att vi föräldrar kanske ska göra nåt åt det? Det är mitt/våra barn som är på dagis. Kanske ligger ansvaret mycket på oss?
Men i grund och botten så är det politiska beslut som skadar ditt barn på dagis. Det är där beslutsfattare av olika grad sitter och bestämmer hur det ska organiseras inom barnomsorgen. Det är inte du, det är inte jag, det är inte personalen på dagis. Vi och framförallt barnen är bara brickor i ett politiskt spel. Ett farligt spel... Hur tänker du?
(Detta är givetvis inte det sätt jag tänker på. Jag bara dryftar tankar till höger och vänster för att plocka fram delar i hur man kan tänka. Jag anser att detta ligger på ett politiskt plan där vi alla kan bidra med tycke och tankar)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar