"Rätta sätten att fostra en hund på" ??

Fortsätter lite på ämnet hund eftersom det är något som ligger mig varmt om hjärtat om än jag inte är aktiv i brukshundklubb eller tränar aktivt med hund.
Frågan är väl lite om det är så viktigt med "professionell" träning på alla hundar? Måste man gå kurser, tävla och prestera med en hund? Och vad är de rätta uppfostringsteknikerna? Hur ska man fostra en hund?

Själv har jag aldrig gått en kurs med nån av hundarna jag ägt. Inte en enda. Inte heller är jag medlem i nån klubb heller. Istället har mitt hundägande bestått i att träna på hemmabasis, lära grundkommandona och sen se till att jycken beter sig. Lekt, busat, motionerat och ja, bara varit ibland också.
Jag har idag en jycke, en blandis mellan schäfer och rottweiler. Som de flesta vet så är han av s.k bruksraser och brukligt är att träna spår, sök, lydnad, skydds, IPO....Ja, en massa sådant med dessa raser. Men, det man bör komma ihåg är att det är individer. Min stackars krake tycker inte det är så roligt. Nä. Mycket bättre med långa sovmornar, mys och långpromenader. Leka, absolut! Busa med andra hundar, absolut! Träna lite grann går han med på. Dock är han inte något stjärnskott inom bruks.

Så mitt tycke är att nej, man behöver inte träna professionellt och inte heller gå kurser, tävla och prestera med hunden sin. Vissa är inte ämnade för det, även om det råkar vara en s.k bruksras.

Däremot kan man ju tycka och tänka rätt mycket om det här med uppfostran, regler, gränser, bruk och sätt gällande sitt hundägande och önskat beteende av sin älskade vovve. Alla har vi sett "bjäbbande småhundar", vovvar som gör utfall och nästan "vrålar", andra som drar i kopplena så den som håller i andra ändan nästintill släpas fram. Ja, det finns alla de sorter. Och så har vi de som skäller massvis då det kommer nån, hoppar, studsar och har omkull folk. De hundar som gör sina behov inne och är allmänt ouppfostrade. För visst är det så? Att kan de inte "föra sig" inomhus och även utomhus är brist på uppfostran.

Jag har vart med om de som är tvärt emot också. Så lydiga, eller ska man säga "hunsade" i den milda grad att de har kissat på kommando. Aldrig annars. Eller betes sig nästintill som robotar. Gör inget utan mattes/husses tillåtelse. De stiger inte upp från plats, de går inte fram till nån, de gör absolut ingenting utan ett kommando/tillåtelse från sin ägare.
Rätt eller fel? Vad är rätt och fel? Nu talar jag inte om att sköta om hunden, d.v.s inte slå och göra illa, att missköta med klor, päls, mat, tänder o.s.v.

Vad tycker du? Vad är rätta sätten att fostra en hund på? Vilka gränser och regler har du? Får hunden vara "hund" eller ska den lyda minsta vink oavsett?
Och det mest viktiga kanske: anser du att du har rätt, eller kan du acceptera att andra gör på sitt sätt utan att känna behov att "pracka på" dina åsikter?

Lite att tänka på så här på kvällskvisten!

Tjngeling!