tisdag 6 november 2012

Känslornas begränsningar

Nu ikväll säger lillan igen att hon saknar pappa sin... men bara lite. Hon berättar om en hemsk dröm hon hade förra gången hon var hos mig och att det är jättejobbigt då hon saknar den ena föräldern. Med gråten i rösten berättar hon allt. Som vanligt är jag förstående, lyssnar på henne och bekräftar. Det är viktigt att få gråta, visa känslor och berätta om dem. Våga göra det.

Jag anser att det är av stor betydelse att barnen vågar berätta och framförallt vill berätta om vad dem upplever, vad dem hör, säger och känner. Våga berätta att saknaden är stor, våga visa tårar, men även att skratta rakt ut och hoppa av glädje. Att visa ett helt känsloregister är sunt. Det vi vuxna ska komma ihåg är att det här gäller alla barn. Flickor som pojkar. Det ska inte göras skillnad på könen. Det är barn. Ett barn som lär sig om känslor, vågar visa alla sina känslor och stå för dem, kommer i framtiden kunna visa empati och kärlek på ett fint sätt.

Nu finns det ju gränser. Givetvis. En del kommer tyst, eller via kommentar, att protestera och säga att det inte alltid är bra att visa allt man känner. Att man måste hejda sig. Kunna sansa sig. Tänk om man skulle ge utlopp för sitt hat, sin aggressivitet och frustration? Det skulle bli kaos. Misshandel, mord, terror.. de hemska händelserna skulle avlösa varandra om man fritt visade sina känslor utan gränser.
Men vart går gränsen? Vem sätter den? Hur lär man sig den? Hur kan jag veta att jag visst kan bli arg, men får inte slå personen som gjort mig arg? Eller slå sönder nåt för att få utlopp för min frustration. För det är ju inte alltid det bästa så att säga.
Och så gör ju det flesta av de små barnen. Slår på saker, personer, skriker rätt ut, springer iväg och gömmer sig. Det är ju på det sättet dem visar att något inte står rätt till. De visar sina känslor.  Vid en viss ålder (ibland tidigt) så börjar föräldrar och andra vuxna säga: "nej" till det barn som slår till, eller på annat sätt gör illa. Där startar vårat jobb med känsloregistret. Att visa, berätta och förklara hur man visar och när man visar  sina känslor.

2 kommentarer:

  1. Finns det någon gräns för känslor? Får vi inte känna allt vi vill och lite till? Det anser iaf jag men nej, vi får inte göra någon annan illa fysiskt. Kanske kan vi hjälpa barnen att hitta alternativa sätt att få ut sina känslor... Jag vet inte, det är svårt, fruktansvärt komplext. Hittar du lösningen, dela med dig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är ju verkligen komplext! Vilka sätt kan man använda sig av? Vad är den sociala normen? Och vem bestämmer den? ... Det finns mycket att fundera på gällande känslor och hur, när vi visar och ger uttryck för dessa.

      Radera