"Duktighetsprincipen"

Det hela börjar med att vi går tillbaka i tiden, låt oss säga 70 år? Kanske till och med 80 år för att vara på den säkra sidan. Då är det 1932 va? Hårda tider var det då och det jag vill belysa lite är väl hur det såg ut inom famijen. Eller, nja, kanske inte så heller. Snarare kvinnans roll i samhället och i familjen. För det mesta (finns alltid undantag) så var kvinnan hemmafru. Hon tog hand om allt i hemmet: städ, tvätt, laga mat och ta hand om barn. Givetvis så tog hon hand om mycket på gården också, om man hade en sådan. Djur, odlingar, så, skörda, ta hand om slaktade djur, det som blev av skörden. Sylta, salta och allt vad man nu gjorde.
Vi hoppar fram 40 år och hamnar på årtalet 1972. Kvinnar arbetar mer än tidigare. Fröken, dagismamma, receptionist, sekreterare... Ja, yrkena hade flerdubblats för kvinnorna och hemmafruar blev det lite mindre av. Men vanligt ändå. Hoppa fram 10 år och året är 1982. Det många kallar för "det glada 80-talet". Det gick bättre ekonomiskt för många familjer och det var blandade roller för kvinnan. Mannen hade börjat ta lite mer plats i hemmet, men inte mer än att han hjälpte till lite. Och kvinnan behövde inte (om hon inte ville) jobba så många timmar i veckan. Detta årtal gick över till 1990 och det mesta förändrades. Detta årtioende pratar man mer än någonsin om jämställdhet och feministerna var ett stort faktum. Dock med mycket negativ klang.
Mer än någonsin ska kvinnorna ut i arbete, men det finns ett litet hinder: vem ska ta hand om hem och barn? 2000-talet kommer så fram som en galopperande hingst. Det talas om att vikten av att män tar ansvar för hem och hushåll. De flesta männen fnyser åt detta och jobbar mer för att... tja, slippa? Eller kanske för att låta kvinnan göra mer hemma? Inte vet jag. Men det funkar dåligt. Så ser läget ut idag. Råkas det vara så att mannen inte jobbar, eller jobbar mindre än heltid, så står hemmet ofta still. Givetvis med undantag! Och så ser läget ut idag. För många.

Så. De kvinnor som är i min ålder har drabbats av något jag kallar för "duktighetsprincipen". För att förutom att jobba heltid (ca 40 timmar i veckan) så ska kvinnan hålla hemmet rent, ta hand om ungar - kläder, badningen, uppfostran, läxor och lärande, aktiviteter, kompisar...De ska handla mat, skjutsa ungar, se till att alla blir mätt. Laga bra mat för annars kommer det gå utför med alla i famljen, tvätta kläder, vika och lägga undan kläder. På det här så ska kvinnan oftast städa bilen/bilarna, hålla ordning på gården, i förråd och gärna även hålla reda på karln i hemmet. Mattor ska piskas, soffor dammsugas, blommor planteras om och vattnas. Och gud nåde, disken ska vi inte glömma! Har jag fått med allt? Jo. Sen är det även bra om kvinnan kan tanka sin bil, byta däck och gärna skruva i den också. För det ska ju var jämställt. Bygga, snickra, måla, tapetsera, riva och även gärna leka rörmokare och elektriker bör kvinnan också kunna. För det ska ju vara jämställt. Med andra ord: duktighetsprincipen. Kortfattat: vi kör slut på oss kvinnor för tanken på jämställdhet och att alla ska kunna lika.. eller var det göra lika? i hemmet är ett måste.
Var är mannen med dammsugare, kunskapen om att plocka undan det som är framtaget och putstrasan i andra i handen? Var är mannen som kan ta hand om blommorna och med sin andra halva fixa middag till familjen som består av allt det nyttiga som vi måste ha? Var är mannen som under en dag fixar ett helt hem utan att klaga? Eller varför inte utan att yttra orden: "visst är jag duktig?".

Vad vill jag då med detta? Jo. Alla kvinnor som känner igen sig: sluta! Sluta vara så duktiga jämt! Det går att det lugnt utan att hemmet faller isär och att bara vara en hel dag är inte fy skam. Alla jobbar och sliter vi lika mycket, män som kvinnor. Och alla kan vi vila, känna lugnet och njuta av livet! Så gör det i helgen. Ta hand om varandra, njut, känns lugnet och strunta i dammet!

Tjingeling!