Det gick bra idag på jobbet och måste väl erkänna att det var rätt skoj att träffa mina underbara arbetskollegor efter tre dagars ledighet :-) Visserligen får jag kämpa och sätta mycket energi till att fokusera på mina uppgifter, men i slutändan kan jag ändå inte låta bli att erkänna att det känns bra! Jag gör ju det här för dem som inte kan ta hand om sig, som är så sjuka att dem måste ligga på sjukhus. Och varje gång jag har jobbat klart känner jag en enorm tacksamhet över att inte vara så pass sjuk att jag måste vara inneliggande. Att jag ändå har hälsan i behåll och "bara" har ont. Ibland stöter jag på människor som ger så mycket glädje, kommer med så många kloka ord och är så gulliga att jag blir fascinerad. Tänk att vara så gammal och sjuk att du inte klarar dig själv, att du behöver läkemedel för att ens stiga upp på morgonen och antibiotika för en elak infektion och dessutom intravenöst. Och så ändå avfyra ett leende till en och säga "tack för hjälpen". Att ändå ha några goda ord till övers och värna om andras väl och ve. Att ändå, trots allt som går emot, ha en positiv inställning till livet och fortsätta kämpa. Har man sett och upplevt det här, då ser man sin egen situation i ett helt annat perspektiv.
Så nu tänker jag gå till sängs, försöka sova så gott det går och sedan kliva upp imorgon för att fara och hjälpa andra som är i behov av det. Med ett leende på läpparna för att jag har förmånen att kunna stiga upp, använda mina ben och klara mig själv!
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar