Om någon skulle säga till dig att du inte får gråta då du vid nåt tillfälle är mycket ledsen, vad skulle du då tycka? Om någon sa att du absolut inte fick visa din ilska på nåt sätt då något gör dig arg, vad skulle du då säga? Om någon sa att nu får du inte skratta då något roligt händer eller sägs, vad skulle du då tycka?
Våra barn visar vad dem tycker och känner redan som små. Mest genom skrik. Efter ett tag utvecklas andra sätt att visa känslor så som gråt och skratt. När barnen blivit ett par år har de börjat känna igen ansikte och mimik på människor som är arga, ledsna och glada. De basala känslorna är på plats. Och sedan sätts ord på alla känslorna man kan ha.
Så plötsligt händer det nåt. Barnet som visat missnöje genom skrik och sedan gnäll och gråt, slår hejvilt omkring sig då något inte stämmer. Slår, nyps, bits, sparkas och gör illa. I ren frustration görs någon annan illa för att barnet är argt, ledset, frustrerat. Detta är tabu. Förbjudet, icke accepterat och vi säger skarpt "nej" till barnet och ser till att känslan trycks undan. Vi pratar med barnet, berättar att så får man inte göra och vill gärna ta reda på varför barnet gjorde så. I vissa fall kanske barnet bannas för att slagen haglat över en annan person.
Det händer i några fall (inte så få faktiskt) att våra "nej" och förklaringar till varför man inte får slåss, förstås utav barnet som att man inte får känna ilska, frustration och irritation. Känslan förtrycks. Vad händer om en känsla förtrycks? Jo, en till kan gå samma väg.
Och skrattet. Det kan också försvinna. Tänk ett barn som lever i misär, i en otrygg miljö med ev. misshandel, förtryck och annat hemskt. Då kan glädjen försvinna. Leenden, skratten... Glimten i ögat.
Att gråta för att man är ledsen. Det är en vanlig känsla som trycks bort i ett hörn nånstans där inga känslor finns. Speciellt hos pojkar. Där är det garanterat de vuxnas fel! En pojke gör illa sig ordentligt, kommer gråtandes till en av föräldrarna som säger: "torka tårarna nu. Inte ska du gråta! En sån stor pojke.... Det går över!" .. o.s.v av samma dumma svada.
Det är ju allt annat än nyttigt att göra på det viset! Att trycka undan känslor, att säga att det inte är ok att gråta. Men är det ok att slåss då man är arg? Är det ok att göra nån illa som har gjort en irriterad/arg? Nej. Det är det inte. Hur gör man då för att visa vad som är ok och vad är ok då det kommer till känslor?
En gräns för känslor? Men visst ska man väl tillåtas att känna det man vill? Ja. Självklart! Man får vara glad, arg, irriterad, ledsen, frustrerad och allt vad man nu kan känna.
Jag tänker så här: skrattet är viktigt! Oerhört viktigt för ens välmående. Skratta kan man göra nästan när som helst. Begravningar och andra sorgliga stunder kan man ju låta bli att skratta. Att gråta då man är ledsen är en självklarhet. För ut måste sorgen komma och det är bra att ventilera genom tårar. (Det är till och med vetenskapligt!)
Ilska och andra "mindre trevliga känslor", dem då? Om barnet är hemma tycker jag det är viktigt att kunna visa alla känslor. Ilska kan te sig i uttryck genom skrik och höga röster. Ok, men kanske inte trevligt. Dock är det ingen som blir skadad. Möjligen sårad då ord som inte är trevliga kan hoppa ur mun. Men då får man prata då man lugnat ner sig. För att få utlopp för sina känslor, de mer negativa, tycker jag idrott är bra. Att få springa, hoppa, styrketräna.. ja, vad som helst, är under för den egna hälsan. Genom att idrotta frisätter man många "må-bra-hormoner" som gör att dessa känslor blir mindre intensiva och i ibland inte alls behöver "komma ut". Man blir inte arg lika lätt. Det handlar om balans i kroppen. Där kommer även kosten in. En bra kost, träning av något slag och bra stimuli (ex. pyssel, läsa - annat än bara tv) ger välbalanserat känsloliv.
Detta gäller även vi vuxna så klart!
Vad har ni för tips?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar