Så här i efterhand är jag kanske inte så stolt över mitt beslut att jobba i helgen. Allt det onda kom tillbaka i full galopp! Redan igår. Men jag har vart "duktig", bitit ihop, jobbat, lett, pratat lugnt och still, lyssnat, kramat och varit så där underbar som bara jag kan. Har till och med fått mycket "beröm" av en del patienter. Att jag är duktig, kan mitt jobb, är lugn och snäll. Sådant gör en varm i hjärtat och leendet återfinns snabbt på mina läppar vid tanken <3
Med andra ord, helgen gick bra arbetsmässigt.
Men min kropp? Inte ett dugg bra! Ibland blir jag förundrad över mig själv att klarar av att vara så här "underbar" då jag jobbar, trots ont både här och där och en massiv trötthet. Glad är jag! Jag är glad och lycklig över min älskade familj, min fantastiska vänner (som dessutom ids läsa det här!), min jycke och allt det roliga som händer runtomkring. Alla positiva besked man får höra talas om, träffat en vän jag inte sett på länge... Ja, det finns så mycket som gör att jag ler och känner mig nöjd med livet.
Idag fick besök på e.m av två vänner som man inte kan annat än att tycka om! Ett glass besked, eller minst två faktiskt, fick vi höra och det gjorde nog min dag.
Så drömmer jag mig tillbaka i tiden lite. Vi pratade om att åka slalom och helt plötsligt kom trickskidor på tal och då dök en drös minnen upp! Exempelvis att man var mer vild än tam som ung (yngre). Härliga tider! Och så blev jag lite ledsen i hjärtat också... Min kropp påminner mig hela tiden om att detta kommer nog aldrig att ske igen. Mycket av det jag tyckt var roligt som ung, klarar jag inte längre utan att "betala dyrt" för det dagen/dagarna efter. Jag hoppas dock att det en dag blir bättre och att jag kommer klara av att göra en del tokigheter. Det tror jag ändå om jag ger det lite tid.
Nu blir det läxläsning och mys resten av kvällen. Med ett leende på läpparna!
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar