Idag är det fötter och händer mestadels. Känns det som i alla fall. Haltar mig fram för att det gör för ont att stå vissa gånger. Ser alltså ut som en väldigt gammal dam och det är så det känns. Jag är 23 i sinnet och kroppen är säkert över 75...Går ut i köket och tittar ut för att se att "kusten är klar" för att skicka ut jycken på morgonpinkning. Stapplar fram till dörren, grimaserar nog lite för det är inte direkt skönt att stå å gå. Släpper ut älskade jycken som blev så fin igår då det mesta av den döda sommarpälsen kardades ur.
Går in i köket igen, tar vattenkannan (fan va tung den är idag!), fyller med vatten och sätter igång den. Hör att jycken är på bron, stapplar mig till dörren, sen vidare för att hämta hans matskål. Att böja sig ner i fodertunnan för att ta foder gör att mina ben börjar skaka. Det sliter och drar baki låren och benen är utmattade. Av ingenting.
Vattnet har kokat klart så jag går, eller stapplar dit, tar min kopp och lyfter vattenkannan. Det är en stor bedrift att jag fixar hålla båda samtidigt! Men krävs koncentration på att hälla för annars finns risken att jag tappar båda två. Händerna har varit i sitt sämsta skick de här senaste dagarna så jag vill inte äventyra och få skållade fötter och ben....
Så nu sitter jag här i soffan och skriver ner min morgon. Dagarna har sett ut så här, ungefär. Har vilat, gjort nåt (mest för att kroppen inte ska förtvina) och så vilat igen. Sett lite serier, sett tv och mest bara varit. ca 10 minuters aktivitet får mig trött och slut. Löjligt. Igår gjorde jag mycket spritt under dagen: skottade bort pudersnö från bron och lite där framför där stenplattorna är. Busade 3 minuter med hunden i snön. Skitskoj! Jag fyllde lite pellets i källaren, tog upp fisk vi ska äta idag. Sen for vi iväg och var borta nästa tre timmar. Under de timmarna var vi förbi Niclas syrra, (där gjorde jag inget), ner till hans mamma. Där hjälpte jag till med att sätta lite vedklabbar i en korg och back.(bar inget!) Vi for på kvantum och handlade, hem, ställa in varorna och sen gjorde jag middag som krävde ytterst lite av mig. Efter en timmas vila kardade jag jycken,klippte hans klor och tog bort allt de från golvet. Det var det.
Totalt knäckt var jag med en kropp som värkte likadant som första gången man far på gymmet efter flera års uppehåll och tar i lika mycket som då man sist tränade.... Inte normalt va?
Trodde att fem dagars vila skulle göra susen, att det skulle ge mig energi tillbaka och jobbet skulle inte bli lidande. Nu är det inte så. Jag behöver mer tid för att bryta det här och komma tillbaka. Starkare och med mer ork. Ett samtal med chefen blir det idag och så får vi se vad som händer.
Vill bara gråta! Inte var det så här jag ville att det skulle bli... Inte nu... Jaja. Bara ta tag i det och se till att det blir bättre! Min tanke är att vila, promenera, lindra värken, äta mina kosttillskott, äta bra mat och hålla tummarna att det hjälper.
Ha en bra dag alla underbara!
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar