onsdag 8 januari 2014

Torka mina tårar Del 4

Mörkt, grått, regnigt och inte alls den vinter hon längtat efter. Var är den meterdjupa snön? Kylan och knasterljudet under skorna? Samtidigt så är det rätt skönt att slippa skrapa bilrutor och oroa sig för att låset till bildörren inte går att använda. Och om ett par månader kommer alla ändå att klaga på mängden snö, kylan och längta till sommaren, som inte den heller kommer att bli bra. Annat var det för många år sedan, annorlunda var vintern då.

Hon är 12 år gammal och går sista året på på "den lilla skolan i det lilla samhället". Om några månader är det tid att börja på högstadiet, i en annan by och en betydligt större skola än vad hon är van. Lite spännande är det allt! En början på nåt nytt, nåt annat. Fast just nu tänker hon att dessa tankar får vänta till en annan dag. Vägen in till byn är kantad av höga snökarmar, det är stjärnklart, luften klar och vinden är stilla. Hon är på väg till sin bästa kompis, en tjej i samma ålder, men mer populär än henne... En tjej som inte har behövt stå ut med utanförskap, gliringar och blickar som får en att vilja försvinna en stund. Men hon är hennes kompis, en tjej som inte är som de andra och vill vara med alla. Ingen får och ska inte heller vara utanför i hennes närhet. Det är så skönt att veta att människor som hon finns.
De går mot skolan och till hockeyrinken där. Eller, ja, det spelas ju inte hockey där, men skridskor åks för fullt under och efter skoltid. Det har snöat hela dagen och det ligger ett tjockt täcke av snö över hela isen. Bestämt och beslutsamt tar det varsin spade och börjar skotta upp en del av isen.Det bästa som finns är ju att åka skridskor, låtsas att man är riktigt duktig och vi tränar. Vi åker snabbt, gör piruetter, tävlar och pratar.
Flickan, snart en ung kvinna, känner sig fri som fågeln där hon susar fram på skridskorna i skenet av stjärnorna. Lite som en dröm, fast besluten att så här vill hon känna ,alltid...

Kvinnan med det rufsiga håret tänker tillbaka på dem vintrar hon levt. Funderar på vad hon gjorde, lyckan hon kände vid olika aktiviteter och tänker att nog har hon allt blivit lite bitter på senare år. Varför går det inte att njuta av årstiden som den är? Vad är det som är så svårt med vintern? Hon dricker sitt kaffe, tittar ut på det gråa vädret, tänker att "idag är det en ny dag och jag gör som jag vill med den".




                                                    ----------------------------------------------

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar