Om sanningen ska fram är det nog inte mycket intressant att berätta här...Har fått berättat för mig att jag var "pappas flicka" och ville hemskt gärna vara med honom, vad han än gjorde. Lärde mig läsa som 4-åring och tror det bidrog till min nyfikenhet och att jag var snabb på att lära i skolan.
Så hur var jag då? Det är lättare att beskriva runtomkring, vad som gjordes, vad jag gjorde och inte. Dock är det inte vad som efterfrågas här. Lite tystlåten var jag nog. Åtminstone i skolan och hemma var det väl lite smått annorlunda. Livlig fantasi och älskade att leka. Surrade gjorde jag då jag kände mig bekväm och trygg. Likväl som jag tyckte det var roligt med kompisar, att sova över och leka, kunde jag även vara ensam. En liten filosof. Funderade en massa och kunde ha långa stunder för mig själv då tankarna fick dansa som de ville i mitt inre.
Redan som barn ville jag ha rättvisa och att alla skulle ha det bra. Svårigheterna låg i att försöka få till rättvisa och att ingen skulle vara utanför och må dåligt, men viljan fanns. Kommer ihåg att jag blev riktigt förbannad och ledsen då en kompis till mig blev mobbad... Hon hade gått hem från skolan, ledsen och arg. Själv stannade jag kvar och ifrågasatte deras beteende. Det var barn som var 2 -4 år äldre än mig själv. Det fick jag väl som "äta upp" lite senare, men vad gör det? Jag gjorde väl nåt bra hoppas jag!
Hetlevrad var jag nog också. Gick det inte som jag ville, ja då blev jag fruktat arg! Haha :-P Kan väl som säga att sådan jag är idag, så var jag nog när jag var liten också fast i mindre skala och på ett mer försiktig vis.
Ja, så var jag. Det här är riktigt svårt! Att förklara hur man var som barn då frågan kanske eg. ska ställas till barndomskompisar och till ens familj... Men kanske kan nån av dem ge en liten förklaring på hur jag var som barn i kommentarsfältet? Vore ju rätt intressant ändå att få veta hur andra kommer ihåg en... Så, fritt fram!
Tjingeling!
Utmaningen finns här http://liie.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar