Men båda blir mycket fel! Som en vis kvinna skrev som kommentar på facebook: lika dumt som att säga att man älskar alla gamla, alla tonåringar, alla katter .... Ja, det är lika dumt. Kan bara nicka jakande och hålla med.
Jag älskar mitt barn. Och mina bonusbarn. Sedan tycker jag om många ungar. Ja, precis så är det. Mina barn, andras ungar. Jag älskar nog mina syskonbarn också för dem står mig så nära och jag tvekar inte att ställa upp för dem. Men barn i allmänhet? Nej. Jag älskar inte barn och definitivt inte dem jag inte vet vem dem är. Jag tycker inte ens om dem. Som samma visa kvinna skrev: jag tycker om individer. Och visst är det väl så att det är individerna, personerna vi tycker om?
Dock får man höra det där titt som tätt och framförallt de som väljer att inte skaffa barn: "men visst älskar du barn? Det bara måste man göra! De är ju så söta/gulliga/...." O.s.v i all oändlighet. I värsta fall kommer motsatsen: "man måste ju vara en idiot/knäppskalle/galning (och andra dumma skällsnamn) om man inte älskar barn." Och liknande, men ni fattar poängen? Jag har hört det i diskussioner, som argument i diskussioner/samtal och även fått det kastat i ansiktet själv: att jag älskar barn. Förmodligen för att jag vid den tidpunkten hade mycket ungar runt om mig, satt barnvakt och tyckte det var roligt att hitta på saker och ting med områdets ungar. Ibland. Självklart tyckte/tycker jag om dem! Inte älska. Tycka om. Det är en viss liten skillnad där. För att poängtera min ståndpunkt: jag tyckte/tycker om dem för deras personlighet. För att dem är dem.
(bild lånad från google)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar