måndag 14 januari 2013

En svunnen tidsepok

En arbetskollega sa "jag tycker inte om då man säger: tack så jättemycket".  Det började med att man sa "tack så väldigt mycket", sedan "tack så hemskt mycket" och nu? Ja, nu säger de flesta "tack så jättemycket". Sättet vi använder språket på, orden vi använder förändras hela tiden. Ibland funderar jag på hur många nya ord det finns och hur många ord som tagits upp i svenska akademiordboken. Det bör vara många vid det här laget...

Inte bara språket har ändrats, utan även vad vi gör, hur vi gör saker och ting, beteenden  - vad är acceptabelt och vad är det inte? Ibland kan jag tycka det var bättre förr. Gällande en del. Som igår då jag skrev inlägget om en försvunnen spontanitet. Det är också något som har förändrats drastiskt och bara de senaste 5-7 åren. Vi pratar inte ens min dotters livstid. Det om något är skrämmande.
När jag var liten (och nej, det var inte på stenåldern utan i rätt så modern tid ändå) så lekte vi. Vi var ute, vi hittade på bus och vi ringde en snabbis på e.m och så var vi med varandra. Se på tv, se på film och spela dataspel existerade inte.
Min dotter, som så många andra barn, spelar dataspel. Hon har en egen mobil med touchskärm (tror det är en LG) där hon spelar och så ser hon tv. Och film emellanåt. För henne och andra i hennes generation är det helt normalt att veta hur man surfar på nätet, laddar ner appar på mobilen och hur man skapar sig "gubbar" i Moviestarplanet och Minecraft. Våran generation visste hur man busknacka på dörrar, använde ärtrör, slangbällor och sprang väldigt fort! Vi visste hur man fort det gick att cykla till badstranden och vad snö innebär. Att skotta upp hockeyrinken för att kunna åka skriller i flera timmar och att antalet myggbett var ett bevis på sommarben som vistas ute.

Ta bara för några år sedan. Vad gjorde vi innan "hänget" på facebook och innan alla bloggar man följer? Gissa när jag gick med facebook? Jag var ett bra tag efter dem flesta av mina vänner... tror det var under 2008. Och jag tror det var där nån gång jag fattade att det fanns nåt som heter "blogg" och att till och med jag kunde använda det. Sensation!
Sedan har det rullat på och datorn är något som används flitigt, åtminstone här i huset och jag tror många nickar instämmande medan ni läser inlägget.

Så mycket har förändrats och till viss del tycker jag ärligt talat till de sämre, men många delar är bra och kanske även bättre. Jag har inget emot dator, mobil och annat, men tror det kan vara på tiden att försöka hitta tillbaka till det andra. Ni vet, spontanitetsbesök, vara ute, umgås utanför cyberspacen...

(bild lånad från google)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar