Steg upp 06.30 och gick en morgonpromenad med jycken. Ett måste då han skulle bli hemma hela dagen. Väckte ungarna 07.00. 07.25 upptäcker Niclas att hans börs är borta. Spårlöst fösvunnen... inte alls skoj. Han skitirriterad, förbannad, trött, grinig... och jag. Jag var nog mest trött. For iväg 07.35 och först till vårdcentralen för att se om den ev. hade på nåt sätt hamnat där efter hans tripp dit igår. Nej. Den fanns inte där.
Iväg mot Kalix. Det är långt, det är tråkigt och det är inte det minsta skoj att åka bil så långt. Vi surrade lite, förfärades över idioterna efter vägen och mest längtade till att denna dag skulle ta slut.
Väl där var klockan inte mer än 09.05. Vänta. Och så vänta lite till. Strax före 09.30 var det dax för Niclas att säga hej då för en stund och försvann bakom kulisserna. Hans tid för op var 10.00.
Jag redan då less på att vänta. Skrev på fb hur lång väntan det skulle bli. Och nåt med att störa mig genom att ringa. Så det gjorde älskade syrran :-) Vi surrade en timma om allt möjligt och det fick mig till att dra på smilbanden och dagen blev så mycket bättre!
Niclas tittade fram en sväng. Hade inte fått komma in. Kom ut en sväng till och efter det var det tydligen hans tur. Då var klockan efter 12.00 nån gång. Vid det här laget så var klockan inte längre så himla kul att stirra på.
Hade även hunnit med att fråga pojkarnas mamma om hjälp att ta ut jycken. Det gjorde hon och ett stort tack för det! Jag läste. Jag slumrade. Jag läste lite till och åt ett päron. Läste och läste... titta på klockan. Så kom jag på att vi nog inte skulle hinna hem för att hinna hämta lillan. Men det fixade hennes pappa. Så jag fortsätta läsa. Och läsa lite till. MEN, så efter 14.00 nån gång blev han klar. Yeeey! Och det gick bra. Det är vi glada över :-)
Jag skulle köra hem och från början var det helt ok. Tills det börja blåsa och snöa och vi hamnade bakom den ena sölkorven efter den andra och så lastbilar förståss. De ska ju givetvis köra i 80. Förutom de som inte är från Sverige för de jävlarna dundrar på som att de äger vägen. Så idag har jag ansträngt stackars huvudet enormt mycket och även haft modet att köra om lastbilar och timmerbilar i snörök. Inte en, utan flera gånger *stolt* Men fan pirrigt var det!
Jo. På vägen upp så var det en bil som stod på mitträcket. Den synen hade jag på vägen hem då jag körde om.
Jahapp. Det var min spännande dag. Vad har ni pysslat med?
Kör försiktigt. Jag pendlar ju varje dag mellan Kiruna och Vittangi. Den här sista veckan har vi sett åtminstone 3 olyckor, varav den sista idag. Vi kom precis efter den hänt, det var en riktigt otäck olycka. Snörök och tung trafik, man kör med hjärtat i halsgropen. Så kör försiktigt när det är sånt där väder, ja annars oxå.
SvaraRadera