lördag 27 oktober 2012

Och så kommer vintern...

Inatt ska vi ställa tillbaka klockan en timma, det vet ni va? Ett bra sätt som syrran lärde mig att komma ihåg vilket håll man ska ställa klockan åt, är att tänka på utemöblerna. Ställa fram på våren, ställa tillbaka på hösten. Väldigt smart tycker jag!
Jag minns då jag jobbade som städerska på stadshotellet och det var en söndagmorgon då man ställer tillbaka klockan... På nåt sätt missade jag detta och var redan klockan 5 på jobbet. Haha! Jag for hem igen.. och sov en stund. När jag kom dit var det inte öppet, vilket det annars brukar vara. I porttelen hör jag receptionisten fråga vad jag gör där och ja, jag skulle ju städa? Går in, kommer upp och där först ser jag vad klockan är. Dem två som var där fick sig ett gott skratt! Jag var mindre road...

På tal om bananer så gick det bra idag på jobbet. Det är ju tungt, men med lite humor och skratt så har dagen försvunnit i ett nafs! Tyvärr håller väl kroppen inte med mig om att dagen ändå var bra. Den skriker. Ok att jag är van och vara trött, men det här är förjävligt! Önskar så innerligt att det fanns nån smärtstillande jag kunde ta som jag tål... För nu är det snart outhärdligt :-( Det gör inte ont, men det drar, sliter och moler som aldrig förr. Jobbigt! Armarna domnar hela tiden och jag måste fokusera stenhårt på att orka göra det vardagliga. Hålla en kopp kaffe, äta, hålla i mobilen, köra bil. Nästan så att jag börjar skratta. Känns löjligt att behöva fokusera och vara koncentrerad på att göra sådant som man annars inte tänker på. Annars vet jag inte om jag klarar det...Bara att sitta och skriva det här tar på krafterna och jag har svårt att hålla fokus på annat. Niclas säger nåt och jag uppfattar det inte. *suck* Men det är väl så här det är att leva med detta antar jag. Synd bara att det är svårt för dem utan värkproblematik att förstå. Och jag håller med. Det är svårt att förstå då jag ser frisk ut. Jag säger mycket lite, visar inte att det gör ont och försöker att inte klaga. Fast emellanåt känner jag att tårarna bränner bakom ögonlocken på grund av utmattning och trötthet.

Nä. Sluta misströsta och klaga på hur det är. Jag har det bra! Och är så glad över det jag har i livet med familj, vänner, jobbet, arbetskollegor och givetvis min älskade jycke! Jag kan gå, prata, äta och sköta min hygien själv. Det är inte alla som kan det...
Så med detta sagt: ta hand om er, ha en underbar fortsättning på helgen och njut av det ni har! <3

Tjingeling!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar