Tänk om man kunde få var en fluga på väggen emellanåt? En fluga med intellekt för att uppfatta vad som sas, sanningen, ärligheten? Att hamna mitt emellan i en situation är jobbigt. Vad är rätt och riktigt, vad är sant och ärligt? Svårt att veta.
Det finns (oftast) två sidor av en sanning, av en situation, av ett mynt... Om man hör båda sidor, ser båda sidor så ser man skillnader och ibland även likheter. En sanning kan vara en annans lögn. En situation kan uppfattas på ett sätt av en person och på ett annat av en annan. Hamna mitt emellan och inte veta är det som tär, som sliter och drar. Vilket sida ska man välja, krona eller klave?
Fick höra ett par ord som fått mig att tänka efter: "Är du säker på att du får ett ärligt svar?". Hur kan man vara det då personen man frågar/pratar med är den som avgör om svaret är ärligt? Ska man lita blint på vad denne säger,eller skeptiskt kritisera? Och vems sanning är den riktiga?
Jag brukar ställa mig neutral till det mesta om det inte direkt berör mig för då tar jag ställning på en gång. Då det gäller andra personer, oavsett om det är familj eller vänner och bekanta, men jag hamnar i mitten, väljer jag den neutrala sidan. Men vilken sida är det? Är neutral lika med mitten? Kanske handlar det bara om att förhindra konflikter och obehag. Eller rättare sagt, fly obehaget och slippa ta skit. Gör det mig till en sämre människa? Till en sämre vän, syster, mamma, partner? Många skulle nog säga att jag är svag, räddhågsen, mesig. Jag vill väl och vill gärna se det som är bra, det som är positivt hos varje person. En egenskap jag själv tycker är bra, men kan ibland uppfattas av andra som ja, vad ska jag använda för ord. Mindre bra? Kanske låter det som att jag "försvarar" och hittar "förklaringar" till mycket som eg. inte kan eller ska förklaras... Att bråka, snacka skit,vara arg och besviken, är något jag gärna står över. Varför ödsla tid på sådant som ger dåliga vibbar och negativ energi? Mitt mål är att leva mitt liv fyllt av glädje, gemenskap, kärlek och gärna problemfritt. Oavsett så kommer det aldrig att blir så för även om man ställer sig neutral och förhindrar/hindrar konflikter, hamnar man ändå alltför ofta i situationer som är mindre roliga.
I ärlighetens namn är jag less på allt "skit" som händer runtom mig. Sakta men säkert går jag mot min egen gräns för vad jag orkar med och vill ta itu med. I min värld har jag nog med mitt och allt mer ofta ställer jag mig frågande: "hur hamnade jag i det här?" Samtidigt är det inte konstigt för jag vill väl och ställer mer än gärna upp på att lyssna, komma med råd och finnas där för den/dem som behöver det. Det är en självklarhet för mig. Precis som att jag vet att min familj och mina vänner finns där för mig.
Jag hoppas att ingen tar illa vid sig av det här (som vanligt vill jag inte ha en massa konflikter), utan jag vill bara väcka en liten tanke. Väcka en nyfikenhet för att kunna ställa de rätta frågorna och för att sedan hoppas på ett ärligt svar.
Ta hand om varandra. Vi lever bara ett liv och att fylla det med positiv energi är väl ändå det bästa. Eller hur? <3
Jag håller med dig helt och hållet. Vissa strider tar man och andra inte men det ska vara upp till en själv att välja vilka. En annan intressant sak är att vissa människor i sin omgivning drar sig till problemen. Väljer man rätt och klokt så slipper man helt enkelt undan detta sättet att vara, helt och hållet
SvaraRadera