tisdag 19 mars 2013

Snuvad på vinsten i ett elakt spel

Det är konstigt det här med att många gör sig själv till ett litet offer. Är det ordet "tyrann" som ska användas då istället kanske? Försätter sig i en massa dåligheter för att sedan sitta och säga att man inte förstår vad som har hänt. För att efter det vara ledsen, sucka och inte meddela de som fortfarande vill lyssna att de minsann aldrig har gjort ett fel! De har minsann aldrig sagt det ena med tredje och de har minsann aldrig gjort nåt dumt. Givetvis görs detta på ett mycket snyggt sätt och där sitter man. Lurad. Och känner sig riktigt dum.
Kanske har man missuppfattat i alla fall och kanske är det så som dessa personer säger? Det kan ju vara så fast man logiskt, nånstans inne i sitt huvud förstår att nä, så är det inte.
Dessa personer som gör så här spelar ett spel där alla runtomkring är spelmarkörer som flyttas runt på en spelplan man själv inte visste existerade. Det värsta är kanske att spelmarkörerna ofta är personer som inte ens vet om det. Eller vet om det, men inte förstår. Eller är totalt lurade. Elakt!
Hur hänger det här ihop med att göra sig till offer? Jo, det är lätt. Det är en del av deras sätt att spela spelet och i slutändan handlar det om uppmärksamhet. Tyvärr förstår dem inte vad priset för uppmärksamheten är och de slutar aldrig. Dessutom är det en kort tid av uppmärksamhet också, så i min värld är det obegripligt. Men det finns många exempel. Så vad de gör är att vara så himla underbara i sättet att man tror vad de säger. För att de sedan ska säga nåt annat till nån annan... och sedan vända lite på steken för att spela spelet för att vinna. Tror dem. De sitter sedan och beklagar sig om än det ena och än det andra som har med detta att göra. Ibland direkt och ibland indirekt. = offer. Fast i själva verket är alla spelmarkörer offer för ett elakt spel.

Är det inte lättare att bara erkänna vad man sagt och gjort? Är det inte lättare att kanske bara låta bli? Men det är klar. Är man så hopplöst kåt på uppmärksamhet är det nog svårt att låta bli. Gissa vad? Det går att bli uppmärksammad på annat vis. Jag lovar. Tänk bara på de som spelar de här spelet och hur de till slut inte vet vad de själva sagt. De sitter som frågetecken då man "frontar" dem och sen sitter det där med ett fåraktigt ansiktsuttryck och "jag har ingen aning om vad du pratar om". Sen kommer förklaringen. Efter det "vända på steken" och sedan är det en lögn rakt igenom. Eller så har de sagt (eller gjort) så mycket till så många att de till slut inte klarar av att hålla reda på sina historier. Jag menar, ska man ljuga/snacka skit/skvallra kan man väl för fan ändå hålla reda på till vem man säger vad till.
Och så kommer offerspelet. Tyrannspelet. Runt som ett jävla ekorrhjul som vägrar stanna. Men till slut så tvingas det att stanna då fler och fler upptäcker vad som är på G och det blir en krasch utan dess like. Vet egentligen inte om jag kanske ska tycka synd om dessa personer... Å andra sidan försätter de sig själva i skiten och vill dem komma upp får de då skotta själva!

1 kommentar:

  1. Jag säger som jag alltid sagt: Säger man alltid sannigen så behöver man aldrig komma ihåg vad man sagt och till vem man sagt vad :D

    Så enkelt är det! :) Synd bara att så många ska spela ett sånt här hemskt spel med andra människor som spelpjäser. De verkar ju inte riktigt förstå hur mycket de förstör för andra, utan har bara sig själv i tankarna och deras behov av uppmärksamhet. Tragiskt!

    Kram på dig vännen! Smoke hälsar med en blöt puss ;)

    SvaraRadera