onsdag 20 mars 2013

Fri tolkning ligger väl i betraktarens ögon?

Att uttrycka mig med ord i skrift har alltid varit en del av mig. Redan som mycket liten skrev jag dagbok och senare blev det noveller, långa skrifter på datorn och nu på senare år en blogg.
Att få skriva av mig tankar och funderingar, inte bara prata om dem, har gjort att mycket lyfts från mina axlar och jag känner mig lättad. Som jag skrev i föregående inlägg, jag har vart med om en del. Både bra och mindre bra saker, som har format mig till den jag är idag. Om jag inte får skriva nåt som kan misstolkas, är det mycket som ska bort från denna blogg. Allt jag skrivit om traditioner, om tankar kring hundhållandet, raketer på nyår, försäkringskassans handlande och övrigt.Ja, då skulle det knappt finnas inlägg kvar. Jag skriver för att beröra, väcka tankar och känslor som jag själv handskas med titt som tätt. Som tidigare påpekat, jag är inte felfri. Inte alls. Och jag har många gånger skrivit utifrån mig själv och många gånger är det riktat direkt mot mig själv. Det handlar om en rannsakan, vissa gånger. Andra gånger handlar det bara om allmänt ordbajseri om vanliga tankar. För kom inte och säg att du som läsare inte har tänkt liknande vid många situationer? Jag sätter bara ord på vad många funderar kring.

Vad ska jag då skriva om, då det finns så mycket att prata och diskutera om, som kan misstolkas? Det går väl ändå inte att begära att jag ska tänka kring mina egna tankar och sedan fundera på om det kan misstolkas och folk blir sura? Det är väl ändå upp till dem?
Om jag läser ett inlägg nånstans som handlar om något jag tycker är bra och detta inlägg förkastar allt det, ska jag då begära att denna skribent tar bort inlägget? Bara för att jag tolkar det och uppfattar det på ett sätt som inte behagar mig? Då kan jag då säga att det är många som aldrig ska få skriva nåt. Eller har jag fel?

Det gör mig verkligt ledsen då folk tar mina inlägg personligt. Samtidigt som jag kan tycka att det är upp till dem. För tolkningen och uppfattningen ligger i deras ögon, inte i mina. Jag kan ju inte veta hur folk ska reagera då jag skriver eller säger nåt. Väljer man att reagera, då får man stå för det, men kom inte och hoppa på mig för det. Det är verkligen inte mitt fel att jag råkar skriva sådant som träffar rakt i hjärtat på en läsare. Jag kan omöjligt veta vad de personerna tänker och tycker  för att sedan akta mig för att ha en åsikt om nåt. Om man reagerar, tolkar och uppfattar det jag skriver som dåligt, håll det för dig själv. Det handlar då om DIG som läsare, inte om mig. Och tolkar/uppfattar man fel om det jag skriver, eller lägger in en egen betydelse, så ligger det problemet hos dig, inte hos mig.

Nästa inlägg kommer att handla om ingenting så kanske andra inte tolkar det också fel och hoppar på mig åter igen...
Kram från en ledsen Anna


1 kommentar:

  1. Hade idioter kunnat använda hjärnan hade dom inte vart idioter :)

    SvaraRadera