...så därför tänker jag ge en liten positiv uppdatering om älskade jycken! Eftersom han nu i stort sett hela dagarna har fått använda en tratt (stackarn... han tycker verkligen inte om den!), så har såret på hans armbåge läkt och bulan/knölen är borta. Så tydligen var den nog "bara" en inflammationsknöl pga ett sönderslickat sår. Dock är ju den andra kvar... den han har haft ett tag. Får se hur jag gör med den.
Vad gäller hans kräkningar så har han inte kräkts under de här dagarna han ätit Andapsinet i alla fall. Man ska väl inte ropa hej än då vi knappt tagit oss halvvägs över ån.
Håller då tummarna att kräkningarna upphör och att vi slipper vidare utredningar, mest för hans skull. En hund vet ju inte vad som försigår och är oftast mest bara stressande.
Det där var väl positivt? Jag är då mycket glad över det och känner att mitt i allt skrivande och funderande kring skit, snack, skvaller och annat jobbigt, så ler jag. På tal om bananer: min dotter är så underbar! Tänk om fler fick lyssna på hennes kommentarer, hennes tankar och funderingar. Så många hon skulle kunna glädja och ge ett skratt. Tänkte på det i fredags då jag hämtade hon. Att det här är en flicka som kan få mig att skratta med hela hjärtat, älska så som jag aldrig kommer älska någon annat och få mig att le genom mina tårar. Oavsett.
Hoppas ni har haft en bra dag!
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar