Funderar lite på livet i allmänhet och har kommit fram till att det är dax att börja leva och njuta av det man har. Hade ett intressant samtal med en äldre kvinna som berättade om när hon var liten. Hennes farbror hade en bil, vilket då var ovanligt och bara några få hade råd. Hon log och ögonen glittrade då hon kom ihåg första gången hon fått kliva in i bilen och bara sitta där. Och nu idag har alla bil och ingen tänker på det.
Hennes tanke var att vi kanske tar mycket för givet och tänker inte efter på vad vi har. Mycket vill ha mer så att säga...
Det värsta är väl att även om man tänker på det här och kommer fram till att man har det bra, så slutar man inte konsumera i alla fall och ja, det blir mer helt enkelt. Ny bil, hus, nyare bil, tv-apparater, datorer, mobiler och så nya möbler, dekorationer och kanske en ny infart till huset...
Jag växte inte upp på det viset. Under min barndom fick jag lära mig att jobba för det jag vill ha. Arbete ger betalt och med det kan man, om det går, skaffa sig det man vill ha. Inget togs för givet och inget fick man gratis heller. Skulle det smaka så kostade det. Och det stannar inte där för jag fick även lära mig att allt arbete ger inte så att säga "lön för mödan" i form av pengar. Nä, ett tack, en kram eller kanske tid till annat kunde lika gärna vara betalningen. Är det därför jag ofta känner att mitt jobb ger så mycket mer?
Nu idag ser det inte längre ut så här utan det ges och det fås utan arbete, utan jobb och utan en fundering över huvudtaget. Men som den äldre kvinnan sa: vi vill ju ge barnen allt. Och det i sig är det eg. inget fel i.
Men visst missar vi att lära våra barn att handskas med livet? Det gäller ju inte bara ekonomin och att lära sig ett arbete, att jobb ger tak över huvudet, mat för dagen och kanske en ny bil. Det handlar ju om att kunna ta motgångar, arbeta sig uppåt i livet, att veta att man kan inte få allt... Om du tror att du kan få allt du pekar på, slutar det inte med att det gäller allt? Inte bara materiella ting?
Även om jag tänker att jag ska förbättra mig så vet jag att det blir svårt att inte tillgodose min flickas önskningar. För "alla andra får ju" och hur förklarar man att det inte gäller här? Vad säger man för att försöka få sitt eget barn/sina egna barn att förstå att det gäller att jobba för det man vill ha.
Det här är svårt. Samtidigt som jag vill lära min dotter livets gång, vikten av ett bra arbete, att jobba och vara tacksam över vad livet har att erbjuda, så finns det så mycket yttre attribut som stör. Kompisar, media, nära och kära... Ja. Allt påverkar ju oavsett om man vill eller inte.
Så, istället för att brottas med dessa tankar och bli stressad, ska jag försöka visa min dotter det här, utan att "strunta" i hennes önskningar. Försöka hitta en balansgång som gör att hon förstår att allt går inte att köpas för pengar, man kan inte få allt man pekar på, men att jobba för det man vill ha lönar sig på ett eller annat sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar