Är det så att det blir som vi tänker? Har du influensan och tänker positiva tankar blir du frisk då? Om du har en rygg som pajat och du tänker enbart positiva tankar, blir det bättre då?
För nåt år sedan, då jag nyligen insjuknat skrev jag ofta statusar på facebook om att jag inte hade det bra, hade ont, var trött och mycket var nog rätt negativt. Fick höra på håll att det var dem som tyckte att jag inte gjorde annat än att klaga, gnälla och vara allmänt till "besvär". Det dessa personer inte tänkte på var att jag då valde det sättet att kommunicera på, att ventilera om en sjukdom som raserade min dåvarande värld. Ett sätt att handskas med det nya. Än idag kan jag ibland skriva att det är en jobbigare dag, mer ont, eller mer trött än vanligt och då är det illa. Jag berättar nu för tiden sällan om hur det eg. kan vara. Istället försöker jag, som många vill att man som sjuk ska göra, vara positiv, glad och "strunta" i min kropp som säger nåt annat.
Det är en person, som jag inte känner, som skrev i en grupp att han gör själv det han begär att andra ska göra. Lite så är det nog för mig också. Om jag begär,vill eller frågar om någon i familjen kan städa, tvätta, diska, gå ut med hunden och allt annat som hör vardagen till, då ska jag också fixa det. Rättvist så långt det går. Så när jag begär att barnen eller karl´n ska hjälpa till, då ska även jag göra lika mycket oavsett vad min kropp och knopp säger.
Vad vill jag då säga med det här inlägget? Jo, om någon är sjuk så visar man lite empati och sen är det bra med det. Tankar hit och dit gör väldigt sällan någon skillnad. Den skillnad det gör för mig att vara, eller försöka vara, positiv, är den att jag på det sättet fixar min vardag, mitt jobb (något sånär) och klarar till stor del att vara social. Vore jag negativt inställd, hade jag i dagsläget varit del- halv eller kanske till och med heltidssjukskriven och knappt företagit mig något alls. Det är skillnaden. MEN, det hjälper inte mot värken, eller mot den enorma tröttheten som visar sig emellanåt.
Idag ser det ut att tyvärr bli en något gråmulen dag. Trots det och trots en kropp som säger emot mig, tänker jag fånga även denna dagen. Men får ta det lite lugnt under tiden och kanske inte stressa på kroppen. På så sätt får jag nog en bra dag idag med! Och hoppas givetvis att ni också får en bra dag :-)
Tjingeling!
Ja, tyvärr är det väl så att vi gör mer än vi borde och sen får vi lida surt för det. Tror att många kommentarer man får om att man gnäller många gånger grundar sig på folks oförmåga stt tänka sig in i hur det är att ha ont 24 timmar om dygnet, år ut och är in. Miste många sk vänner då min sjukdom bröt ut, klart att det känns men inser nu att jag klarar mig mycket bättre utan dem. Det värsta med mig ( oss med smärta) är väl att vi lätt tappar den sociala kontakten....Önskar dig en fin dag med lite mindre smärta. Kram <3
SvaraRadera