Det var bättre förr. Till stor del var det nog det i alla fall, men visst är det mycket som har förbättras. Arbetsmässigt vette tusan om det blivit sämre eller bättre... Tror att verktygen man använder är betydligt bättre, som inom vården där vi nu har redskap för att kunna lyfta patienterna. Eller hjälpa dem på annat sätt med hjälp av bälten, glidlakan, draglakan o.s.v. Det skonar både patienten och våra ryggar, axlar och övriga kropp. Så visst har framstegen inom olika områden förbättras. Även utbildningarna är idag kvalitétssäkrade för att passa dagens arbetsmarknad med all den efterfrågan som finns. Se bara hur man idag lär sig att använda kroppen rätt, eller hur möbler anpassats och utvecklats för att kunna ställas in för att vara ergonomiska. Allt detta för att vi ska kunna hålla i många år utan att slitas ut.
Eller hur det nu var det där... För till saken hör, att även om alla dessa redskap och verktyg utvecklats (och det är så mycket mer än vad jag tagit upp!), så stressar och sliter vi mer ändå.
Exempelvis inom vården så väljer man att dra ner på personal och öka arbetsbelastningen. Folk har inte blivit mindre sjuka, utan mer. Detta för att idag kan man göra mycket för sig själv hemmavid och inte förrän det är riktigt illa däran kommer man in på sjukhus. Inte förrän en person inte kan göra nåt själv beviljas den assistans. Inte förrän ... ja, jag kan ju hålla på länge och förklara.
Eller se till barnomsorgen. Större barngrupper, färre i personalen. Brist på lärare. Och hur gagnar det barnen/eleverna? Hur kan man tänka kvalité då man vägrar mer personal och inte klarar av att uppmuntra unga till att välja läraryrket? Tänk vilken press om du som förskolelärare är fördelad så att du ska ha koll på 7 barn? En grupp på 21 barn och 3 förskolelärare och barnen är i en härlig ålder av 2-3 år. Det kan inte vara lätt! Nu vet jag inte om jag har siffrorna rätt, men jag vet hur kommunerna tänker: de tänker spara, dra in, öka belastning...
Var är Sverige på väg? Vart är vi på väg? Är det verkligen så att det ska sparas på barn, äldre och sjuka? Så dumt... alla har vi vart barn, de flesta har barn. Alla (nästan i alla fall) blir en gång äldre om naturen så vill och en väldigt stor procent av oss behöver nån gång sjukvård... Visst är det på tiden att vi börjar tänka om och tänka rätt för att förhoppningsvis skapa en bättre framtid för våra barn, äldre och oss själva?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar