söndag 28 april 2013

Du vet aldrig när det tar slut

Så mycket jag vill göra och så många "måsten" och "borden"... och kroppen i strejk. Så jävla typiskt! Har ju berättat många gånger om min fibromyalgi, men tror inte att det är så många som förstår vad det eg. innebär.

Igår gjorde jag detta: klev upp, tog mig en thékopp och satt med datorn. Lillan såg tv. Hjälpte hon så att hon fick lite frunch, for och handlade. Inte mycket utan knappt en ica-kasse full.
Kom hem och gjorde mig klar, typ lite mascara på fransarna och lite färg på ögonbrynen med hjälp av kajal. Borstade håret, klädde på mig och sprayade lite parfym. Borstade tjohalias hår och sen for vi till Boden för att fira syrran och hennes son.
Redan då jag satt i bilen kände jag att förmodligen kommer jag att få ångra denna dag... Väl framme hos syrran hjälpte jag till att lägga fika på två fat och sen gjorde jag inte annat än att surra lite, fika,dricka kaffe. Och så bar det iväg därifrån. Stannade till hos Niclas syrra, surrade lite. När vi var på väg hem igen så var jag många gånger på väg att somna. Då var jag trött och slut. Av vad? I friska människors ögon så hade jag ju inte gjort nåt eg. Inget märkvärdigt i alla fall.
Väl hemma så gjorde jag middag i form av varma mackor, inget speciellt där heller. Efter nån timma for vi till min andra syster på en liten fest. Niclas drack, jag var nykter och körde. Pratade och satt mestadels. Passade på att "skaka rumpa" lite, men inte alls i närheten mot för vad jag brukar göra!

Idag? Det tog mig över 2 timmar att komma till liv och kliva upp ur sängen. vid 12 tyckte jag att en promenad kan sitta fint. Har skjutit upp den pga stor risk för regn... Mina axlar gör så ont att jag skulle vilja plocka bort mina armar och framförallt höger. Gårdagen får jag sona för idag. Visst låter det skoj? Och jag gjorde eg. inget som skulle kunna göra mig så här knäckt. Kan säga att det krävs inte mycket och varje gång jag planerar nåt får jag stålsätta mig för det som kommer efteråt. Varje gång jag fixar och donar här hemma kniper jag ihop läpparna och tvingar mig själv att fortsätta... Nån som vill byta? Och är det nån där ute som tror jag hittar på, så frågar jag om "ni fan inte är kloka??" För VEM vill ha det så här? Vem vill tänka efter två gånger innan man gör en sådan liten sak som att tvätta håret? Fara på en fest i nyktert tillstånd? Ta ur diskmaskinen? Köra bil? Sitta still för länge? Ligga för länge? Borsta sin dotters hår?
Jag måste göra det. Kanske inte att jag tänker efter alla gånger, men gör jag flera av dessa små saker, sådant som "normala" och "friska" inte tänker på, då får jag lida för det. Så är det nu. Har hur mycket som helst jag vill göra (notera "vill"), men kroppen strejkar. Städa bilen, städa huset (storstäda!), baka, laga mat, långpromenad med hunden.... Allt det här kunde jag göra på en dag förut. Nu tar det flera dagar ...

Så. Jag tänker göra en sak i taget, ta många pauser och så får vi hoppas att jag hunnit en del idag innan det är dax att sussa. Ta vara på dagen och gör det du kan! Du vet aldrig när det inte längre går som du vill...
Puss å kram på er!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar