Skulle fara och hämta min dotter hos syrran. Startade bilen, inga problem. Körde iväg, inga problem. Bilen dog precis innan jag körde ut i en rondell. Problem. Irriterad och därefter stressad av tutande bilar försökte jag nå min karl som inte svarade. Ringde brorsan som jag visste var här och där kom jag direkt till mobilsvar. Arg som ett bi (blir det av situationer där teknik inte funkar som jag vill) ringer jag till bonussonen och ber han, eller säger åt han, att säga till sin far att svara i mobilen. Ringer igen, inget svar. Ringer en gång till, inget svar. Ringer ytterligare en gång till brorsan... Mobilsvar. Kan ni förstå min frustration då? Provar under tiden många gånger att slå igång varningsblinkers men utan resultat och förstod att batteriet var jävlat dött!
Mitt i allt, då jag ringer till bonussonen igen (riktigt irriterad), får jag igång varningsblinkers och provar starta bilen. Inget. Får efter många om och men äntligen prata med karl´n som kommer till undsättning.
Ringer till syrran för att meddela att jag skulle bli sen och berättade vad som hänt. Precis då stannar ett par som vill hjälpa till. Jag har syrran i luren, en karl som inte verkar se att jag sitter i mobilen och frågar en massa, en tutande, nä flera tutande bilar och det resulterar i en frustrerad Anna som fräser åt sin syster... Inge snällt alls...
Efter många om och men så har karl och bror kommit, bilen är bogserad ett par meter ur "farozonen" och för första gången fullkomligt älskar jag att Niclas har verkstan med sig i sin bil. Det visade sig att kolet var slut. Fullkomligt. Så det ville ju inte tända till ordentligt...
Kommer ut till syrran (tackar för ett fint väder så man slapp nerderbörd och många minusgrader) och hon är ju givetvis besviken och nog lite arg också på mitt beteende i telen tidigare. Och jag ångerfull.
Gav henne en stor kram innan jag skulle fara, bad hjärteligen om ursäkt för mitt beteende varpå hon säger att: jag är ju din syster. Det är ju det syskon är till för och jag kan ju säga ifrån. (Kanske inte helt ordagrant, men innebörden densamma, tror jag... ) Älskade syster! Tror inte att det är många som har sådan här kontakt med sin familj. Där man tillåts att vara frustrerad och otrevlig och att man kan få höra det utan att det blir ytterligare tjafs och bråk. Mår fortfarande lite dåligt för hur jag lät.. Det är inte likt mig att fräsa och spotta mot nån som inte är förtjänt av det.
Så idag sänder jag ett stort tack till Niclas, broder, paret och syrran!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar