Har tagit tag i skrivandet på en dagbok och passade på att skriva ner alla symtom jag har... En känsla jag fick då jag sparade var att det nog kommer att fyllas på. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Hemskt egentligen att man kan ha så mycket symtom och ändå vakna varje morgon, stiga upp och göra det man ska. Jobb, hushåll, vara social, barn... ja, allt.
För att få en överblick gick jag in på fibromyalgi föreningens hemsida och kollade igenom vanliga symtom där. Vet ni vad? Jag har ca 33 klart definierade symtom. Det är nog inte läge att vara hypokondriker nu va? Hahaha! Då man räknar dem och går igenom dem känns det rätt skrämmande. Kanske inte konstigt att det känns som att man vill gråta emellanåt, få tycka synd om sig och känna hopplösheten komma smygande. Jag har nåt varje dag. Vareviga dag är det nåt jag har. För att nu få beklaga mig lite så kan jag berätta att jag inte vart helt symtomfri på ca 3 år. Värkfri dag har jag haft och sist tror jag var i slutet av sommaren. Men övriga symtom har jag haft nåt varje dag. Gode less så att säga.
Nåja. Kanske efter några dagars dagbok har jag tillräckligt med material för att visa min läkare och kanske kan hon förhoppningsvis komma med en tillfällig lösning. Bäst vore att vara sjukskriven ett mindre tag. Få rå om mig själv, träffa en bra sjukgymnast som kan hjälpa mig med bra övningar för min del. Promenader, träning och vila är vad jag behöver ett tag. Och inte göra nåt hemmavid heller. Det är ju iofs omöjligt, men önska kan man ju få göra.
Nu blir det då sängen för min del. Jobb imorgon och jag hoppas på att nattens sömn hjälper och att morgondagen blir bättre. Men jag har haft en mycket trevlig dag ändå. Var ju till en god vän på kaffe i e.m efter jag hämtat hem lilltjohalia. Kaffe och surr! Medicin för själen.
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar