Känner att det är mycket som ska göras här framöver och jag börjar bli stressad.. vet eg. inte varför, för allt kommer gå smidigt och det löser sig alltid. Men det blir som en konstig inre stress ändå som är svår att skaka av. Julklappar ska handlas, och det är väl inte själva handlandet som stressar, men vad? Vad ska köpas och har vi råd med både det ena och det andra? Ja, ni vet. Sådana där frågor som kommer för de flesta och typ varje år. Sen är det en del annat också som ligger och rycker inom mig. Vill så gärna vara mer social, men orkar inte. Är så trött att jag nog skulle kunna sova dygnet runt i ett par dagar, men det går ju liksom inte.. Jag vill hinna me en massa. Typ storstäda lite, rensa och fixa. Vill ha ordning och reda för då mår jag som bättre på nå sätt. Inte kliniskt rent, men så där lagom. Känns som att det aldrig är så nu för tiden. Samtidigt vet jag att kroppen vill vila och hjärnan vill, ja allt det andra förstås.
Och för att lägga lite mer på min tankar så ska ju vardagen fixas med jobb, ungar, hushåll, planera middag, handla, laga mat och allt annat som hör livet till. Vill motionera mer också. Vara ute och ta vara på dagsljuset.
Självklart förstår jag att det inte går att bara sitta här och tänka för det ger inte mer än stress och press på mig själv. Jag vet att det bästa vore om jag kunde "släppa det" och gå vidare, sluta bry mig. Fast även det har på nåt sätt blivit jobbigt också. Att nästan känna sig "tvingad" till att ta det lugnare, inte planera så mycket, ta dagen som den kommer, be om hjälp. Allt sådant jag tidigare inte har gjort. Om något så gör det där mig förbannad! På riktigt.
Ibland funderar jag på om det vore bra för mig att träffa nån att prata med. Möjligen KBT? Lära mig släppa på saker, lära mig hantera min sjukdom, min kropp och framförallt få allt att samarbeta lite bättre. Vore ju inte dumt. Imorgon är tanken att jag ska städa upp här lite, äta (jo, jag måste som planera in sånt också.. *suck*), gå på promenad och så när tjohalia ska hämtas tänker jag med karl fara å bada med henne. Det blir nog skönt och förmodligen välbehövligt. Ska se om jag klarar av klorvattnet bättre på äldre dar. När jag var yngre drabbades armveck, knäveck och armhålor av klåda och exsem under vistelse i klorvatten. Sen dess har simbassänger undvikits i stor utsträckning.
Nä min vänner. Nu är det nog dags för lopplådan och att äntligen, igen, få sova! Får hoppas på en piggare och mer vaken dag imorgon.
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar