... är inte mycket. Ibland längtar jag tillbaka så väldigt mycket till att jobba natt. Visst, kanske var jag lite osocial de dagar jag jobbade, men att ofta få vara ledig 5-7 dagar åt gången, kompenserade det mer än nog kan jag tycka. Jobbar jag kväll är jag sällan social före för då vill jag "göra bort saker och ting" hemmavid eller ta det lugnt. Jobbar jag dagpass så ska det handlas, lagas mat, gå ut med hunden, städas, tvättas... ja, ni vet. Allt sådant som alla måste göra. Bekymret är att jag blir så trött. Jobbar jag natt så sover jag då jag kommer hem, gör det jag ska göra då jag vaknar (precis om efter ett dagpass). Sen, då jag vakat av kan jag vara social, göra allt i hemmet och orka med livet under de dagar jag är ledig. Nattpassen är enklare, mindre stressiga och jag har mindre ont... Jag måste verkligen ta ett snack med chefen...
Det bästa vore ju om jag kunde kombinera ett nattjobb tillsammans med att typ börja om och massera. För då skulle jag ha tid och förmodligen mer ork också.
Från början då jag provade att jobba natt trodde jag ärligt talat att min kropp skulle haverera och göra världens uppror! Men så blev det inte... Blev bättre i magen, kände mig mindre pressad, hunden behövde jag inte bekymra mig om, det funkade bra med tjohalia (om än hon vill att jag helst ska sova hemma) och ja, det var helt enkelt betydligt bättre!
Men det är bara att bita ihop. I slutet av september går jag upp till 85% igen som tidigare. Vet ärligt talat inte om det kommer gå så bra... Men ska givetvis inte ta ut nåt i förskott! Det är bara dumt och det är bättre att vara positiv och glädjas åt det man har.
Nä. Nu är det dax att göra nåt åt den här dagen. Sov till halv 10 idag och sen slocknade jag på soffan. Har bara varit vaken i dryga timmen. Typiskt när jag hade planer för dagen.
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar