Jag har under den månad som gått spenderat min tid med jobb, hemmaliv, tagit hand om jycken, barnen å ja, ni vet. Å framförallt har jag försökt vara ett stöd.
Måste erkänna att det knäcker en lite att själv bära sorg å samtidigt vara till stöd och även vara den som till stora delar håller ihop familj å vardag.
Under tiden har jag brottats med tanken att jag inte har tillåtelse att sörja, då min älskade är den som förlorat sin far.. Jag har med andra ord hållt tillbaka min sorg och min saknad...
Brage tvekade inte en sekund att inkludera varken mig eller min flicka in i hans familj. När lillan kallade honom farfar å jag "rättade" henne, sa han att det inget gjorde å att han blev glad. Detta gjorde mig enormt tacksam å givetvis fylld av kärlek.
En hel del samtal hade vi. Om allt eller inget. Jag anser själv att jag lärde känna honom. På mitt sätt.
Jag önskar att jag hade talat om för han hur mycket han betydde. Vad han gjorde för mig. Och framförallt min dotter. Jag hoppas han vet ändå...
Imorgon tar vi farväl av en man med ett stort hjärta, med humor, glädje å otroligt mycket kärlek.
Du kommer bli saknad älskade svärfar <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar