Historien om de försvunna nycklarna

Det var en gång en mycket jäktad och nästan väldigt stressad kvinna vid namn Anna. Denna kvinna skulle fixa och dona inför en liten tripp där Midsommar skulle firas. Anna vaknade lite senare på Midsommaraftons morgon och startade med att fundera på var allt var. Maten var i stort klart, bara en röra och en sallad skulle göras. Klart på en nafs! Kvinnan Anna sprang vidare mellan alla uppdrag som bestod i att packa, göra sig själv midsommarfin, hennes -åriga dotter fin, packa in i bilen och samordna med det mesta.

Mitt i det lilla smått kaotiska fixandet så kom hon på att flickans bilkudde var i den andra bilen. Så Anna ilade ut till bilen, låste upp, tog ut bilkudden, låste. Ilade vidare till andra bilen, slängde in bilkudden och fortsatte sedan med alla de göromål som var kvar.

Utan en tanke på vad som egentligen hände passade Anna på att ta ut soporna, diska undan och slänga lite tvätt, samt gick ut med packningen i bilen. Mitt i allt så säger hennes sambo, Niclas att vi behöver lämna en husnyckel så att hans tonårspojkar kan låsa efter sig när de far. Inga problem säger Anna och tycker att de kan ju ta hennes husnyckel. Anna tar tag i hennes väska, efter en snabbkoll på bordet och hallbyrån, för att ta fram nyckeln. Men vad är det här?? Ingen nyckel??

Den följande timmen letades bil+ husnyckel i sinne! Anna blev frustrerad, irriterad och nästintill gråtfärdig. För varför ska sådant här hända precis då man är på väg? Så typiskt! Alla letade överallt: kök, hall, sovrum, bil, ute på gården... Ja precis överallt! Till och med så tittades det i soptunnorna för att se om nyckeln följt med... Men inte det. Till slut så bestämde kvinnan Anna och hennes sambo Niclas för att strunta i det, ge den andra husnyckeln till pojkarna och fortsätta letandet dagen efter.

Dagen efter kom och Anna hade knappt slutat tänka på detta mystiska försvinnandet av nycklar. Mitt i allt kom hon på att tvätten! Ja! Där hade de ju inte tittat. Efter en ordentlig genomgång så var nycklarna fortfarande borta...

Anna och Niclas var fundersamma. Och med en liten stackars tanke gnagande i bakhuvudet bestämde sig Anna för att kolla soptunnan igen. Lyfta på en massa påsar, la ner igen.. lyfte och tittade. Plötsligt såg Anna nåt som blänkte till och se där! Där, mitt i allt, var ju nycklarna! Tänk. Glädjen var så stor att Anna ännu, två timmar senare, ler dumt där hon sitter i soffan.