Ni vet det här med att skaffa hund? Mmm.. Alltså jag och Niclas har pratat en hel del om det senaste månaderna. Kollat på lite olika raser, läst och begrundat. Till slut blev det väl någon sorts överenskommelse att det skulle bli en mindre hund än Smoke, typ runt 25-30 kg, kanske mindre. En hund som skulle passa väl i barnfamilj, kunna tas med överallt och aktiveras med lite av varje. Och så att vi skulle ta en valp i sådana fall, ingen äldre hund/omplacering. För ett bra tag sedan snubblade jag över en annons om portugisiska vattenhundar, valpar. Och läste. En perfekt ras för oss! Men dem var ju så dyra.... så vi la det på is och tänkte att "till sommaren far vi på en del utställningar och kikar runt. Så ser vi vilka raser som skulle kunna passa."
Så för några veckor sedan taggades jag på en annons av brorsan. En valp. En lurvtuss, En sötnos. Dock inte i närheten av den storlek vi tänkte oss och ingen renrasig. Visserligen spelar det här med blandras/renrasig någon roll för min del. Raserna i valpen? Schäfer, Landseer och Samojed. Den enda rasen som skulle passa in på vår tidigare tanke var nog Samojeden, storleksmässigt i alla fall.
Så jag visade Niclas, men trodde för mitt liv inte att han skulle kontakta uppfödaren/ägaren. Men det han gjorde. Det hela slutade med att nu har vi haft honom, han heter Bamse, hos oss i 12 dagar. Hoppsan. Blidde väl inte riktigt som vi tänkt. Haha! :-P Fast å andra sidan, när någonsin har det blivit som vi tänkt?
Och vem är då Bamse? Hur är han? Jo. Han är 10,5 veckor gammal, föddes 1/1 - 2015. Lätt att komma ihåg! Han är speciell.. minst sagt. Jag har sällan eller aldrig varit med om en valp som tar sådan ögonkontakt som han gör. Lätt att lära, men vi tar det lugnt för att inte överstimulera honom och rasera vår relation och framtida samspel. Men det han så gott som kan nu är: sitt, sitt och vänta på varsågod vid mat och när han ska ut. Han kommer 8/10 gånger då man lockar på honom och ordet "nej" börjar väl så smått bli befäst. Bamse är korsning med piraya. Eller man skulle kunna tro det i alla fall. Vill gärna tugga och bita på händerna, rätt rejält vissa gånger. Det här jobbar vi stenhårt med! Ibland måste vi ta tag i honom och säga till på skarpen, det är då han hugger. Vilket är mindre roligt då det ofta går hål i huden... Annars räcker det med ett milt "nej", eller bara ta bort händerna. Och givetvis får han en leksak som han får tugga på. Det är otroligt viktigt så han lär sig vad som är ok och inte. Sen så låter han mest hela tiden. Gnäller till då han "varvar ner". Jo. Han blir liksom frustrerad då han känner att batteriet tagit slut. Och så knorrar han en hel del då han sover. Rätt sött, men det har tagit tid att vänja sig vid det. Niclas har nog inte gjort det än...
Det vi tänker på är att han ännu är väldigt liten och det tar tid allt det här. Så en dag i taget och så får man glädjas åt dem små stegen. Bland annat så har han då inte huggit efter mig på några dagar. Tuggat lite på händerna, men inte hårt. Det om något är ett stort steg framåt!
Vi har då förstått att det här är en hund vi kommer få jobba med och det ser jag med glädje fram emot! Kommer bli kul att se vilka färdigheter han har och sedan jobba vidare med det. En sak jag tänkt är att när han vuxit klart, börja att dra med honom. Ett bra jobb och en uppgift som många hundar uppskattar. Sen får vi se. Kanske spår? Och så längtar jag tills han är redo för promenader. Så skönt det kommer bli att börja motionera med hund igen.
Här är lite bilder på vår sötnos!
9 Veckor gammal
Taget idag, 10,5 veckor gammal.
Taget idag. Denna filt älskar han att ligga och tugga på. En väldigt stor tuggleksak! :-P
Det var allt för den här gången och jag tänker väl kanske inte låta det gå så länge till nästa gång jag skriver. Fast det vet man ju aldrig i och för sig... Nåja. Ha det bäst alla därute!
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar