Nu är det bara dryga veckan kvar till det är dags för riksdagsvalet 2014. Ännu har jag inte bestämt mig för vilket parti som denna gång får min röst. Anledningen är enkel: nästan alla partier har något jag stödjer, men även en del som jag inte stödjer. Det enda jag vet med säkerhet är att det nog är dags för ett regeringsbyte. Fast å andra sidan vet jag ärligt talat inte om det kommer bli bättre. Det många har glömt är att det alliansen har gjort dem här senaste 7-8 åren, det påbörjade socialdemokraterna innan skiftet.
Det jag tycker är värst, är att inget av partierna kan berätta vad de tänkt att göra för oss som land, nation, befolkning. De pratar om vad dem vill, men inte i klartext. De berättar vad dem tänkt, men inte hur. HUR tänker man skapa mer jobb? HUR tänker man gällande pensionärerna, vården och skolan? HUR tänker dem gå tillväga? Jag vill ha konkret fakta. Jag vill ha siffror, uträkningar, en hållbar budget. Det jag INTE vill ha är att partierna talar illa om de andra partierna för ett försök att komma i bättre dager. Sådant lyssnar jag inte på.
Tänk så här: du får höra en massa dåligt om en person. Det färgar ju givetvis ditt tycke och tänkande kring denna person. Men är du säker på att det är så? Denna person kanske är precis tvärtom.
Därav så vet vi mycket lite om vad partierna vill och hur de tänker gå tillväga för att nå sina mål, för dem smyger som katten kring het gröt vid frågeställningarna och sedan vänder dem på det och säger vad de andra ska göra. Och att det inte fungerar.
Några av dessa valdebatter har jag lyssnat på, en del bara delvis, en del lite mer ingående på. Min tanke är att försöka lyssna igenom lite fler, läsa deras partiprogram och om deras valfrågor. Sedan bilda mig en uppfattning och ta det som är minst sämst. För inget av partierna, än så länge, är något jag sympatiserar med.
En debatt jag såg var mellan SD:s Jimmie Åkesson och C:s Annie Lööf. Där diskuterade man invandring och arbete. Annie Lööf sa att hon vill ha mer arbetskraftsinvandring för att inom de närmaste 15 åren kommer 1,6 miljoner att pensioneras. Jag är med på pensioneringen. Fast där stannar det.. Mina motargument till mer arbetskraftsinvandring:
1. Jobb i allmänhet blir inte fler. Eftersom tekniken går framåt, minskas ett antal jobb inom ex. industrier.
2. Kostnad för att anställa någon gör att man drar ner på personalen, d.v.s arbetskraften och vill därmed inte anställa fler.
3. Slutar vi som redan bor i landet att föda barn? De som nu är 10-20 år gamla, ska de vara utan jobb då?
4. Vi har haft stora pensionsavgångar tidigare och inte nog har det funnit väldigt många arbetslösa för det. Varför? Dessutom är dessa 1,6 miljoner under 15 år. Det är rätt lång tid....
5. Ska vi inte se till att de som redan bor här, är svenska medborgare, får jobb först? Inte de som kommer utifrån enbart för att jobba...Eller..?
Och en sak till: bara arbetskraftsinvandring? Alla andra då? Hennes ord fick mig att tänka: "bara de som kan jobba är välkomna. Elakt..."
Om man tar det här med jobb så säger alliansen, med Fredrik Reinfeldt i spetsen, att arbetslösheten inte alls är så hög som de flesta tror. Motargument:
1. Många är med i FAS 3, eller andra arbetsmarknadsåtgärder. Dem är inte anställda.
2. En hel del jobbar inte heltid. Många till och med bara 1 till några timmar i veckan. Dessa räknas även de med...
De säger även att det finns jättemycket jobb ute i landet. Var? Man skriker efter arbetskraft, exempelvis inom vården där jag själv jobbar. Men visst behöver man se över en del arbetsplatser så att man lockar till sig folk som jobbar? Eller?
Ett bra exempel är vården. Jag är sjuksköterska och vet att jag skulle tjäna bättre och även ha en bättre arbetsmiljö (inte alltid, men många gånger) i Norge. Nu har jag privata skäl till att inte fara dit. Men jag förstår de som gör det. Brist på sjuksköterskor är det inte. Utan det är så att de flesta skolar om sig, eller far till Norge istället. Vad göra åt det? Enkelt: höj lönerna. Anställ fler så man slipper "gå på knäna" och bli sönderstressad. Men det är klart... finns ju inga pengar till det. Eller hur det nu var. Fast då kontrar jag och säger att "måste det finnas så många på landstingshuset? Vad gör dem? Måste dem ha så höga löner? Och för vad?" Nu vill jag inte göra folk arbetslösa, men man bör börja se detta problem från flera håll. För i det här så bestämmer man även att dra ner på vårdplatserna. Bra där! Anser dem att människor är mindre sjuk nu för tiden eller?
Det bästa jag har hört hittills (läses med ironi) är V:s tanke om att bygga fler bostäder. Någon skrev 400 000 nya bostäder för att fler människor ska kunna komma hit. Alltså invandrare. För att invandringen då ska bidra med mer jobb, mer skatt, mer till välfärden. Men vänta nu... Bara här i våran kommun har man nu gjort nya hyreshus för att skapa fler bostäder. Gissa vad dem kostar? Jag såg en siffra på dryga 10 000 för en tre-rums lägenhet. Okej. Vilka har råd med sådan kostnad? Och det är bara hyran. Jag förstår att dem kostar för till saken hör att de bolag som bygger lägger ut pengar i förskott/eller från budgeten de har att röra sig med och dessa skall betalas tillbaka. Säger sig självt. Låt säga att det byggs en rad bostäder för att vi ska kunna ta in ännu fler människor. Men om det redan nu är bostadsbrist (för det är det!), var ska våra ungdomar ta vägen då det är dags för dem att flytta? Vem har råd att bo i alla dessa nya bostäder? För att dra in en sak till. vad gör detta med vår miljö? Vår natur? Ska vi skapa en drös bostäder för att ta bort allt vad natur heter och därmed även djuren? Hur tänker man här? Jo jag vet, det finns en hel del orörd natur i vårat land, men jag vill gärna att så ska förbli.... Ja. Det här kan jag diskutera hur länge som helst.
Över till annat. Varför skatta pensionen? Det är också något jag har reagerat starkt på. Vi jobbar, vi betalar skatt och så pensioneras vi. Därtill ska vi tydligen skatta på de pengar vi redan har skattat på?! Det begriper jag verkligen inte. Jag är sjuk. Jag vet inte om jag kommer att klara av att jobba ens till jag är 60. Fast det vet ju ingen i och för sig. Men ponera att jag klarar av att jobba till jag är 55. Och så blir jag sjukpensionär och sedan pensionär. Förmodligen kommer jag inte klara av vardagen, betala mina räkningar... Ingenting. För om dessa pengar ska skattas, då blir det mycket lite kvar. Men det är klart, vår statsminister tycker ju vi ska jobba till vi når en ålder av 70 år. Vet ni vad? Jag är inte intresserad av att jobba arslet av mig för att sedan lägga mig två meter under jorden. Fast det är kart, de slipper ju betala tillbaka det jag skattat....
Eller varför inte diskutera det här med sjukersättning och utförsäkringen? Om du har en sjukdom som är livslång, ex. en reumatisk sjukdom, eller en skada som blir kronisk. Då tycker alliansen och vår statsminister att när det gått ett år då är du frisk. Jahapp. Tänk om det vore så enkelt? Vad är det för system vi har? Jag vet ingen (inte någon jag känner i alla fall) som vill vara sjuk och få ersättning för detta. Man blir ju inte direkt rik på det och istället för att tillfriskna är det många som fortsätter att vara dålig. Vet ni varför? En del är förmodligen pressen och stressen över att få den privata ekonomin att gå ihop. Tänk efter själv: du är sjuk, har kronisk smärta. Du är hemma och sjukskriven på obestämd tid för att du helt enkelt inte klarar av att jobba. På det här så ska du kunna betala dina räkningar, sätta mat på bordet, kläder på dig själv och dina barn. Helst ska du ju ha en slant till övers för att ta dig nånstans. Busspengar, bil...ja, nåt.
Så. Är det någon som med klartext, sakliga argument, gärna lite siffror, kan berätta vad partierna tänker göra för oss och HUR dem tänker göra det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar