En ny fyrbent kompis?

När jag föddes fanns det en hund i familjen. Jag har alltid, mer eller mindre, haft hundar runt omkring mig och inte bara hundar, utan även andra djur: kaniner, höns, grisar, hästar och katter. Jo och så undulater, men det enda jag kommer ihåg av dessa är att dem levde om... haha! Djur är något jag behöver ha i mitt liv för att må bra, ha balans helt enkelt, Förmodligen en vana då det alltid varit så.
Under de senaste 14 åren har jag varit utan hund ca 1,5 år. Sammanlagt.

Jag har skrivit om det förut, att Smoke fick ut mig om än jag hade det dåligt i kroppen. Han fick mig till stor del att må bra, även om han emellanåt gjorde mig irriterad och arg... Fast i det stora hela spelar det ingen roll.

Den senaste tiden har jag funderat starkt på en ny hund. Jag känner att jag vill ha en ny fyrbent vän som kan förgylla min vardag, som får mig ut på mina otroligt viktiga promenader och som får smilbanden att dras uppåt i spontan glädjeyttring. Vet ni vad? Under dessa två månader har jag gått på ca 10 promenader. För att må bra skulle jag behöva gå flera gånger i veckan, gärna varje dag. Det är så jag får energi, stärker kroppen och orkar med jobb, hem, hushåll och allt som hör mitt liv till. Fast gå utan hund känns meningslöst. Jag tänker inget speciellt, har inget jag "måste" göra, eller brist på tid/ork.. Det bara blir så att jag inte går på min promenad. Det är helt enkelt inte roligt längre om än jag vet hur viktiga dem är för mig....

Men det handlar inte bara om promenader. Det handlar om glädjen, lyckan och den ovillkorliga kärleken mellan människa och hund. Känslan av att inte vara ensam, då man är just ensam. Tryggheten och vissheten om att det alltid är någon som är glad att se en, vara med en och inte ställer krav. Sådant behöver jag.

Vi jobbar, vi blir "låsta", det kostar, orkar jag...? Ja, det är många s.k hinder. Vad gäller jobb så är det ju så att jag kan reglera min arbetstid och just nu arbetar jag natt 77% vilket innebär att jag jobbar 14 av 35 nätter. Med andra ord, ledig väldigt mycket! "Låsta" i vår vardag?.. Ja, vad gör vi nu då vi inte har hund? Inte speciellt mycket... Inte hälsar vi på andra mer än tidigare. Inte reser vi nånstans och inte heller gör vi mer än tidigare. Inget vidare bra argument för att inte skaffa hund... eller hur? Kostnad. Ja, vi har råd. Tidigare hade vi råd, nu har vi råd och i framtiden kommer vi säkerligen ha råd. För min del så lägger jag hellre några hundralappar/månad på en härlig fyrbent kompis, än exempelvis skräpmat, cigaretter, godis och annat "onyttigt". Till saken hör att vi köper inte mer "skräp" nu än vad vi gjorde då Smoke levde. Om jag orkar? Ja... det är dock en knepig fråga och en tanke som jag har brottats med en hel del.
Ärligt talat vet jag inte hur det kommer se ut i framtiden. MEN, ett stort MEN, är att jag har börjat träna och tränar flitigt. Min kropp har blivit en gnutta starkare, en gnutta mer stabil och jag känner mig mer energifull än tidigare. Återstår att se hur det blir nu i vinter, men jag tänker inte ge upp! Fler promenader och mer utevistelse skulle nog göra mig gott. Och så tänker jag att OM det skulle gå åt pipsvängen, då finns det hjälp. Vi har så många runt omkring oss som kan hjälpa till med vår nya hund. Många hundvakter och många som säkert kan ställa upp och motionera hunden nån dag om jag är riktigt dålig i kroppen.

För tillfället har jag "snöat in" på rasen Flatcoated retriver. Japp. Ni läste rätt. Haha... Min sambo pratar om en jaktlabbe (jaga fågel), men det är en ras som inte helt faller mig i smaken. Så jag har kikat runt lite. Läst en hel del och jag tror en flat skulle vara perfekt. En hund som är lätt att jaga med, inte hårar så mycket, glad, trevlig, går att göra annat med och ofta en hund som är lätt att ha med överallt. Visst är dem fina?

Dem här bilderna är lånade från google, givetvis :-)

Enda problemet är väl egentligen deras hälsa... väldigt många drabbas av tumörer och cancer... det är den vanligaste dödsorsaken hos dessa hundar. Inte så roligt... Samt att epilepsi är vanligt hos dem också... Men de är vackra och mentaliteten hos "flattarna" är ju oftast toppen!

Fast det är klart. I slutändan handlar allt om individen. Vid val av hund kommer jag se mer till energi, till hur föräldradjuren är och dessutom hälsa på mer än en gång innan valpen, eller hunden, kommer hem till oss. Det blir inget spontanköp så att säga. 

Nä. Nu ska jag fortsätta drömma om en framtid med hundar, ta och fånga dagen och göra något av den! Är ju ledig fram till på måndag. Skönt!

Tjingeling!