torsdag 28 augusti 2014

Betyg i ordning och reda?

Först tänkte jag: "Men va bra! Nu kanske lärarna får ett litet verktyg att ta till för att få lite mer ordning i klassrummen. Något att ta till för att få en del barn att skärpa sig lite".
Sen tänkte jag om. Och igen. Som många gånger annars har jag en tendens att se det här från fler håll än ett. En av mina egenskaper som ibland är bra, ibland mindre bra.

Alliansen har alltså beslutat att ett ordningsbetyg i skolan skall införas. För att göra det lite mer spännande så tycker dem att skolorna själva ska bestämma om det ska införas just där och inte heller kommer detta betyg finnas med i slutbetygen. Varför göra det enkelt liksom? Varför öht föra in detta betyg om det inte ens kommer finnas i alla skolor och inte heller finnas med i slutbetygen? Konstigt. Udda, förvirrande och inte alls hållbart i längden.
Så jag tänkte om och kom på att det här är inte alls bra. För det första så blir ju barnen mer utsatta. De barn som har myror i rumpan, svårt med vissa ämnen, har någon oro inom sig, en frustration över något och inte kan förmedla detta. Hur i hela friden ska ett ordningsbetyg kunna hjälpa? Hota barnet med det för att barnet ska "skärpa sig"? Varför inte sätta mer press på barnen än vad det redan är?
Det andra är ju lärarna. Kanske inte så lätt att sätta ett ordningsbetyg på barnen? Den ena kanske är tyst och försynt, gör det hen ska. Det andra barnet gör det hen ska men surrar gärna lite på lektionerna. Och så finns det dem som kallas för klassens pajas. Det finns ofta även de barn som har svårt med koncentrationen, kommer från splittrade hem, svåra förhållanden och därmed kanske har lätt att brusa upp, bli på dåligt humör och "stöka" till i klassen. Vad är bra uppförande och ordning? Vad är ok? Och vad kan man som lärare tolerera? Dessutom kan jag väl tycka att det blir kränkande gentemot barnen. Om det är en som har det svårt hemma av någon orsak, och har en tendens att bete sig illa. Läraren vet inte om detta och sätter ett dåligt betyg i ordning på detta barn som uppfattar det som att...? Ja, hur? Kanske att hela ansvaret om att uppföra sig bra, hålla ordning i klassen och axla problemen hemmavid som en vuxen, blir till ett faktum.

En som har beskrivit det här på ett riktigt bra sätt är Micke Gunnarsson. Läs det här.

Vad anser du om detta?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar