Under många år, ganska precis 7 år, har jag haft sällskap på mina promenader i form av vår älskade jycke som numer skuttar i hundhimlen. Det blir till en vana att ha sällskap. Att någon peppar en och får en att röra på sig. De första åren var det en hel del eftersom jag inte hade körkort och dessutom var frisk. För 4 år sen tog jag körkortet och det blev per automatik lite mindre promenixande. Och så givetvis min sjukdom som gjort mig energilös och orkeslös. Smoke var duktig på att få upp mig ur soffan. Visa mig att promenaderna med honom till slut blev nästintill en livsviktig del i vardagen. Tänker man efter, så är ju faktiskt promenader vetenskapligt bevisat vara just livsviktiga.
Promenad för mig innebär en stund för mig själv. Då tillsammans med Smoke. En stund av lugn och ro, göra av med negativ energi och in med positiv. En stund där jag slapp vardagens bekymmer och samtidigt stärka mig själv. En livsviktig del.
Redan för många månader sedan sa jag att "den dagen Smoke inte längre finns, då kommer jag gå under. Jag kan inte gå utan honom". Att promenera utan en hund, utan Smoke, är som att inte torka sig efter ett toabesök.. typ. Det är inte ett dugg inspirerande och inte ett dugg roligt.
Men så för någon dag sedan tänkte jag att promenaderna som är så viktiga för mig, dem får inte upphöra. Inte på några villkor! Dem är oerhört viktiga för mig. För att jag ska kunna fungera som en "normal" människa. Så bara så där. Idag. Bestämde jag mig för att gå min allra första promenad utan Smoke. En promenad utan hans sällskap. Något som inte har hänt på 7 år... Just idag är jag stark.
Det gick bra. Självklart gick det bra och att gå har ju aldrig varit nåt större bekymmer för min del. Men det var ensamt... trist, ensamt och ledsamt. Det enda jag kunde göra var att tänka på att jag inte hade ett koppel och ingen älskad jycke bredvid mig. Jag gjorde det och känner att det är bra att jag äntligen kan acceptera hans bortgång och att jag numer får lov att gå ensam. Det gick bra. Just idag är jag stark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar