Funderar på hur jag tänkte då jag valde att gå diabeteskursen och sedan fortsätta jobba mina 85 % som tidigare. I helgen är jag ledig både idag och imorgon. Gissa vad dagen bestått av? Femte tvättmaskinen är igång och tvätt i torktumlaren, vikt och hängt tvätt, gått långpromenad med jycken, handlat, lagat mat och stäadat undan efter maten. Ork till att plugga finns inte längre. Ögonen går i kors och kroppen är inte ett dugg bättre, samt att ryggen känns splittrad... Morgondagen? Jag hoppas på att kunna plugga en stund för det är så mycket läsa i den här kursen...
Jo, jag vet. Inte behöver hemmet städas, tvätten kan nån annan ta hand om och disken likaså. Jo, jag vet att jag är dålig på att be om hjälp, fråga om nån annan kan göra och ta emot hjälp. Till mitt försvar så vet jag att resterande av denna familj har ögon. Dessutom så sa jag för ett litet tag sedan att jag skulle börja studera i början av november. Nu har vi passerat mitten. Därav behov av hjälp hemma eftersom min sysselsättning numer är 135%. Kan säga att det är lite ont om tid. Kanske ska jag hoppa av? Då hinner jag med hushåll, hem och familj... Men jag vill ju läsa det här. Nåja. Bara bita ihop och göra det jag ska. Blir bäst så och alla andra blir nöjda och glada. Mitt humör blir inte bättre, men det går att strunta i och ifrågasätta för dåligt humör är väldigt onödigt. Finns ju ingen anledning heller eg. ...
Nä. Nu ska jag sluta klaga och ta vara på min lediga tid. Eller nåt.
Tjingeling!
Hej hopp! Kikar in och lämnar ett litet spår. Allt gott..
SvaraRadera