1 år och 8 månader sedan jag sist skrev här på bloggen. Har många gånger tänkt att låta bli att någonsin skriva mer och radera allt. Samtidigt finns det emellanåt ett sug att kanske återuppta skrivandet, mest för att rensa lite tankar. Om än jag nu aldrig skulle dela med mig av det allra innersta offentligt.
Idag är det den 28/12 och bara några dagar kvar på år 2016. Längtar till en ny början, till ett nytt år och nya möjligheter. Har så gott som plockat bort julen, bara textilerna kvar.
Snart är även tredje terminen på utbildningen klar. Fast troligtvis kommer jag få kompletteringar på den här kursen. Denna termin har gått trögt och jag känner alltför ofta att jag kanske tog mig vatten över huvudet ändå. Samtidigt finns en vägran, en total envishet som inte låter mig släppa efter och kasta bort dessa månader. En vilja att klara av, att prestera, att gå framåt för min egen skull är starka känslor som präglar mitt inre. Frågan är om jag det räcker?
Sedan sist jag skrev har mycket präglat livet. Utredningen för min älskade dotter gjordes klar förra året. Som väntat har hon ingen diagnos. Bamse blir 2 år på söndag och jag är troligen utmattad och på gränsen att falla över stupet. Tecknen är många, synliga och märkbara. Kolla upp det? Få hjälp? Göra nåt åt det? Jo då. När min hjärna kanske äntligen kopplar och orken att ta tag i allt plötsligt infinner sig.
Utan diagnos så har jag nog utvecklat rosacea. Kliar, svider, rodnad och utslag. Inte det minsta roligt med tanke på att jag sällan eller aldrig upplevt några hudbesvär tidigare i livet. Har ständig huvudvärk, enorma spänningar och knutar i axlar och nacke. En rygg som är paj (har inte med utmattning att göra, utan med att träningen inte är i fokus. Sedan lång tid tillbaka), sömnbesvär som mynnar i att jag sover mest hela tiden, men är sällan utvilad. En hjärna som går på högvarv, men jag upplevs som lugnet själv. I jämförelse med förr i alla fall.
Känner stress över att inte vara en bra vän. Vill så mycket, men energin går på sparlågan och orken är begränsad. Känner en saknad över den jag var.
Mitt i allt så finns det många positiva saker: jag har hittills klarat av studierna alldeles utomordentligt bra. Jobbet går bra och jag har fått mycket positiv feedback. Min dotter mår bättre än på många år, om än det kommer många frågor och funderingar som hör livet till. Bamse ger glädje, motion och sällskap, Jag har träffat nya människor som har stegat rätt in i mitt liv och lämnat tydliga fotavtryck. Nya bekantskaper som jag hoppas kommer utvecklas till vänskap. Och min familj och mina vänner är en stor del i mitt liv och betyder oerhört mycket. Allt detta gör att jag ändå håller näsan ovanför vattenytan, klarar vardagen och blickar framåt istället för att snegla bakåt.
Så vad innehåller 2017 för mig? Inga nyårslöften för min del. Blir bara besviken på mig själv då jag inte klarar att hålla dem. Men jag hoppas att de nya bekantskaperna finns kvar och att vi kan träffas, umgås och lära känna varandra. Jag hoppas att min familj och mina vänner stannar kvar i mitt liv och att vi får mer tid med varandra. Jag hoppas att jag orkar ta tag i träningen, bli piggare och orka mer. Klara av studierna utan alltför mycket kompletteringar. Hitta på nåt roligt. Kanske utveckla träningen med Bamse? Allt detta utan att tänka "måste" och "ska". Utan press och stress. Ta dagen som den kommer, blicka framåt och njuta av det jag har.
Vad kommer ditt 2017 bjuda på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar