Mitt i natten och jag har ett hjärta fyllt av oro och sorg. Känner mig nedstämd, ur balans och nästan bortkommen.
Varför? Varför ska dem bli gamla? Kan jag inte få ha honom kvar i några år till?
Kanske jag inte ska ta ut nåt i förskott. Kanske det inte är nåt allvarligt. Kanske det bara är en svacka, något som går lätt att hjälpa bort. Så många kanske, för lite vetskap.
Ena delen av mig vill kolla upp vad det är, göra något åt det och sätta in full behandling oavsett vad det än är. Bara för att få behålla ett tag till. Lite längre..
Andra delen av mig säger att det bästa är att låta det vara, låta tiden ha sin gilla gång och när det är dags, låta honom somna in och sova i evigheten. I lugn och ro.
Jag hoppas att det inte är nåt att oroa sig för. Jag hoppas att det är något tillfälligt. Jag hoppas att snart skuttar han som vanligt igen, som en liten scooby-doo. Min älskade jycke. Hoppet är det sista som lämnar en, eller hur det nu var.
Givetvis behöver ni som läser en förklaring och nej, han är inte döende. Hoppas jag. Men dålig. Slö, likgiltig, äter knappt, sover mycket... ja,en drös med symtom. Ska ringa veterinären i morgon. Kanske får jag mer klarhet i vad som fattas honom. Älskade jycken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar