Våren på intågande!

Fast det känns nästan som att vi har haft vår länge. Mycket länge. Den här vintern är nog den mest märkliga jag kommer ihåg i mitt liv. Plusgrader i december, minusgrader och rejäla snöfall under januari som under februari gick över till att vara minus en dag, plus en annan... så den snö som föll, den försvann, is och jävligt, snö igen. Typ ett så kallat "aprilväder" i två-tre månader.
Men det var ju liksom inte det jag skulle skriva, för det är inte vädret som avgör våren tycker jag. Snarare så är det ljuset, solen, längre dagar och mina känslor som visar att det är vår. Även min kropp visar det bra. Eller känns i alla fall.
Nä, jag har inte "vårkänslor" som är lika med att bli/vara kär och förälskad utan snarare en mix av att vara stressad, rastlös, lat, deppad, glad och det kliar i fingrarna efter att göra om i hemmet. Kan med handen på hjärtat säga att dessa känslor är inte en bra kombination med varandra. Jag är en av dem som faktiskt blir lite "vårdeppad" och det är, som jag förstått det, mer vanligt än att man blir "höstdeppad" eller "vinterdeppad". Anledningen har att göra med allt man ska göra. Fast eg. handlar det om allt man tror man ska göra för så har det alltid varit. Det ska storstädas där skåp skall tas invändigt och utvändigt. Badrummet ska skrubbas  från golv till tak, ugnen ska rengöras, fönster putsas, nya gardiner, färska blommor på bordet och helst ska man dammtorka och dammsuga och skura en gång per dag. För gissa vad solen gör? Den visar ALLT i dammkornsväg som möjligen kan finnas i ett hem. Jo, och så ska allt tvättas upp. Täcken, kuddar, filtar, prydnadskuddar, överdrag till soffdynorna och gardiner. Precis allt skall tvättas upp. Inte undra på att man blir stressad för till saken hör att vardagen rullar på som vanligt mitt i allt det här.
Samtidigt som stressen slår in blir jag lat. Otroligt lat. Ungefär som att jag lyckats använda all min energi under vintern och liksom kollapsar på våren. Punka helt enkelt. Så det bör jag också fixa på nåt sätt för så bör jag ju inte vara. Det är ju vår! Inte undra på att jag blir lite smått deppad... Men så skiner solen, leendena har åkt fram i varje människas ansikte. Hunden skuttar som om han snart ska spricka och tjohalias ögon lyser och kinderna är rosiga. Härliga vår! Vägarna tinar fram och det dröjer inte länge förrän det börjar knoppas i träd och buskar. Snart, snart är sommaren här. Jag blir så glad! För vem blir inte glad av det här? Och extra energi får man också. Till punkteringen som inte vill behålla den...
Jag har beställt lite nytt till vardagsrummet och vet vad mer jag ska köpa. Bara vänta tills nästa lön kommer in och sedan är det vårfint här. Men jag måste städa. Skulle vilja måla om och fixa till lite möbler. Göra om helt enkelt. Det kliar i fingrarna och rastlösheten klänger sig fast som en irriterande fluga på matbordet. Jag vill ut och promenera. Gärna fort och länge. Känns som att jag skulle vilja springa! Nästan flyga fram. Härliga vår! Röra på den sömniga kroppen, ta ut allt jag har och sedan somna med ett lyckligt leende på läpparna i mitt vårstädade sovrum. Vädra ut det gamla och in med ny frisk luft. Ut med dammiga plädar och in med ljusa färger. Ut med vintern och in med våren.

Inte undra på att man pratar om "vårkänslor". Det kryllar ju av dem!

(bild från google)