5-åringar med egna smartphones/surfplattor

Vad tycker du om att barn så unga som 5 år har egna smartphones / surfplattor?

Att ett barn i sådan ung ålder överhuvudtaget har något eget som innebär access till nätet, eller en telefon att kunna ringa med och skicka sms.. tycker jag är vansinne! Varför i hela friden ska dem ha det? En sak är väl om dem lånar en smartphone och spelar lite på den, likaså med en surfplatta, eller ser film. Men då är det inte deras egen. 

Min dotter fick en mobil ganska snabbt av sin pappa, en äldre en som hon typ kunde ringa med, till han och mig då hon var på respektive plats. Då var hon 7...? Tror jag. Nu blir hon 10 till våren och äger en egen smartphone med ett abonnemang där hon kan ringa och sms:a så mycket hon vill för en viss summa per månad. Jag har många gånger ifrågasatt om hon inte är för ung för att äga en på det där sättet, men kommer alltid fram till svaret: "nej". För det första går tekniken framåt och ibland tror jag min dotter kan mer än jag... Man bör liksom hänga med, eller eg. har man liksom inget val. Sen så använder hon den inte onödigt mycket heller. Hon har sina kontakter och dem hon mest ringer och skickar sms till är till mig, pappa, en kvinnlig vän till hennes pappa och farmor. Dessutom är mobilen spärrad för inkommande samtal som inte finns på hennes kontaktlista. På skolan använder hon den inte eftersom det är mobilförbud. Hemma hittar hon på annat som att leka med kompisar, se tv, spela på datorn, göra läxan, sova, äta, .. ja, det barn gör som mest. Nu tycker jag det är bra att hon har en mobil för hon ringer hem till mig varje dag då hon åkt med bussen till skolan. En trygghet för mig att veta att hon är framme och inget har hänt.

Sen vet jag att hon har en massa hemma hos sin pappa, men det får stå för honom. Här har hon sin mobil som jag och hennes pappa betalar för (mest hennes pappa) och min gamla avlagda dator som hon knappt använder. Hon försökte med att hon skulle få ha lösenord till den gamla datorn, men det fick hon inte! Förklarade för henne att det fortfarande är mammas, men hon har fri tillgång till den + att jag har rensat på allt jag hade i den.

Nu för tiden är det vanligt att se barn i grupp, två och två, som spelar på sina smartphones eller delar på en surfplatta. Det här med att leka blir mer och mer sällan. Men barn gör ju som vi vuxna. Varför måste vi alltid ha tillgång till våra mobiler? Till och med vid sammankomster av olika de slag sitter vi med dem. Tar bilder, lägger ut på facebook, sms:ar... kollar det "nya" som hänt. Visst fan har vi väl blivit lite väl osociala? Nä, jag slår ett slag för mindre anv. av sådana saker och lite mer umgänge människor emellan.

Så ett rungande "nej"! till 5-åringar med egna smartphones och surfplattor.

(bilderna fr google)

En bild säger mer än tusen ord...

Visst kan dessa prylar vara bra att ha emellanåt då barnen har noll fantasi och leklusten för tillfället har svalnat, men det här är en syn som blir alltmer vanlig. Självklart kan ju det här, även det, bidra till hjärngympa och användandet av fantasin, men är det så bra i det långa loppet? Vad händer eg. i våra barns hjärnor? Jag kan medge att tv och film ibland har fått agera barnvakt åt min dotter då hon var yngre. (nu för tiden gör hon lite som hon vill gällande den biten) Jag funderar ofta själv på varför? Varför kunde jag inte låta henne leka som vi gjorde som barn? Men det är väl så, vi följer väl alla med i samhällets och utvecklingens rasande framfart för annars tappas vi bort. Vågen är stor och det är bäst att rida på den för att inte drunkna....

Utmaningen finns här http://liie.se/