En vanlig dag, men inte så vanlig ändå!

Tycker ändå att jag har det bra om än jag emellanåt känner att jag skulle vilja dra täcket över huvudet och sedan sova genom resten av vintern. Kroppen vill inte alls som huvudet vill och det är det jobbigaste under den här perioden. Men får väl vara glad att jag har huvudet med mig och ändå kan använda min kropp, mina händer och gå på mina promenader. Jag kan jobba, skriva, läsa, prata, tänka och känna alla de känslor som finns. Jag kan och jag vill.
Istället för att tänka på vad som inte går, på vad som känns omöjligt, kan det vara bra att känna efter: vad går? Vad känns ok? Och sedan ta dagen som den kommer. Gärna med väldigt lite stress..
Har börjat gå 3-skift nu och hade ett kvällspass i måndag och ett dagpass igår. Det räckte tydligen för att jag skulle däcka i soffan igår kväll. Ledsamt och trist att det blir på det viset. Kroppen den skrek rätt ut och det var nog lättare att säga var det inte värkte igår. Vilket även resulterade i en natt med minimalt med sömn. Så, det är tur att jag är ledig till fredag kväll då jag går på natt 1 av 4!
På tal om nattpass. Vilka underbara arbetskollegor jag har. Igår satt dem med schemat (för nattpersonalen) och fixade klart det med buller och bång! Och om jag inte missuppfattat nåt, så tror jag att än en gång har jag ett bra schema. Tack snälla ni!

Så över till nåt annat än kropp, elände, jobb och underbara människor!
Vi är i mitten av januari och idag fyller min älskade sambo år, hela 49 stycken! Älskade karl som har levt med mig i över 7 år. Som har stöttat mig genom dryga 3 år av studier, val av arbetsplats och som lyssnar så som endast klagomuren kan göra. Så idag försöker jag stämma upp i sång (tror inte han vill för han vet att jag sjunger urkasst! hahaha!) och kraxar fram " med blommor och choklaaaad " Grattis älskade på din dag idag! <3