Här blir det ett enkelt svar: nej. Jag vill inte det. Visst fanns det gånger som jag minns med glädje och lycka, men vet även hur jobbigt det ofta kunde kännas... Alla funderingar, all ensamhet, all känsla av utanförskap och all faktisk utanförskap och elaka "andra ungar". Minnena från tidiga puberteten och de strömmande hormonerna, djupa och deppiga stunder under tidiga tonåren.... Nä tack. Det kan jag verkligen vara utan.
Och till saken hör att skulle jag gå tillbaka till barndomen, skulle jag ändra en hel del. Det vore nog inte så bra med tanke på att då vore jag inte den jag är idag och kanske inte heller skulle jag ha det jag har idag. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet och min strävan framåt är starkare än min önskan att gå bakåt.
Utmaningen finns här http://liie.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar