Det här med att tala är silver, tiga är guld

Får höra både de ena och det andra. Den ena historien värre än den andra och den personen har gjort si, för att den andra där borta har gjort så. Skvaller. Jag skriver här om rent skvaller. Dock anser jag att det finns skvaller och så finns det skvaller. Elakt förtal och idiotiska rykten är inget jag vill lyssna på. Vem som gick hem med vem den där fredagkvällen på puben.. DET vill jag veta! Lite smaskiga detaljer så där. Lite smått. Sen väljer jag förståss om jag berättar vidare för nån annan eller inte.

Jag väljer vad jag berättar och "för vidare". Tänker efter lite grand i och med att den som utsätts för dessa fina skvallerhistorier, kanske inte blir så lycklig. Oftast resulterar det i skrik och skrän och en drös tårar. Onödigt.

Ofta är jag den som hör. Inte berättar. Det innebär för min del att jag hamnar så där fint mitt emellan och vet varken ut eller in. Vad ska jag tycka? Kan jag säga det här utan att såra den där?Hur fungerar det egentligen?

Resultat? Tja. En del tar avstånd. Så där snyggt och är upptagen hela tiden, slutar höra av sig och till slut står man utan den där vännen man längtat efter. Bara på grund av att man då umgås med en annan person, som denna vän inte tycker om. Och så vidare.

Så. Tala är silver? Beror ju på. Kan ju vara lika med rost också. Ibland är det lika bra att hålla käft, bry sig om de sina och inget annat. Tiga är guld. Guld vet ni är inte heller alltid så bra. Finns ju sådant där kattguld som inte är värt ett skit! Ibland lyser kattguldet igenom kraftigt. Ibland kan det här med att tiga vara ett medhåll. Eller varför inte en avvaktan? Ett illmarigt spel för gallerian? "Du kan lita på mig. Jag säger inget" och tiger för att i nästa stund berätta allt för en tredje part. Kanske en osäkerhet. Inte våga stå för det man tycker och tänker eg. Valet man gör är upp till var och en. Silver eller guld. Vad tycker du?