En blåmåndag och jag backade

Sitter ensam hemma i soffan. Ett tag till i alla fall. Vaknade mitt på dagen i dag och for sedan på en liten kaffedejt hos en väninna. Välbehövligt! Kände att det var på tiden att träffa en person som inte är patient, inte är arbetskollega eller någon i familjen. En vän helt enkelt.
Idag går jag på nattpass 1 av 4 för att sen, äntligen!, vara ledig en vecka. Tog på mig ett extrapass i fredags så det blev 5 nätter på raken. Jag har verkligen svårt att jobba så många nätter på en gång... Det är supertungt! Så helgen har bestått i vila och inget annat. Det resulterade i en enorm rastlöshet idag. Känner att jag behöver något att syssla med, men hittar inget.
Jobbet till vårdlärare har jag sagt nej till, eller rättare sagt, jag har tagit tillbaka min ansökan. Skulle få veta idag om jag skulle få det eller inte, men skickade ett mail redan igår. Det var framförallt två saker som gjorde att detta får vänta:
* Jobba heltid med något som jag aldrig gjort + halvtidsstudier till vårdlärare skulle förmodligen få mig att sänka mig själv... Fibron är ett hinder, tyvärr!
* Skulle bli klar vårdlärare tidigast januari 2018, vilket innebär att jag inte skulle få betygsätta den första gruppen. Det känns inte helt ok för min del. Visst, den andra läraren skulle ju kunna betygsätta hela gruppen, men nä. Vill inte ha det så.
Sen är det visserligen en sak till som fick mig att backa, men det tänker jag inte skriva ut offentligt.

Så nu funderar jag på vad jag ska hitta på... för jag behöver en liten utmaning, något att göra. Känner att jobbet inte riktigt ger mig det. Då det nu inte blir ett nytt jobb, så kanske något på hemmaplan? Som typ en ny hund? ... Hintar till min andra hälft...hahaha! Jag behöver verkligen något att göra. Bland det värsta som finns är dem lediga dagarna där det inte finns nåt att göra... Så ensamt och så trist.

Nåja. Nu ska jag försöka komma tillrätta med min onda axel som jag misstänker har fått tillbaka inflammationen.. suck! Och sedan är det ju jobb som väntar från kl 21 idag. Lev å må alla underbara så höres vi snart igen!
Tjingeling!