Landstinget i ett nötskal. Dags att söka nytt??

Det här med nytt jobb ligger rätt nära till hands. Ett nytt jobb, eller till och med ett helt annat yrke. Tänk att det ska vara så svårt för politiker och "höjdare" att låta bli sådant dem inte har med att göra? Felprioritera, tänka ologiskt och tro sig veta bättre än det som faktiskt redan vet?

Idag ser det ut så här: (på ett ungefär) Vi har en dagsköterska på våran avdelning. Hon är bra och hon gör det hon ska och säkerligen mer därtill. En av uppgifterna hon har åtagit sig (tror jag då i alla fall, men det brukar vara hon som gör det i alla fall) är att korrigera vårat schema. Det vi gör är alltså att lägga en s.k önskerad, ett schema till oss själva som vi önskar ha det de nästkommande 5 veckorna. Över jul och nyår är det 10 veckor och över sommaren 15 veckor. Vid ett visst datum ska vi ha lagt klart och sedan skall det korrigeras så att det finns tillräckligt med folk på alla passen. 

Än så länge anser jag att det har fungerat rätt ok. Visst, ibland kan det bli ändringar man inte vill ha, men ibland blir det till det bättre. 

Nu har då landstinget och närsjukvårdschefen tyckt att detta tar tid och kostar pengar. De vill att vi ska ha fasta schemarader och det ska läggas av en person. Denna person ska alltså lägga för alla. Alla. 

Det som också har kommit till min vetskap är att det finns en del personer som då har bidragit till detta. Tydligen är det en del (måste ju vara rätt många med tanke på att det är en stor del i deras beslut) som klagat hos enhetscheferna för att de inte har fått sin önskerad. För att de har känt sig tvingade att göra nåt turbyte det inte vill. Men hallå?? Man kan inte alltid få sin vilja igenom, men hey! Nu blir det ju som ni vill, Grattis.

I värsta fall så blir det även ändringar till att vi måste jobba varannan helg och de problemen vi istället kan stå inför är bland annat en massa byten, som kan bli svåra och svårigheter att ta ut ledighet. 

För min del kan det här resultera i att mina jobbhelger förläggs till de helger jag har Felicia. Vilket innebär att jag aldrig får vara med henne. Fast det är ju lindrigt för det går ju att byta helg och hon är ju så pass stor nu att det säkert går smärtfritt. Andra scenariot är att jag kommer få jobba varannan helg, Alla helger jag är barnledig. Som det är nu kan jag emellanåt få en helg som är både ledig från barn och jobb. Det här känns ju mindre roligt... Visst, jag gör ju sällan nåt under de helger jag är både ledig och barnledig, men ibland känns det som att jag behöver dessa. För att få andas ut och samla kraft.

Man kanske skulle ha haft en omröstning i landstinget om det? Bland oss som faktiskt jobbar på golvet? Jag menar, det bör väl råda nån form av demokrati och rättvisa även inom landstinget och vården?
Tankarna på något nytt blev med ens rätt många och starka... Men det återstår att se hur det blir. Det är ju omöjligt att sia om framtiden och hoppet är ju det sista som lämnar en. Eller hur?