Vintern har anlänt där ute, men snön kommer och går ännu. Det snöar ena dagen för att i nästa regna, eller vara plusgrader. Vilket som blir det halt, slaskigt, blött och inte alls lockande med utevistelse. Eller bilkörning för den delen.
Kvinnan med det rufsiga håret sitter i bilen, på väg till jobbet. Hon har många gånger sett sig om efter ett nytt jobb, fastän hon trivs på sitt nuvarande. Det är inte trivseln det är fel på, utan mer den där känslan om att behöva prova på nåt annat. I många år har det varit så för henne. Ena jobbet har avlösts av det andra och hennes CV består av ett dussin olika arbetsplatser och ett antal olika yrken. Kvinnan tycker det är roligt att prova på, träffa nya människor, göra nya bekantskaper och skaffa sig nya arbetserfarenheter, likväl som livserfarenheter. Samtidigt vet hon att det här med att byta jobb hela tiden inte ger någon stabilitet och inte heller någon trygghet. Så därför stannar hon kvar på samma ställe hon har varit i några år.
Hon har alltid sagt att hon kommer att sluta sina dagar som servitris på nån restaurang, med rullatorn kommer hon att knata genom gångarna mellan borden och ta upp beställningar på löpande band. Det är på skämt hon säger det, men en gnutta allvar finns det där ändå...
Det är högsommar och fullsatt på restaurangen. Härligt väder, men för dem som jobbar i köket, springer med tallrikar och torkar borden, är det nästan outhärdligt. Svetten rinner nerför hennes rygg, pärlar sig i pannan och tankarna fylls av vatten. Gärna svalt vatten. Kanske skulle hon försöka få i sig nåt? Den unga kvinnan har inte ätit sen igår kväll, så kaffet och cigaretterna har fått vara substitut för näringen. Kroppen är mager, nästintill sjuk. Men så blir det med sena arbetsnätter, alkohol, cigaretter och kaffe. Ett liv hon levt i några år. Maten får ändå vänta för in kommer det mer gäster och det ropas, hojtas och mat ska ut till dem som väntar.
Sena dagen går över till kväll och det är dax att ställa i ordning för kvällen och nattens evenemang. Det ska spelas och sjungas på scenen, baren måste fyllas med diverse drycker och jobb väntar till arla morgon. Lite strips och lökringar åker ner i magen tillsammans med beasås och tzatziki. Klockan har redan passerat midnatt. Arbetspasset avslutas med att bära undan, diska, sopa, skura och ställa borden rätt. Mödosamt. En cigg och en öl får det bli i pausen. Den unga kvinnan surrar och skrattar tillsammans med kollegor. Det har varit en bra kväll för alla.
Hon somnar. Sover oroligt och vaknar flera gånger under morgontimmarna. All stress har fått hennes kropp att vara på helspänn mest hela tiden. Kroppen rycker, krampar, skakar om vartannat. Så har den gjort under längre tid och den unga kvinnan vet att det måste till en förändring. Inte bara för hennes skull, men för hennes familjs skull. Trots det kämpar hon, stretar emot det hennes kropp vill säga. Stiger upp, gör sig en kopp med kaffe, tar en cigg och sluter ögonen mot den tidiga morgonsolen. Försöker tvinga hjärnan att gå ner i varv, försöker tvinga hjärtat att dra ner på takten i hennes bröst, försöker hitta det inre lugn hon så väl behöver. Hon djupandas. Hon blundar. Hon gråter. Snälla, torka mina tårar...
**************************
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar