Onsdag. Kort och gott.

Nu är jag inne på mina sista pass som "helt på dagen" så att säga. Från 2/12 går jag över på natten och i januari ska jag gå tre-skift. Det blir nog mest spännande eftersom jag då hoppar mellan natt, dag och kväll... Men om schemat får se ut som jag önskat nu, då kommer det att bli bra!
Känns bra att få ändra lite. Tror jag kan må bra av att göra det och inte bli så stressad som jag i dagsläget är. Dessutom har jag lyckat göra illa ryggen rätt ordentligt under gårdagkvällen... Så går det då man ska hjälpa. Får väl kanske skylla mig själv, men det blir ju att man (läs jag) tänker "hellre jag än patienten" liksom. Hade svårigheter att få till en bra sömn natten som gick så dagen idag har väl gått i ett töcken.

Nu tänker jag sätta igång med julklapparna. Göra inköpen klara så att vi inte behöver tänka på det dagarna innan jul. Förra året var jag rätt snabb på att få allt klart och det var oerhört skönt. Har ju fått veta vad tjohalia önskar sig och som vanligt var det inte lite.... Skämtade med henne och sa att "mamma kanske ska börja jobba heltid så det finns pengar till allt". Ett rungande "NEJ" kom till svar. Söta barn! Igår då jag ringde och pratade med henne så sa hon att jag inte skulle jobba för mycket och slita ut mig. Man hör verkligen sina egna ord.
Pojkarna vet jag då inte vad dem önskar sig. Pengar vet jag ju, men det är ju som vanligt. Men det är så mycket roligare att ge paket, nåt som dem får öppna. Får väl hitta på nåt och faktiskt har jag lite idéer.

Nä. Slut för idag, tack för idag! Sängen kallar på mig och det ska bli skönt att få lägga sig. Är då ledig fram till lördag e.m, så ska passa på att ta till vara på dagarna.

Tjingeling på er!

Det här med barn och leksaker. När är det dags att sluta handla?

Har många funderingar kring det här med julklappar. Tjohalia har blivit så pass stor att jag tycker mig se att hon inte längre leker så mycket med sina leksaker. Ändå är det ju leksaker hon vill ha då hon fyller år och till julklapp. Monster High dockor, andra sorts dockor, Pet Shop saker och figurer, sådana där katter och hundar som är röststyrda (typ nåt robotaktigt) och en drös annat. Men jag vet att hon inte leker med det. Möjligen Monster High och Pet Shop med likasinnade kompisar. Samtidigt så vill hon ju ha sådant som lite äldre barn har. Jag märker ju att det är mycket lite leka med sakerna hon har... så pass lite lekande att lusten att slänga ut det mesta är rätt stor...
Hur har ni gjort, ni som har lite äldre barn? När, var, hur gav ni upp köpandet av leksaker? Fick dem själva bestämma, eller blev det bara så?

Givetvis ska jag köpa leksaker till henne som julklappar! Hon vill ju så gärna ha och inte vill jag vara den som är den... men det lär ju inte dröja länge förrän leksaker är ett minne blott. Och då blir det mer att hon ska ha för ägandets skull.


Tjingeling!

Torka mina tårar Del 3

Vintern har anlänt där ute, men snön kommer och går ännu. Det snöar ena dagen för att i nästa regna, eller vara plusgrader. Vilket som blir det halt, slaskigt, blött och inte alls lockande med utevistelse. Eller bilkörning för den delen.
Kvinnan med det rufsiga håret sitter i bilen, på väg till jobbet. Hon har många gånger sett sig om efter ett nytt jobb, fastän hon trivs på sitt nuvarande. Det är inte trivseln det är fel på, utan mer den där känslan om att behöva prova på nåt annat. I många år har det varit så för henne. Ena jobbet har avlösts av det andra och hennes CV består av ett dussin olika arbetsplatser och ett antal olika yrken. Kvinnan tycker det är roligt att prova på, träffa nya människor, göra nya bekantskaper och skaffa sig nya arbetserfarenheter, likväl som livserfarenheter. Samtidigt vet hon att det här med att byta jobb hela tiden inte ger någon stabilitet och inte heller någon trygghet. Så därför stannar hon kvar på samma ställe hon har varit i några år.

Hon har alltid sagt att hon kommer att sluta sina dagar som servitris på nån restaurang, med rullatorn kommer hon att knata genom gångarna mellan borden och ta upp beställningar på löpande band. Det är på skämt hon säger det, men en gnutta allvar finns det där ändå...

Det är högsommar och fullsatt på restaurangen. Härligt väder, men för dem som jobbar i köket, springer med tallrikar och torkar borden, är det nästan outhärdligt. Svetten rinner nerför hennes rygg, pärlar sig i pannan och tankarna fylls av vatten. Gärna svalt vatten. Kanske skulle hon försöka få i sig nåt? Den unga kvinnan har inte ätit sen igår kväll, så kaffet och cigaretterna har fått vara substitut för näringen. Kroppen är mager, nästintill sjuk. Men så blir det med sena arbetsnätter, alkohol, cigaretter och kaffe. Ett liv hon levt i några år. Maten får ändå vänta för in kommer det mer gäster och det ropas, hojtas och mat ska ut till dem som väntar.
Sena dagen går över till kväll och det är dax att ställa i ordning för kvällen och nattens evenemang. Det ska spelas och sjungas på scenen, baren måste fyllas med diverse drycker och jobb väntar till arla morgon. Lite strips och lökringar åker ner i magen tillsammans med beasås och tzatziki. Klockan har redan passerat midnatt. Arbetspasset avslutas med att bära undan, diska, sopa, skura och ställa borden rätt. Mödosamt. En cigg och en öl får det bli i pausen. Den unga kvinnan surrar och skrattar tillsammans med kollegor. Det har varit en bra kväll för alla.

Hon somnar. Sover oroligt och vaknar flera gånger under morgontimmarna. All stress har fått hennes kropp att vara på helspänn mest hela tiden. Kroppen rycker, krampar, skakar om vartannat. Så har den gjort under längre tid och den unga kvinnan vet att det måste till en förändring. Inte bara för hennes skull, men för hennes familjs skull. Trots det kämpar hon, stretar emot det hennes kropp vill säga. Stiger upp, gör sig en kopp med kaffe, tar en cigg och sluter ögonen mot den tidiga morgonsolen. Försöker tvinga hjärnan att gå ner i varv, försöker tvinga hjärtat att dra ner på takten i hennes bröst, försöker hitta det inre lugn hon så väl behöver. Hon djupandas. Hon blundar. Hon gråter. Snälla, torka mina tårar...


                                                       **************************

Trötter

Kvällen lider mot sitt slut och jag är, läs och häpna: trött. Ja, precis. Trött, tröttare, Anna... Eller nåt sånt. Jag hoppas verkligen att det här ger med sig nån gång. Är något less på att vara så trött att jag skulle kunna sova dygnet runt.
Har ändå idag lyckats med att städa nedervåningen så det luktar gott och ser ok ut. Handlat, hämtat hem tjohalia och så blev det enkel middag: tinade upp köttbullar i sås som jag gjorde för nån vecka sen och koka makaroner. Gott var det! Fick besök av älskade vännen Bia och hennes son en stund nu ikväll. Känns skönt att få surra en stund och med en som vet om att min hjärna inte funkar riktigt som sig bör...
Tjohalia är i säng och själv tänker jag alldeles på en liten strax besöka lopplådan. Jo. Har ju hunnit tvätta upp all smutstvätt också. Så så slipper jag både städ och tvätt i helgen. Yeeey!!

Nä. Nu tar ska jag å min rumpa gå i säng, så god natt och sov gott!
Tjingeling!

(bild lånad från google)

Ledig 4 dagar och rastlös. När var jag det sist??

Men fy tusan så rastlös jag blev! Fick upp ett litet il och städade upp nedervåningen och nu luktar det gott, ser "normalt" ut och tjohalia är hemma <3 Så nu väntas bara pojkarna hem så är familjen komplett igen. Härligt! Tycker verkligen inte om att inte ha barnen här... men så är det nog för alla som har barn halvtid. Så nu sitter jag här i soffan, väntar på att middagen ska bli klar och funderar på vad man ska göra? När jag har sådana här il vill jag gärna ta vara på den tillfälliga energi jag har.
Först hade vi planerat att fara å bada i Munksund med Felicia, men det är tydligen snorhalt ute på vägen eftersom det skulle till att regna. Men suck! Varför regn? Om det ändå ska vara vinter kan det väl snöa istället. Kan man tycka. Så vi uteslöt det. Planerna ändrades och det blir nog bad på söndag istället, men här i Öjebyn. Har då inte varit i den simhallen på typ 20 år. Hahah! Antar att det inte riktigt ser ut som det gjorde då... Tänk om jag kan bada nu? Om klåda och exsem håller sig borta, då kanske jag kan börja träna i vatten? Många tycker ju att det är riktigt skönt med vattengympa då kroppen värker.

Nä. Nu är maten klar. En liten hint då... jag är ledig fram till tisdag e.m... ;-)
Pöss på er!

Kvällstankar

Känner att det är mycket som ska göras här framöver och jag börjar bli stressad.. vet eg. inte varför, för allt kommer gå smidigt och det löser sig alltid. Men det blir som en konstig inre stress ändå som är svår att skaka av. Julklappar ska handlas, och det är väl inte själva handlandet som stressar, men vad? Vad ska köpas och har vi råd med både det ena och det andra? Ja, ni vet. Sådana där frågor som kommer för de flesta och typ varje år. Sen är det en del annat också som ligger och rycker inom mig. Vill så gärna vara mer social, men orkar inte. Är så trött att jag nog skulle kunna sova dygnet runt i ett par dagar, men det går ju liksom inte.. Jag vill hinna me en massa. Typ storstäda lite, rensa och fixa. Vill ha ordning och reda för då mår jag som bättre på nå sätt. Inte kliniskt rent, men så där lagom. Känns som att det aldrig är så nu för tiden. Samtidigt vet jag att kroppen vill vila och hjärnan vill, ja allt det andra förstås.
Och för att lägga lite mer på min tankar så ska ju vardagen fixas med jobb, ungar, hushåll, planera middag, handla, laga mat och allt annat som hör livet till. Vill motionera mer också. Vara ute och ta vara på dagsljuset.
Självklart förstår jag att det inte går att bara sitta här och tänka för det ger inte mer än stress och press på mig själv. Jag vet att det bästa vore om jag kunde "släppa det" och gå vidare, sluta bry mig. Fast även det har på nåt sätt blivit jobbigt också. Att nästan känna sig "tvingad" till att ta det lugnare, inte planera så mycket, ta dagen som den kommer, be om hjälp. Allt sådant jag tidigare inte har gjort. Om något så gör det där mig förbannad! På riktigt.

Ibland funderar jag på om det vore bra för mig att träffa nån att prata med. Möjligen KBT? Lära mig släppa på saker, lära mig hantera min sjukdom, min kropp och framförallt få allt att samarbeta lite bättre. Vore ju inte dumt. Imorgon är tanken att jag ska städa upp här lite, äta (jo, jag måste som planera in sånt också.. *suck*), gå på promenad och så när tjohalia ska hämtas tänker jag med karl fara å bada med henne. Det blir nog skönt och förmodligen välbehövligt. Ska se om jag klarar av klorvattnet bättre på äldre dar. När jag var yngre drabbades armveck, knäveck och armhålor av klåda och exsem under vistelse i klorvatten. Sen dess har simbassänger undvikits i stor utsträckning.

Nä min vänner. Nu är det nog dags för lopplådan och att äntligen, igen, få sova! Får hoppas på en piggare och mer vaken dag imorgon.
Tjingeling!

Farsdag

Sista passet för den här helgen, sedan ledig imorgon. Tre dagars jobb på det och efter det ledig hela 4 dagar! Ska bli skönt... Sådana här veckor är jobbiga, då jag har lagt 6 av 7 dagar... Mitt eget fel och jag förstår inte varför. Haha! Men det är väl dem där långlediga perioderna jag suktar efter, antar jag.
Snön vräker ner här och det tycker jag mindre bra. Dålig sikt då jag ska köra, en bil som är översnöad och ska sopas fram och i värsta fall har jag mycket is på rutorna ikväll då jag ska hem.
Och så är det farsdag idag. Har ringt till pappsen och grattat han. Givetvis surrat så mycket att stackarn säkert fick lite skavsår i öronen. Jo, jag har grattat Niclas också! Självklart. Han är ju min dotters bonuspappa och det betyder mycket för mig!

Blir inte så långt inlägg idag... Ska ta och börja göra mig klar för kvällsjobbet. Hoppas ni alla får en riktigt mysig söndag och glöm inte att fira papporna ni har runt omkring er!

Tjingeling

Biokväll med karl´n i mitt liv

Ville så gärna unna mig, eller rättare sagt oss, något roligt för en gångs skull. Det är ju så att allt annat oftast går före och vi sitter här. Både jag och Niclas dricker sällan alkohol, är väldigt sällan ut på galej och reser ingenstans. Så istället försöker vi göra tillvaron mysig med umgänge, äta gott och titt som tätt se på film. Eller serier. Så igår blev det inte bara att se film, utan även att göra det på bion.

Den här gången såg vi denna:

En riktigt bra film! Har ju givetvis sett ettan, men den missade jag då den gick på bio. Den här sågs även i 3D och väl värd pengarna. Som vanligt är det en hel del humor och rappa repliker i denna Marvelfilm. Fylld av händelser, lite spänning, lite romantik.. ja, nästan lite av varje. Tyvärr är jag kanske fel person att skriva vad jag tycker eftersom jag är ett litet "Marvelfan" ;-) Kan med värme rekommendera den här filmen!

Enda trista är att kroppen inte orkar sitta nå mycket längre än 2 timmar... Hade den vart längre hade jag nog blivit tvungen att resa mig en stund. Märkte det redan förra året då vi var och såg "The Hobbit" som var typ dryga 3 timmar lång. Hade rejält med värk i kroppen efteråt. Riktigt tråkigt med tanke på hur roligt det är att se på bio! Det finns en anledning till varför jag skriver med det här. Och det är för att berätta att det här är verkligen inte något man väljer, trots att många tror fibromyalgi är nåt påhittat, en inbillningssjuka. Jag älskar att gå på bio emellanåt och blir ledsen över att jag kanske inom snar framtid får "plocka bort" även det som ett av mina få nöjen. Kul va? Har redan fått välja bort så oerhört mycket eftersom kroppen vägrar det jag vill, så därför tänker jag aldrig sluta gå på bio och trotsar fibron med hakan i vädret! Tror att man får bita ihop och ha lite roligt emellanåt. Risken är att jag blir en riktig bitterf**** annars. 

Nu tänker jag då ta det lugnt en liten stund. Är sååå mätt efter en riktigt god middag bestående av köttgryta (långkok) och ris. Har nog skämt bort mig en del dessa lediga dagar med god mat. Det är jag värd va? En promenad är det enda nyttiga jag annars ska göra idag. 

Ta vara på dagen alla underbara!

Tjingeling!

Lediga dagar

Snart har min tredje lediga dag kommit, varit, gått och försvunnit. Tänk att tiden alltid går så fort då man är ledig? Fast nu för tiden gör den som alltid det. Om jag börjar bli gammal? Nä... inte än! Tror mer det handlar om att jag inte är lika snabb längre och inte heller lika effektiv. Så då hinner jag inte lika mycket som tidigare, vilket gör att tiden går fort.
Har då som försökt att göra nåt varje dag, men inte ta ut mig och försöka vila så mycket det går. Söndagen var det dop som gällde, igår måndag storhandlade jag  och gjorde god middag i form av grekisk pytt med kyckling och hemmagjord tzatziki. Slocknade därefter på soffan. Matkoma eller nåt. Idag har jag då städat lite, handlat hem lite nyttigheter och än en gång lagat god middag. Idag blev det hemmagjort från grunden med både köttbullar i gräddig sås och potatismos. Mmmm mums! Och så har jag gått en lång promenad med jycken förstås. Vitt på backen och väldigt blött. Men väl värt det för det var riktigt skönt ute.

Så imorgon vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Förutom promenaden då. Den är som obligatorisk då jag behöver röra på mig, trots en kropp som försöker vägra. Sen är det tänkt att jag och Niclas går på bio i morgon kväll. Thor 2 ska vi se. Längtar! Torsdag ska jag få hjälpa av sötaste Linda att färga håret. Det tackar jag ödmjukast för. Mina armar domnar rätt fort nu för tiden och det är inte så skojigt. Jag skyndar mig då jag ska borsta tänderna, eller borsta håret då kraften liksom försvinner och hur jag än gör vill inte armen/armarna hållas uppe. Så nu bad jag faktiskt om hjälp på den där ansiktsboken.
Fredag är det således dax för jobb igen och startar med ett kvällspass för att åtföljas med jobb hela helgen. Jag hoppas att jag håller ihop för jag har det inte bra alls. Kroppen skriker och tjorvas med mig så fort jag har gjort nåt.

Nåja. Nu ska jag sluta tjata och gnata! Det finns så mycket att glädjas åt :-)
Lev och må alla underbara!
Tjingeling!

Torka mina tårar del2

I en annan tid, på en annan plats satt hon där i sin säng och tänkte. Tankarna var osorterade, diffusa, röriga. Så där som det kan vara i tonåringens sinne. Hormonerna rusade i kroppen och rastlösheten kom smygande. Hon hade i stort sett gett upp ridningen, tiden med hästarna och ville bara vara ifred, samtidigt som hon törstade efter sällskap. I skåpet i rummet står det kvarlämnad sprit  i en flaska. Åldern har denna tjej inte inne för att inta alkoholhaltiga drycker, men hon är van. Eller tror att hon är van drickare i alla fall. Alkoholen har dövat hennes känslor förut, så varför inte en gång till? Det är skola dagen därpå och i helgen har hon tänkt vara nykter. Flaskan frestar henne, lockar och pockar på uppmärksamheten tills den till slut får sin vilja fram och sakta hälls ner i strupen på flickan....

Det är höst. Kallt och ruggigt. Regnet har öst ner i flera dagar och marken är dyngsur med stora pölar överallt. Inget hinder för den unga flickan som bestämt att den här älskade hästen ska bli bättre! Stoet har hittat en plats i flickans hjärta, givit hopp och glädje på ett sätt en människa inte kan. Flickans handledare, eller lärare, eller vad man ska kalla henne för står och väntar ute på gårdsplan. Stoet spetsar sina öron, tittar nyfiket på flickan som ler stort så ögonen glittrar. Verkar som att hästen är med på noterna, hon vet vad som väntar.
Dropparna från himlen kommer lagom då hon sätter sig upp på hästryggen. Vant stoppar hon fötterna i stigbyglarna och fattar tyglarna med van hand. Det är inte första gången och denna privata ridlektion går ut på att stå i så kallat fältsits i dryga halvtimmen. Koncentrationen på max för att hästen lugnt ska kunna böja sitt huvud, "gå på tygeln" och säkert bygga upp sin muskulatur på halsen. Flickan har fått veta att det är viktigt, så att stoet inte sticker iväg. Det brukar hon göra. Så att säga "ta bettet i sin mun" och så kastar hon upp huvudet och skenar i full galopp. Det är nästan omöjligt att få stop på henne. Så flickan gör det här för hennes skull, det underbara stoet som bär henne på sin rygg och lite för hennes egen. På det här sättet får hon vara ett med djuret, känna sig fri, känna sig nyttig, känna att hon hjälper till och får så mycket kärlek tillbaka. Relationen mellan människa och häst har byggts upp. Bandet är starkt. Men inte tillräckligt för att senare brytas och aldrig mer komma igen....

Åter igen sitter hon där, kvinnan med det rufsiga håret. Hon som inte orkar göra nåt åt det. Möjligen färga det på hemmabasis och slänga ihop det till en tofs. Varför anstränga sig så mycket när ändå ingen ser? Hon sitter där i sin ensamhet och tänker tillbaka. En gång hörde hon ett uttryck om att "hitta tillbaka till sig själv, till den man en gång var". Det vill inte denna kvinna. Istället blickar hon bakåt, minns det som varit, lär sig och försöker göra rätt. Många gånger är det svårt att släppa taget för mycket har hänt, mycket är det att gå igenom. Minnena har bränt fast i en alldeles egen liten vrå. Där bak nånstans. Nyckeln har hon hela tiden i sin hand och använder det ibland. Men det gör ont... det svider, bränner... Stora tårar rullar ner för hennes kind. Hade hon inte varit stark den där gången, hade det nog gått illa. Tänk om? Va skönt att det gick bra ändå. Ingen ser, ingen hör, ingen vet. Snälla, torka mina tårar.


                                                    *****************************************


Slut på del 2.

Ta hand om varandra!

Skrattat genom tårarna

Idag var vi på lilla Hilmas dop, min brorsdotter. Hon var bedårande söt i sin fina dopklänning! Inte ett skrik, inte en tår utan nöjd med tillvaron. Tittade storögt på prästen och såg rätt fascinerad ut av allt det fina som fanns att lägga ögonen på. Prästen var toppen och ceremonin var riktigt fin. Där satt jag och log som ett fån, skrattade av glädje för den underbara lilla flicka som satt trygg i hennes mammas famn. Och så kom tårarna då det sjöngs så fint... Alla tankar, känslor.. och dessa hormoner! Men jisses. Har aldrig någonsin gråtit på ett dop, men det var inte av sorg i alla fall.
Sedan bjöds det på en fantastiskt god pasta och kycklingsallad (pratade med Annas mamma om receptet och tänker definitivt prova det!), som åtföljdes av smarrigt fika. Så här sitter jag nu framför datorn medan tjohalia och kusinen hennes äter middag. Orkar ärligt talat inte äta nåt än. Hahaha!
Nu märker jag också att jag glömde ta kort på Hilmas doppresent. Men ... min hjärna kan ju inte fungera riktigt normalt. Det är en jättefin flodhäst som är hnadgjord, det vill säga virkad. Inte av mig då för det skulle nog inte bli så här bra.. euhm...  Superfin!
Hittade den här bilden på google, men Hilmas är gjord i vitt och en mörkare lila färg. Visst är dem söta? Den är inte så liten heller och tål nog en del, så jag hoppas den slits med kärlek och får följa med henne genom livet!

Till blev det ett riktigt gulligt kort, givetvis "scrappat" (inte det heller av mig) med en dikt tillägnad lilla fröken. 

Var tydligen inte heller så fokuserad idag för det här med att ta kort fungerade mindre bra. Men jag lägger ut ett kort jag tog i kyrkan. Ber om ursäkt för dålig kvalla redan nu eftersom det blev med mobilen. Och så blir det ett kort som jag tog igår <3

Tänk vad tiden går! Ojoj... kommer så väl ihåg då tjohalia var i den där åldern. Känns som nyss. Kanske därför jag blev lite sentimental i dag också, för tiden man har med dem små går så fort. Det gäller att ta till vara på den!

Så idag har jag både skrattat och grinat en sväng. Nyttigt för själen. 

Lev och må alla underbara!

Tjingeling