Läkaren tyckte att jag kämpat på bra då jag berättade lite snabbt hur det sett ut senaste tiden.. Och det kan man väl säga att jag har. För första gången ber jag om medicinsk hjälp och håller tummarna att det ska hjälpa mig.
Det är fortfarande likadant. Igår var en av de värsta kvällarna hittills då händerna kändes som att de skulle sprängas. Satt här med varma tumvantar på och la händerna mellan knäna och knep åt ordentligt. Ett tryck på händerna gjorde det lite bättre. Natten blev inte heller nå bra... Vaknade flera gånger av att det gjorde ont och så har det inte varit tidigare, förutom då axeln jävlades med mig. Brukar kunna sova trots värk och det handlar väl om att jag lärt mig "följa med i värkvågen". På nåt sätt blir det lättare då.
Så nu blir det knapra citodon, fortsätta som jag gör med en promenad om dagen, lugna aktiviteter och hoppas att kroppen ger upp kampen mot min vilja.
Lite mer serier, en kopp thé och sedan iväg på lite ärenden är planerna för närmsta timmarna.
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar